onsdag, januari 31, 2007

jobbigt.

Jag känner mig lite matt. Hela kvällen igår, hela natten och hela morgonen nu har varit ett enda stort tomt hål. Jag var så ledsen. Pappa bad om ursäkt för att han vart otrevlig igårkväll, han kramade mig och sedan sa han det som var anledningen till allt "det känns att du har gått upp". Denna enda mening fick mig att gråta hela kvällen och natten, hoppa över kvällsmålet, inte sova någonting, och imorse var jag så slut av allt. Jag blir så arg och jag vet att han menade det som någon sorts "komplimang", men som sagt; jag kommer aldrig vara glad åt själva viktuppgången, bara åt bieffekterna, som mens, att träna, äta som en vanlig person osv. Att leva helt enkelt. Jag fattar ju att folk ser att jag går upp. Och det kommer synas mer. Men jag vill inte att en enda människa ska kommentera det. Jag är inte bara en kropp, jag är en person med känslor och just nu jobbar jag som bara den på att få tillbaka mensen. Jag kan fatta hur andra tänker. Nu när jag inte ser "mager" ut på samma sätt, varför ska jag då fortsätta gå upp i vikt? varför kommer inte mensen NU? Det är det som gör att jag fortsätter.

Fick sjukanmäla mig från skolan för jag är så trött. Nu har jag gjort yogité. Känner mig mätt. Jag är alltid mätt när jag är ledsen. Det sitter liksom som en spärr i halsen, som inte tycker det känns ok att äta idag. Jag ska plugga idag. Och hoppas jag orkar gå på körteorin.

Har iallafall lugnat ner mig lite.

Men om man ser rent logiskt när folk säger "vad frisk du ser ut" - aha - frisk, då räcker det nu, för om jag se frisk ut nu (som jag vet att jag gör) kanske jag ser helt groteskt tjock ut sen, dom skulle bara VETA hur jag måste se ut för att få mens - bli frisk på riktigt.

Nej, kan någon lämna ett sunt resonemang som jag kan anamma tack, för alla jobbiga tankar bara korsar och tvärsar i mitt huvud.

tisdag, januari 30, 2007

tisdag med borden och lathet.

Det är tisdag och det är borden i luften. Jag "borde" saker, men för en gångs skull skjuter jag upp alla borden, eftersom jag igår blev helt "borde"-galen och klaffade ihop lite smått.
Jag borde skriva på engelskaredovisningen jag ska ha på torsdag..
Jag borde skriva brev till min syster
Jag borde städa mitt rum
Jag borde skriva om den industriella revolutionen.
Jag borde vara jävligt nöjd med att jag fick MVG på litteraturanalysen av Odysséen. Men icke. Så himla tråkigt att jag presterar bra i skolan men inte är nöjd. Får jobba på det.

Jag är mätt och mår rätt bra, det är skönt att känna att efter varje ledsenhetsdag blir det oftast bättre. Igår var det tråkigt, kände mig inte tillfreds, fick för mig att ingen tyckte om mig, kände mig ihålig och tråkig, kunde inte tänka, orkade ingenting. Maten kändes jobbig, men jag åt som jag brukar ändå. Jag tror att det är väldigt svårt att undvika starka jobbiga känslor när kroppen genomgår en stor förändring, när den får mycket näring och energi, som gör att den dels lägger på sig i vikt, men också gör att man kan orka tänka mer på jobbiga grejer, grejer som svälten dämpar. Men jag märker också så mycket positivt, äntligen slipper jag sova med sockar! såå skönt att inte ligga och hacka tänder av kyla liksom. Mina händer är varmare och det måste vara för att min blodcirkulation har blivit normal igen. Heja mig! hehe. Jag går upp som jag ska och det känns inte lika jobbigt som i början. Jag är fokuserad. Ser såklart allt som är dåligt och jobbigt och känns hemskt med att gå upp i vikt - men väljer att gå upp trots det. Om jag inte gör det nu gör jag det aldrig. Så himla lätt att säga "jag går upp när jag vill" - sen kommer ju aaaldrig den dagen då man känner att "ja nu ska jag gå upp 10 kilo".

Idag hade vi barn på teaterlektionen. Små, underbara varelser som lekte med oss och lyssnade på sagor. Mitt hjärta blev som skumgodis och jag ville ta med mig en unge hem. Barn är så himla ärliga och kloka och oförstörda varelser. Jag kan liksom inte tänka mig att leva utan knoddar - någon gång i framtiden vill jag ha barn liksom.

Imorgon är det körteori i tre timmar once again. Bävan.. Förra teorilektionen var helt ok, men tre timmar om "miljö och kompletteringar" låter inte riiiktigt lika roligt. Jag kom på en till grej jag borde, läsa i teoriboken, typ250 sidor. ehm.

Hoppas vi har någon skojig dans, typ jive eller lindyhop på rörelselektionen imorn. Jag har fått för mig att jag ska börja på någon sån dans när kroppen är lite mer i balans, ett par kilon upp bara sen ska jag nog klara det. Boxning har jag också funderat på. Vet inte hur det blir med gymmet, osäker på om jag klarar att träna "lite" där eftersom jag förknippat det så starkt med träningshets under de 1,5 åren jag höll på. Men jag vet hursomhelst vad som gäller om jag ska träna igen, uppåt, framåt, iväg.. ;) Jag är pepp och glad. Normalvikt är inget fult, s å d e t s å ! ! !

fredag, januari 26, 2007

Utagerande

Lärdom för veckan: Måttlig stress är bra. Det driver på mig och jag presterar bäst när jag är måttligt stressad.

Övermycket stress är inte bra. Den blir ohanterlig och jag blir ett hyperventilerande vrak som gråter och inte kan prestera n å g o t alls..

Idag har det varit matteprov, inlämning på en stor artikel och teater, vi skulle egentligen haft uppvisning med regiprojektet men det blev framflyttat. På samma lektion skulle vi haft dagisbarn hos oss och lekt med dom.

1: Klockan 20.00 igårkväll upptäckte jag att min mycket välarbetade artikel om propaganda inte längre fanns på datorn. Ingen hemma. Jag reagerade helt jättekonstigt. Låg och bölade över tangentbordet, sen bara skrek jag. Är jag konstig, får man bete sig så? samtidigt som jag hade mitt lilla utbrott så tänkte jag verkligen: "gud vilken omogen reaktion, vad tänker grannarna?". Samtidigt var det jävligt befriande, att bara få skrika ut allt. Veckans samlade stress, press och känslor blandades i ett maniskt skrikande, i stil med en unge som lägger sig på golvet i mataffären och gapar ut sin frustration. Ingen var ju hemma och kunde säga "nu får du fan ta och lugna ner dig" eller bara titta sådär, ge en sån blick som säger mer än tusen ord. "skärp dig" - skjuter ögonen av liksom. Men det var ingen hemma, och skriket ebbade ur i ett litet gnyende och gråtande, jag la mig i en boll på golvet och bara lugnade ner mig, sen kokade jag te, drack det och funderade på hur jag skulle lösa det. Jag lyckades komma ihåg delar av vad jag skrivit och inproviserade resten. Blev inte lika bra som första gången, men det blev ok - säkert vg iaf men den första var defenitivt en mvg-text.

2: Matteprovet gick inte bra. Sov ju inte inatt eftersom det jobbades med samhällskunskapen, och när jag satte mig ner för provet så blandade jag ihop olikheter med ekvationer och allt blev en salig röra, men det är ok. Jag har pluggat för det där provet varenda dag i två månader. slitit och försökt. Det gick skit, so be it.

Jag vet att jag är något annat än det jag presterar och lyckas med. Men det känns som om jag måste kompensera viktuppgången på något sätt. Kompensera genom att vara "duktig" på annat område - skulle varit über om viktuppgången i sig hade känts 100% bra prestation. Men allt går ju emot det. Hela samhället, allt man ser, överallt. Vikthets och inte fan får någon komma och tro att viktuppgång är något bra ibland. Men det är det. Nu är det det. Och sedan när jag gått upp allt, så kommer jag få säga åt mig själv varje dag att jag är duktig som lyckas hålla uppe vikten och ta hand om min kropp. Då när jag inte får bekräftelse för det hela tiden, som jag får nu.

söndag, januari 21, 2007

Jag är närvarande.

Det regnar ute och är en allmän söndag. Kalla händer, dålig tv och lugn i massor. Jag ska ha sett till att gått upp till på torsdag. Fan vad segt det är. Allt som allt sen jag började handlar det om två kilo, fast jag vid det här laget skulle ha nått min friskvikt. Men påt igen.. 8 kilo till så är jag i hamn. Det är inte så jävla svårt egentligen. Man äter helt enkelt mer än man gör av med = viktuppgång. Man använder mycket olja i maten osv osv. Ändå finns de där obehaget som gör att man lagar mat utan fett, tar tunnaste brödskivorna, undviker mat man är ovan med. Men jag börjar att rucka på det där. Tar mer bregott på mackorna, äter ost, 3%ig yoghurt osv. Jag tror att jag kommer må bättre i kroppen när jag gått upp. Och jag är glad att jag stoppat viktnedgången och börjat vända på det. Jag är glad att jag inte använder mig av "knep" inför mig själv och andra på anorexins villkor. Jag slutar att tänka på hur man gör så att maten ser mycket ut på tallriken. Jag gör kloka val inför mig själv och käkar rejäla måltider. Och om pilen inte visar uppåt på torsdag, då ska jag svepa ett glas mjölk innan middagen (mjölk=det äckligaste som finns). För uppåt ska jag!

Vad skagöras idag?
*måste säga åt kompis L att vi inte kan ses. Jag pallar faktiskt inte det. Någon som varit i en osund relation och har ett tips på hur man avslutar den? Jag ´kan inte säga ifrån. Jag orkar inte prata med henne 2 gånger om dagen. Jag känner mig elak. Hon börjar samtalet med "hej tjockis" - BARA DET ger mig tusen själ att inte vilja vara med henne. Hon fortsätter att prata om hur dåliga betyg hennes pojkvän har, om hur hon "ju har sagt ÅT HONOM att SKÄRPA SIG, faaaan jag oooorkar inte meeeed honom.. guuuud" - säger hon. jaha? Hon tär på mig. Och jag skäms för att jag inte vill ha med henne att göra mer. Men hon har varit likadan sen vi lärde känna varandra i sexan. jag orkar inte.
*Matten, ekvationer.
*Minst ett kapitel av Jane Eyre
*Titta på propagandafrågorna
*Manuset
*Hjälpa pappa och handla
*Ringa I och M. Och J.
*Käka mina mål. Idag är motivationen på topp!
(ska försöka bearbeta pappa så att han buy me some sushi ;). )

Den här veckan är mamma borta till på fredag kväll. Pappa är också borta ett par dar/nätter. Jag har teater i tre timmar i mornkväll och jag har körteorilektion i tre timmar på onsdag. segt, men jag går in med inställningen att det kommer gå bra. Det är nog rätt OK. Måste skriva ner mig för fler lektioner på körskolan.

Fick värsta cravinget för träning idag. Det känns så jävla tråkigt att inte kunna träna. Inte för att jag känner mig "slapp" på samma sätt som i början, utan för att jag helt enkelt längtar. Längtar till att känna träningsglädjen spritta i kroppen, svetten rinna över pannan, och duschen efteråt. Avslappningen. Jag säger åt mig själv att JU FORTARE JAG GÅR UPP KAN JAG KÄNNA DET IGEN! SO WHAT OM DET BARA TAR MIG ETT PAR MÅNADER ATT LÄGGA PÅ MIG - DET ÄR BARA BRAAA. det finns INGA hinder för mig längre ju. Allt blir positivt av det. Jag kommer få massa nya kläder av mor och far, en glad kropp och bättre kroppskänsla. och kunna träna, känna att jag bara får vara. Tänker skriva en lista på alla fördelar och sätta över sängen :)

Mina föreställningar om vad andra kommer tycka, och tycker -börjar ge med sig en aning. jag har sagt till apmånga att jag försöker gå upp i vikt, och ingen frågar "varför det??". och det är bra!

Nu ska jag göra en kopp rooiboste och läsa Jane Eyre. Solong!

lördag, januari 20, 2007

Hey det är lördag. Suttit med matten och Jane Eyre. Hon försmartar mig. Ja, jag känner liksom hur min gärna bara fokuseras på gammelengelskan och tja.. Det är så sorgligt med Charlotte Brontë. Det är så lite om henne, hon har ju betytt så mycket för skönlitteraturen, ändå så blev det värsta skandalen när det läckte ut att det var en HON som skrev och inte hennes pseudonym Currer Bell. Hon måste ha varit värsta fightern. Först klara sig igenom en hemsk barndom, med ett förfärligt internat, börja jobba som - arbetande kvinna på 1800-talet var säkerligen ingen dans på rosor. Flytta utomlands och studera och där bli olyckligt kär, och flytta hem till farsgubben och sitta på kammarn och skriva i en herrans massa år, sen förlora alla syskon inom ett par år och sedan slutligen inse att det inte skulle bli någon pojkvän av hennes longtimelove Mr Hegér, ta sig i kragen, gifta sig, bli gravid och sedan DÖ innan ungen kommit till världen. Allt innan fyllda 41. Det var ju bara typ hon, Jane Austen och lillsyrrorna Anne och Emily Brontë, som var de kända kvinnliga författarna på den tiden. För eftervärlden. De blev ju mer eller mindre sågade av kritiker efter att det kommer ut att de inte ÄR sina manliga pseudonymer.

Jag blir också glad av att läsa Jane Eyre, eftersom hennes självkänsla är så hög. Hon Känner av sitt eget värde, är sin EGEN. Värsta lilla feministen ju. Hehe.

Nej nu ska jag fortsätta på boken.
trevlig helg människor!

tisdag, januari 16, 2007

egoboost och pluggis.

Ja. Så är ögoninfektionen över. Tack Jesus.

Mycket i skolan nu. Listberoende som jag är spaltade jag upp allt. Och gjorde en prio-lista. Det jag prioriterar mest skulle stå högst upp. Sen blev jag virrig eftersom jag insåg att allt prioriterades ungefär lika mycket.
1: Författarporträtt på engelska av Charlotte Brontë
2: Läsa 650 sidor lång bok (liten text) på engelska. Jane Eyre av Charlotte Brontë.
3:Skriva bokrecension av Jane Eyre på engelska.
4: Forska om Sydafrika och Apartheiden samt Sydafrikas alla connections med "det brittiska imperiet" och sydafrikas gamla historia. Skriva salskrivning på engelska. Mååånga sidor.
5: Ta en propagandistisk text, skriva om propaganda-nycklarna osvosv. samt skriva om texten så att den blir neutral.
6: Lära mig manus och spela upp scenen.
8:matteprov på två kapitel nästa fredag.

Jag blir helt hög när jag har så mycket att göra. Som en darrande pluggis med pervers plugglusta blir jag. Kan utan problem (endast sömnproblem) plåga mig igenom timmar på stadsbiblioteket med lotsandlots of böcker som enda sällskap. Utan stopp satt jag idag i timmar och avslutade författarporträttet. Price the lord. Har inte börjat med Jane Eyre ännu.. bävar. så jävla kass på engelska. Min svaga punkt. Vi har 95% engelska i sex-sju veckor nu. allt på engelska. BLÄ. men färdighet kräver övning. hehe eller tvärtom.(övning ger färdighet).

Jag måste bo i england ett år eller två i framtiden. Så att jag blir TVUNGEN att lära mig. Frågan är vad jag ska göra där. Får väl träffa någon snygg brittisk människa. Jag älskar kunskap. Jag älskar att lära mig. Jag vet att jag kan bli bäst i mycket. bara att plugga som attan så kommer man dit man vill. (jag hatar Linda S för att hon har rätt). Jag kommer säkert läsa vidare. Frågan är vad.

Det är bra att jag inte är skoltrött iaf. Då hade jag aldrig orkat.

Imorgon; vägning efter skolan. Ska vända huvudet åt andra väggen. Jag blir ledsen vad jag än väger. Mindre eller mer, spelar ingen roll. Allt blir misslyckanden. Jag ska inte väga mig förrän jag får mens. Såå skönt att slippa. En tvångstanke mindre. <3

onsdag, januari 10, 2007

ondsdag.

Godmorgon!

Jag har nojat över vikten hela natten och det känns ihåligt och ledsamt. Men nu är det slut med det. Jag ska klå den här jävla skitsjukdomen så att den inte kan resa på sig mer. Det kommer ta tid. Men varje gång jag gör något för MIG så blir det liksom 1-0 till mig på nåt vis. 1-0 till mig för att jag lyckats gå upp. Om man ser det i en viktkurva har det till och med gått långsamt. på dessa veckor från mitten av november skulle jag gå upp mellan 5-7 kg cirkus, och sedan vidare upp till mellan 50-53(kg). Utvärderat är det bara ett och ett halvt kilo. Har många kvar. Men jag har iaf börjat gå upp och det är BRA av mig. Vad som blivit bättre: Jag behöver inte längre sova i långärmat/tjockstrumpor. Det är bra att inte frysa hela tiden.

Jag har så jäkla ont i halsen. GNÄLL... Jag kan inte svälja och ögonen är vad de är.. usch. Jag skulle haft körlektion idag. Måste avboka den. Försöka få samma tid nästa vecka istället..

Annars blir det mycket matte idag känner jag. Jag är rätt bra i B-kursen. Förutom de där jäkla ekvationerna.. Det är så svårt. Fattar inte ett jota. Att lösa ut ekvationssystem med additionsmetoden har jag försökt lära mig i fyra veckor nu. Suttit en halvtimme per dag med samma sida. Försökt och tragglat. Men kan fortfarande inte. SÅ igår försökte jag med substitionsmetoden. Gick det bättre? N e j.. Var tvungen att räkna massa i ett annat kapitel för att ego-boosta mig själv.. Haha. Men det funkade rätt bra. Att göra något man redan kan bra..

Nu har jag ett engelskaprojekt att sätta igång med.. någon som har en idé på en engelsk klassiker att läsa? Helst inte JÄTTETJOCK och någorlunda lättläst..

tisdag, januari 09, 2007

en tisdag en tisdag.

Ja.
Ögoninflamation då.
Jag känner mig så himla äcklig.
Det har spridit sig till bägge ögonen och jag kunde inte öppna dem imorse.. Fått ögonsalva på recept iaf, vart på akuten. Han sa att jag skulle prova den i två veckor och att de kanske inte hjälpte. isåfall skulle jag få ett annat recept.

Aldrig att jag går i två veckor med äckliga variga ögon. Det rinner till och med ner för kinderna. Och imorn har jag körlektion och hur sjutton ska jag göra? borde gå dit, men pinsamt att smitta instruktören ju..

Förutom det har jag ont i halsen och snorig näsa. Jag ser ut som en parodi av en skadad katt..

Nej nu ska jag sluta klaga. Skärp dig ebba ^^.

Gjorde något dumt som jag inte tänkt göra idag. Jag vägde mig. Hemma.. Tänkte bara väga mig på sjukhuset men nu fick jag ett infall. Gått upp några hekto! (4)

De jobbiga tankarna kom direkt. Tanken att "nu går det bara utför, nu blir jag fet" osv. De är ju svåra att hindra. Sen tittade jag mig själv i mina variga ögon i spegeln och tänkte; "vadfan.. bra gjort ebba!" För det är en prestation. Det är fegt att bara lägga sig platt och låta ätstörda mönster ta över. Jag vet inuti mig att jag lätt skulle kunna gå ner fem kilo till. Men jag avstår. För det tar mig INGEN VART. Jag behöver näring och en fungerande kropp.

Och trots allt känns det så dubbelt. Det suger i magen av ledsenheten över att ha gått upp. Men samtidigt så vet jag att det är BRA att jag gått upp lite. Jag har fortfarande en lång väg och gå men jag SKA klara det.

Jag måste komma över det där md att det skulle vara skämmigt att käka när ingen annan käkar. Alla mellis jag måste sätta i mig på obekväma tider gör det.

klart slut. Nu ska jag kolla på tv <3 (med variga ögon...)

torsdag, januari 04, 2007

torsdag.

Jag är sjuk just i detta nu. Halsont och huvudont.

Vart på östra igår. Gick ju ner lite under jul men sen upp litet igen så nu låg jag kvar på samma vikt sen sist jag var där! (bra ebba). Önskar att det här kunde fixas utan att måsta gå upp i vikt.. Men det verkar ju inte gå. gah - blir så trött på att vara tvungen att äta när alla andra slipper, att ALLTID vara mätt. Men när jag blir irriterad över sånt och så försöker jag att lösa det genom att hoppa över ett mål - men det löser tyvärr ingenting.

Det här är jävligt svårt. Allt jag gått upp på alla dessa veckor är 1 kilo, den pressen det innebär känns som en strypsnara, hur sjutton ska jag klara NIO likadana till?

Särskillt som jag inte SER underviktig ut. Ingen tycker det. Kanske någon läkare. Eftersom dom har medicinögon - men inga vanliga. Inga vanliga kommer att fatta varför jag vill gå upp. hur dum är man inte om man vill gå upp när man ser smal och normal-liten ut.

Men förutom det då, jo då känns det mesta rätt lugnt. Jag har suttit och stickat en del, och gjort grejer med pärlor, skrivit en del brev. Hållt mig sysselsatt med händerna. Det är rätt mysigt.

Dricker en massa roibos-te, det är gott och jag blir inte så speedad (eftersom det är koffeinfritt), jag har minskat mitt kaffeintag till 3 koppar per dag, tror det är rätt lagom så..
Skriver något mer imorgon tror jag.

tisdag, januari 02, 2007

Så är år 2006 slut. vad hände?

Gott nytt år. Tänkte dra en summering över året för att se bara:
Vad har hänt med veganen ebba då?
*Hunnit bli ihop och ta slut med en och samma person 2 eller (var det tre?) gånger,
*Gått ner tio kilo i vikt
*Fått insikt över att dessa tio kilos ska gås upp igen.
*Vart hos x antal läkare.
*slutat vara vegan
*Blivit en vääldigt mycket lugnare person
*förtärt alkohol max 4 gånger
*Köpt kläder för måånga tusen kronor.
*Övat upp konditionen till marathon-nivåer - glatt under perioder sprungit 9 mil i veckan. Inga spärrar - 32 kilometer en dag för att nästa morgon gå upp klockan sex och kuta 15 kilometer innan frukost.
*Insett efter knäskada att föregående punkt är så totalt galet fel.
*Fått stränga regler att följa: ingen motion, ett stort matschema, upp i vikt.
*för varje halvkilo jag gått upp har jag gått ner dubbelt så mycket.
*Inte haft mens en enda gång.

resor?
Stockholm - påsklovet med mamma. Museér, dramaten, långa promenader. über.
Grekland. på sommaren en vecka. Varmt kvavt och hungrigt.
Köpenhamn, strax innan december, med min syster. Många timmar på kafeér själv med plugg och svart kaffe.
Lund - På jullovet, några dagar hos en kusin. Promenader in till stan och kaffe med mjölk.

uppträdanden:
*Master of the universe - jag hade en fixerad mohikan och spelade snusflata.
*fjärilar och brännässlor: slutproduktion i skolan, spelade en bimbo.

Det här året har handlar mycket om min vikt, tankar och handlingar har kretsat mycket kring min vikt. Men det har inte bara handlat om det. Jag har landat lite i mig själv.

Jag har upptäckt vilka som får mig att må bra som människa, vilka tankefällor jag har, vad som driver mig, och vad som sinkar mig. Jag har upptäckt hur många det är som finns för mig när jag behöver dom, och jag har upptäckt vad det innebär att finnas för andra.

Det här året har inte varit bara misär, det har varit sista året av min barndom också. 2006