torsdag, mars 29, 2007

Jag är så bra idag


Knepig dag. Till östra på morgonen. världens panik över vikten. Nu väger jag lika mycket som förra våren, kändes HEMSKT. Men ändå vet jag att det är bra innerst inne. Men det kändes faktiskt jobbigt som bara den. Men det innebär närmre till mensen och frisk kropp. Mamma körde mig till skolan, jag grät hela vägen, och fy sjutton vad jag kände mig äcklig och ful och konstig. Hon släppte av mig (säkert mer än lovligt trött på mitt utbrott och gråtflöde), då såg jag O komma mot mig, var en timma för tidigt i skolan, och trodde ingen annan skulle vara där. Vi går i samma klass och jag känner henne inte så jätteväl, en go tjej, bara det att vi inte umgåtts på fritiden och sådär. I allafall. Allt rann bara ur mig och jag lipade och lipade och pratade om saker som jag inte säger sådär bara rakt ut. Det känns tabu att prata om anorexi, tabu att "öppna sig" för folk som inte står en allra närmast. Men skönt att få det ur mig och jag hade nog gått hem om jag inte fått den pratstunden. Behövde bara några kramar och en braig lyssnare och resonerare. Dessutom fick jag ett sånt perspektiv på saker och ting. Samt att O inte blev arg på mig, med tanke på att hennes brors bästa vän dog för mindre än en vecka sen och det är jobbigt för hela familjen. Jag fick perspektiv på min vikt, vad gör det att jag gått upp ett kilo på två veckor då unga människor faktiskt dör? Men O sa att det var okej, att alla har sina problem och alla får gråta, det är bara nyttigt. Och det håller jag med om. Tack O!

Hade det jobbigt igår också, kändes som om hela min framtid var förstörd efter utvecklingssamtalet, jag är så jävla nojjig. Har tänkt på juridik så mycket på senaste tiden, och så kollade jag upp antagningspoängen till Umeå (jag har hakat upp mig på norrland) och de var 18.45 eller nåt våren 06.. Max är ju 20.0 som vi alla vet. Och på utveckl. samtalet hade jag mvg i historia och samhäll, vg+ i svenska (??), fast det är ett år kvar på kursen så han sa att jag kunde höja mig gott och väl. vg/mvg i engelska och matte okänt. Och så sa C (läraren) att jag låg på vg i teater, det förstörde allt. Jag blev så ledsen efteråt, då min andra teaterlärare sagt att jag var klar mvg i teater. Jag gillar inte C ibland, håller inte med i hur han lär ut osv. En gång sa han att vi skulle ha rollspel där alla eleverna var förståndshandikappade och några skulle vara assistenter. What?? liksom. Jag blev arg och sa aldrig i livet, sen dess känns det som om vi är lite på kant med varandra. I allafall, jag åkte hem och kände mig misserabel och var riktigt jävla jobbig, kände att jag likagärna kunde jobba på nåt skitjobb som McD.. haha, men imorse gick jag till min andra teaterlärare och frågade hur man kunde höja sig, hon sa att hon skulle prata med C, eftersom de båda sätter betygen i kurserna sceniskt ledarskap (100 poäng) och scenisk gestaltning B.

Å andra sidan vill jag göra saker extra mycket när jag inte "kan", som när jag trodde att man inte fick göra lumpen om man haft anorexi, folk sa det till mig och jag gick runt och trodde det aaslänge. Var så jävla arg och ville ville ville göra lumpen, sen så läste jag in mig och insåg att jag visst får mönstra om jag blir friskskriven! Så nu vill jag fortfarande men inte liiiika hett, jag dör inte om jag inte kommer in liksom. Vill fortfarande gå lumpen alltså.. haha. Som det med juridik, jag ville förut - nu när jag ser att det är nästan lika svårt att komma in som för läkarlinjen (!) så vill jag ännu mer. Hmm.. ett mönster?

Idag hade vi diskussion om moral i andra världskriget, jag tyckte tvärtemot ibland och sa det högt. Det låter ju jättemesigt för alla vanliga tyckande människor, men för mig är det verkligen en stor grej att inte ranta runt och hålla med hela tiden i rädsla för att "ifall jag säger emot, tycker annorlunda - kanske människor tycker illa om mig", utan stå för det jag tycker och argumentera för det - utan att vara rädd att folk ska tycka dåligt om mig för det. Framsteg alltså!

Sol inne sol i sinne! Jag kom hem och kramade min söta mamma och bad om ursäkt. Sen kontaktade jag A och frågade om hon ville gå på ännu ett boxpass imorn, det ville hon som tur var! fortf. träningsvärk i benen har jag.. :P vi ska betala terminsavgiften på ynka 600 pix imorn och träna gött i två timmar.. Jag tänker bli riktigt jävla bra på boxning.

Jag är så glad att jag kanske inte måste gå upp mer! Kanske bara ett par kilon max! ÜBER. Jag gjorde det-känslan värmer fint..

(btw, jag vet att jag ser väldigt sur ut.. det är jag inte!) :)

tisdag, mars 27, 2007

boxning


Gutenmorgen!
Vilken fiiin morgon, soligt som bara den. Igår vaknade jag och var helt konstig, allt kändes bara fel, min kropp kändes fel. Mina revben känns inte så tydligt som förr, mina lår nuddar varandra när jag går. Sånna där skitgrejer som man får ångest över när det känns lite jobbigt. Så min start på dagen var inte den bästa. Var också nervös för kvällens boxnings-pass. Jag har ju inte tränat sen november och då tränade jag väldigt hårt, så jag var rädd för hur dåligt jag skulle må när jag insåg hur dålig form jag var i. Dagen gick ändå rätt okej, vi hade lektion om nazism och teater. Efter skolan kollade vi på tvåornas dansbands-genrep. Det var roligt, särskilt som det bara var vi som var utomstående + massa lärare. Och alla banden gav massa halvhjärtade försök till att "få upp folk på dansgolvet". Varken jag eller A var på, men H ryckte i oss och ville bugga. hehe.

Sen åkte vi in till stan och jag och H delade på en 5-bitar sushi. Jag var så mätt efter påsklunchen´så det var gött. så ringde vi A som skulle äta nån annanstans och hon svarade inte, jag skickade ett sms, och hon svarade inte. Jag blev orolig. Det här är skruvigt, jag började redan oroa mig för att hon kanske inte tyckte om mig, eller om jag hade gjort något fel. Jag ringde igen, H ringde också. Hon svarade inte. Jag började oroa mig ännu mer och H var tvungen att åka och preciis när hon klev på vagnen ringde A henne och frågade vart vi var. Hon hade bara haft mobilen på ljudlös.. Så går det när man drar förhastade slutsatser ebba, onödigt oroande..

Vi gick till Åhlens och kollade på sunglasses, köpte inga (dom på bilden är sen förra året). Sen åkte vi till boxningslokalen, ligger i en byggnad i ullevi. Vi var skitnervösa. Och vi kom in i en lokal full av testesteron (HAHAHA) och svettiga karlar som plågade sig själva med hård träning. Usch. Men A hade roligt iaf.. Vi var alltså jätterädda, vi visste inte vad vi skulle göra där och ångrade oss nog lite. Inte en tjej så långt ögat nådde, bara massa män i åldrarna 20-25 kanske.. :S

Vi blev visade in i tjejernas omklädningsrum och där var det.. tomt. Ja, vi bytte om, satt och nojjade och skrattade lite åt oss själva, sen uppvärmning med alla de där grabbarna. Vi sprang på innerbanan runt ullevi. Skönt. Jag trodde faktiskt att jag skulle ha sämre kondition än jag faktiskt hade. Det var skönt, och jag hade gärna sprungit lite till. Fick spring-lusta när jag var där. Vill springa ute snart, fast inte själv. Och ingen jag känner vill tror jag.. :(

Iaf, sen lärde vi oss grunderna och tränade inne med äckliga svettiga boxhandskar mot säckar och sådär. Och armhävningar och upphopp och kondition. Vi var där iaf 1 timma och 45 minuter. Det var skönt efteråt. Vi ska fortsätta med det här tror jag. Det var roligt. Jag vill göra 2 ggr i veckan eller kanske 3. Men A vill bara 1 gång per vecka, och jag vill inte träna själv..! Särskillt inte i den miljön :SHehe, men det var min tisdag. Idag har jag övningskörning om en timme, sen åka till skolan och käka lunch, sen ha lektion, dricka kaffe med H, sen tillbaka till skolan och ha utvecklingssamtal. Går nog bra med det :)

söndag, mars 25, 2007

helgen.

Det gick bra i fredags, jag grät och grät och usch vad jobbigt allt kändes. Det var som om något tryckte ner mig i botten, allt bara var värdelöst. Sedan var maten äntligen klar strax efter åtta och jag var inte ens hungrig längre. bara grät och grät. Sen tog jag lite och åt, sen kändes det lite bättre efteråt, tio minuter senare plingade det på dörrn och tjejorna var här. Vi gick och köpte yoghurtglass och hyrde film (napoleon dynamite) så himla bra! :) Sen glodde vi på film och sådär till halv tre, då somnade jag.

Lördan fixade jag frukost till alla innan dom gick och jag drog till jobbet, sedan lallade jag runt på stan ett par timmar. Sen skulle vi va hos L, men hon mådde inte bra så H ringde och frågade om vi ville fika, så vi fikade ett par timmar sen åkte jag hem och somnade. Nu imorse vaknade jag rätt tidigt med tanke på att vi "förlorade" en timma, alltså halv åtta vaknade jag. Så åkte jag klockan tio till L för bakdag. Sedan kom A (nästan tre timmar försent) haha och H, och vi bakade chokladmuffins och drack té, sen gick vi ut i den underbara vädret och pratade och solade, åkte hem och promenixade en stund själv. Utan jacka. Såå skönt..

En rolig grej jag lägger märke till. Jag är en extrem morgonmänniska. Och en ICKE-kvällsperson. Jag blir som jag blir utan mat - gnällig, trött, ledsen om jag är uppe för länge. A är tvärtom. H la märke till det, hur stor skillnad det är på oss kvälls/morgon-människor. Hur uppåt jag var p¨å morgonen i motsats till A och hur glad hon var på nätterna till skillnad från mig..

En annan jobbig grej. Det här med mitt hemska känsloliv när jag inte äter regelbundet, alla - jag menar verkligen ALLA sa till mig när jag var som smalast; "att så kommer du inte må utan mat, när kroppen är i balans". Och nu, NU är ju kroppen i balans, alltså, min kropp funkar, allt utom mensen, men DEN FUNKAR, och ÄNDÅ blir jag helt banans utan käk på en dag.

Har ätit lite happigt i helgen, är nervös, är osäker på hur mycket jag ska ta bort för att hålla vikten, vill ha några veckor där jag andas ut och känner efter om jag verkligen ska gå upp mer, eller hålla mig där jag är, om jag behöver gå upp mer eller inte helt enkelt. MeN- jag tappar alltid i vikt när jag plockar bort käk för jag tar alltid bort för mycket. Svårt dilemma. Ack ett sånt I-landsproblem.

Våffeldagen idag ju..! Har inte ätit våfflor, men hoppas det blir nån gång på lovet eller så. det är gott med våfflor <3

fredag, mars 23, 2007

blodsockerfall..?

varför gör jag såhär mot mig själv? Jag bara sitter här och lipar och lipar. Åtta timmar sedan lunchen och inte en smula sen dess, bara thé. Tjejerna och jag på café, cafét med "kakbuffé", som om jag någonsin kan äta det.. Sen blev det som det blev, dom kommer och ska sova här halv nio. Jag är så himla ledsen och blodsockerfall och ledsenhet. Fan vad hungrig jag är. Pappa sa att vi skulle äta sju, klockan snart åtta. Jag känner mig så himla himla ledsen och konstig. Varför blir jag såhär utan mat?

Läste om en tjej som kommenterat hos ummagumma tror jag, som hade fått mensen ett år efter att hon nådde sin friskvikt! det utlöste också en gråtattack. Fan. Jag kommer aldrig få mens, jag känner mig så himla okvinnlig och knubbig idag.FAN.

Jag vill inte ens ha mat längre, vill somna och inte göra någonting alls. Varför har jag slutat med mina mellanmål? vet inte, dom känns sådär "onödiga", överflödiga, nu när jag inte är allvarligt underviktig längre tänker jag "äsch".

Oj vad tråkigt detta blev.

torsdag, mars 22, 2007

knäppblogg


Hej hopp. Min blogg ser helt knepig ut ju.. Skev? Alla länkar och så vidare ligger längst ner på sidan, hur fixar man det??!!

På östra sa dom att jag skulle träffa en dietist innan jag börjar träna igen. För att få reda på hur mycket jag ska äta när jag tränar några gånger i veckan. Så att det inte blir samma upprepning med mycket träning och lite mat. Känns okej.

Det finns väl nåt naturläkemedel för att få igång mensen right? Något "hjälp" eller hur man ska säga (då jag vägrar p-piller).

Längtar efter den.. Och sommaren, och tågluffen, och artonårsdagen, och bad, glass, sol och glädje. Fast jag är rätt glad, oftast, även om det skrämmer mig, eftersom efter glädjeperioder kommer jobbigperioder.

Sol idag :)

måndag, mars 19, 2007

behandlaren...


Oj vad jag är ledsen och arg..!Träffade min behandlare för första gången idag. Det är samma som min syster hade, tyckte det verkade skumt att dom faktiskt placerade mig hos samma som min syster, det kändes fel. Jag är ju jag och inte bara "Någons syster" som man lätt kan känna i ett sånt läge. Och gud ja, hon tog faktiskt upp min syster. Oproffsigt tycker jag. Och jag bad om min vikt, jag ville också veta hur mycker jag gått upp på 1½ vecka. Nio hekto. Gråt gråt och åter gråt. Och jag har gått upp exakt fem kilo sen jag var på akuten i november.

Hon var stel och jag vet inte varför jag inte gillade henne, gick in med öppenhet, att kanske skulle hon vara okej, trots att storsyrran slutade gå efter bara ett par gånger eftersom hon sa tokiga grejer. Hon verkade tycka min vikt är helt okej, kanske "något" kilo upp, trots att jag vägde så i våras och ändå inte hade mens då. Jag tror egentligen jag behöver väga 50, egentligen, men när hon sa sådär blev jag glad och ledsen samtidigt, för det innebär att jag kan "komma undan" med en lägre vikt "för att hon har sagt det", och dessutom så släpper dom tydligen folk därifrån innan de fått mens för att ta tag i dom riktigt sjuka. Jag vill inte gå runt och vara "halvfrisk" från anorexin resten av livet, jag vill vara HELT frisk, MED mens, med träningsglädje och den matlust jag lyckats få nu och utan kaloriräknande. Hon verkade inte tycka det var något problem att jag gått så många månader utan mens, herregud 20 månader. För mig är det mycket. Känns så bra att kunna tycka tvärtemot henne, jag har sunda insikter nu!

Jag ska faktiskt säga åt henne att jag inte trivs med henne (på ett shysst sätt) om det inte känns bättre efter nästa gång (skärtorsdagen).

Var ju hos min kontakt på hummlan i förmiddags, kom överens om att min tid finns kvar där, fast att jag går på östra. Känns jävligt bra nu, vet inte hur länge östra känns okej. Och att då ha kvar min kontakt på hummlan känns gött. Hon är skitbra och jag känner mig alltid lugn som en filbunke när jag varit där. Jag kände mig som en vikt, ett BMI på östra idag. Inget mer. OBEHAGLIGT.

Åt dåligt, jag ville inte att vågen skulle visa mer än nödvändigt, så jag hade bara käkat frukost och inte druckit nåt när jag vägde mig där, så jag fick världens blodsockerfall efteråt och min stackars mamma fick ta alla gråtattacker som kom efteråt. Jag tror hon tyckte behandlaren var dålig också fast hon sa inte det, hon sa att jag skulle "ge henne en chans" och så luddigt uttrycker sig min mamma inte om hon tycker nån är bra.

När jag kom hem velade jag, skulle jag ta fil, skulle jag ta macka, vad skulle jag äta. i mitt huvud: "ska jag gå upp eller ner till nästa gång?!" - men sen bestämde jag mig för en halv förpackning keldasparrissoppa och två grova mackor. Kändes bra, och nu är blodsockret där det ska vara. Jag har ett mål: mensen, så jag ska inte ge mig. Jag ska ha den. JAG KAN FÅ DEN tills jag fyller år. rent fysiskt går det! Glädje!

Här var alltså ett förvirrat inlägg av mig.

söndag, mars 18, 2007

bratsen

Söndag yes indeed. Det var riktigt trevligt igår, vi åt middag med mina föräldrar. klyftpotatis, marinerad quorn, yoghurtsås och broccoli. mumma! Vi drack kaffe och pratade om tågluffen och diskmaskiner. Mycket vuxet. Sedan satt vi länge på mitt rum och pratade om relationer (förhållanden) och jag blev helt förvånad av mig själv. Har inte tänkt på något sånt på ett år. Verkligen inte alls. Jag är helt asexuell känns det som. Plastbit. Säkert anorexibiverkning. Kanske försvinner snart då. Och det här med att ha någon, kändes inte heller så väldigt aktuellt. Fast sen i fredags har jag varit sjukt sugen på att gifta mig... Det hade vi lite roligt åt. Jag ser liksom inte nåns ansikte när jag tänker bröllop. En ansiktslös tjej med en skitsnygg brudklänning.. Jag vill gifta mig. Hehe. Ja, men det braiga är att ingen av oss har pojkvän/flickvän för tillfället (vi som ska tågluffa) och det känns bra, ingen som måste ta hänsyn till den personens sommarplaner liksom.

Dom gick strax efter elva och jag somnade sött. Idag vaknade jag rätt sent igen. Hemska tanke. Jag gillar att vara übermorgonpigg. Jag vaknar fortfarande först i familjen men.. Inte såå kul väder ute. Ska träffa tre vänner på ett snobbcafé i stan om ett par timmar. Vi är nämligen fjortisar i våran pjäs och ska ha en teaterövning på det där cafét.. Vi ska vara våra karaktärer. Synd att jag äger så lite snobbiga kläder. Hur är bratsen i göteborg liksom, jag har en såå klar bild över det, men svårt att omsätta i mig själv. Vad fikar dom förnågot? "latte?"

Sen kommer sötfarmor på besök till middagen. Hoppas hon inte säger något om hur jag ser ut. Jag vill inte att hon ska säga att jag gått upp (inte för att jag har det sen vi sågs sist men). Hon är underbar men smärtsamt ärlig.

Imorn är det vägning på östra och jag är som sagt i trygg förvissning om att jag ökat. Känns bra nu men jag vet att jag kommer bli sjukt ledsen imorgon. Det känns som om jag är i slutspurten på något sjukt sätt. Jag har inte sååå många kilon kvar och då känns det så knepigt, att se så vanlig ut, ingen vet ju att jag behöver gå upp vid första anblicken. Ingen. Jag vill inte ha breda höfter, stora bröst, mitt skelett känns felbyggt. Men alla kan inte vara "späda". Jag måste börja acceptera storlek 36, för jag kommer ha den storleken när jag väger 50. Jag vet det.

Men herregud jag kan faktiskt lägga energi på annat. Kände det igår. Njöt liksom av att itne börja tänka "ånej nu äter jag mest igen" utan bara prata, tänka på annat. Jag älskar mina kamrater, så glad att dom finns.

lördag, mars 17, 2007

lördag.


Det är sol ute! Härlich. Det är såå skönt att jobbet var gjort igår. Var helt slut när jag kom hem seent. Men då kunde jag i allafall ta en sovmorgon till halv åtta (ja, jag brukar alltid gå upp halv sex typ)

Gick upp och drog upp persiennen och morgonsolen flödade in :)

Nu ska jag städa innan familjen kommer, samt promenixa till stadsbiblioteket och lämna en försenad bok.

Ikväll kommer kamrater på té. Mys.

fredag, mars 16, 2007

äktenskapet.


Ja, bloggade lång igår, och så försvann hela texten.. typiskt! Ja, igår var jag i allafall lite sådär halvledsen. Mina vänner, som skulle komma hit ikväll (trodde jag var spikat) hade andra planer på varsitt håll. Jag blev besviken, och det låg hos mig. Men istället för att skriva "förlåt att jag blev sur" när kompis x frågade hur det var, skrev jag "jag blev besviken och det lígger hos mig". Kändes bra att våga skriva hur jag verkligen kände. Jag får också vara arg och besviken och till och med sur eller irriterad, jag blir INTE hatad för det. Innerst inne tror jag det. Och det är ju en rädsla.

Dom kommer i allafall imorn kväll istället och det blir nog trevligt. Idag tänkte jag jobba, eftersom det ska vara klart imorn förmiddag, kan lika gärna ha det undanstökat. Om en halvtimme beger jag mig ut i mörkret för att promenixa till städet. ruggigt och läskigt, men säkert skönt efteråt. Dessutom känns det bra att GÖRA någonting.

Imorn kommer la familia hem också, känns rätt gött. På måndag är det vägning och den här gången vet jag att jag gått upp, eftersom jag ryckt upp mig nu i mitten av veckan och krubbat utav bara den. Jag ska gå upp. Nu.

I allafall, ska städa upp imorn här hemma, lämna lite böcker, (kanske) plugga, umgås med vännerna. Blir nog en braig lördag.

Och nu, det viktigaste; http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1024130,00.html
Först så tänkte jag.. "äntligen", sen insåg jag att det inte var så himla lätt. Vad är grejen med kristendomens "monopol" på äktenskapet, är det så Himla Farligt att definiera två människor som väljer att gifta sig, att leva med varandra resten av livet, är det då så himla hemskt att tillskriva den samhörigheten "äktenskap"-ordet, oavsett hur paren ser ut? Men bortsett från det, och bortsett från alla protester det här kommer vålla från überkristna homofoba, bortsett från alla farhågor om det kommer bli som med inseminationsgrejen (de sätter lesbiska kvinnor i den "tredje" gruppen, den som har lägsta prioritet till bebisar, mammorna får inte som heterosexuella par välja utseende på donatorn så det matchar den mamman som inte bär barnet, så som straighta får välja donatorutseende som matchar farsans). Ja som sagt, bortsett från det. Bortsett från att jag är ganska ateist, men nu ändå skulle kunna tänka mig att gifta mig i kyrkan. Kan vara fint liksom. Hjälp vad jag svamlar känner jag. Menmen, dagens inlägg till samhällsdebatten!

Of to work nu

onsdag, mars 14, 2007

ebbadagen

Pust och frust och halsont.

Är lite ledsen över att jag inte orkade med en långpromenix i solen idag.. Gick iaf de 20 minutrarna till bilskolan och tillbaka, men hade helst vart ute i ett par timmar. Man vill passa på när solen kikar fram, men är man förkyld så är man.

Körde i allafall dubbla lektioner. Fy vad dålig jag känner mig. Min körskolelärare är typ världens tålmodigaste människa. Helt klart. Till och med hon blev irriterad för att jag är så seg på att lära mig. Alltså jag är ju inte det annars. Jag bara är för nervös att ta till mig allt hon säger så jag sabbar allt. Undrar om jag någonsin kommer kunna ta körkort. Blä. I slutet av lektionen då jag verkligen kände mig kass, frågade jag henne lite försiktigt om det fanns elever som de inte trodde skulle kunna ta körkort (jag ville helst säga; bör jag skita i det här?), hon sa att de sa till vissa få elever att "du skulle behöva lägga ner väldigt mycket pengar för att klara av att ta körkort" - detta sa hon och tittade mig i ögonen. Jag trodde för några ögonblick att det var mig hon menade.. Haha, men sen sa hon "men det kommer jag inte säga till dig". Så det var ju skönt. Fast jag kommer ändå ta sjukt många lektioner eftersom min mamma är så av på att köra bil med mig..

Annars har jag pluggat, matte igen. VARFÖR lägger jag så sjukt mycket tid på en 50-poängskurs för?? Varför la jag inte ner mycket tid på MatteA -som var hundra poäng och så oändligt mycket lättare..? dumebba typ.. hehe. gick förbi en sushi från bilskolan och köpte en sjubitars till lunch. Gottgott. Min hals är ajajaj. I allafall, kompis H och L ska plugga matte med mig en timme innan skolan imorn (10-11) gulledom!<3

Å vad jag saknar min mens. Har ätit på nu idag faktiskt, för jag SKA gå upp klart nu. Jag vill ju inte dra ut på det. varför gör jag det? om jag ätit helt schemaenligt sen i julas hade jag vart KLAR nu, jag blir typ helt svimmig av att tänka på att DÅ HADE JAG HAFT MENS NU. Ack så¨galet. Och gud vad SKÖNT att ha viktuppgången KLAR INNAN sommaren,%

tisdag, mars 13, 2007

halsontet.


Blev inga vänner här nu ikväll. Jag har apont i halsen, och de behöver plugga, jag också egentligen. Suttit 40 minuter med matten nyss men fattar ingenting.. Illa.

Fick tillbaka min bokrecension idag. Blev MVG, kändes jättebra, eftersom jag mest brukar få vg på engelskagrejs.

Tänkte gå hem idag på grund av halsontet men glad att jag stannade kvar. Var en som startade afrikagrupperna och höll föredrag. Han är hjälplärare på våran skola så vi hade ingen aning om att han pysslat med sånt. Det var jätteintressant och ju mer man hör om kolonialiseringen och alla ekonomiska vinstintressen europa hade av Afrika, desto mer arg blir man, men samtidigt så glad att man blir medveten om historian. Helt sjukt vad man missar om man inte går gymnasiet. Eller jag hade gjort det i allafall. D ä r f ö r måste jag plugga massa efter gymnasiet. Jag måste allmänbildas. Blir till och med stressad ibland när jag tänker på att jag aldrig kommer ha lärt mig klart. fast det är bra också.

Vi bestämde även roller i barnteaterprojektet. Jag spelar äppelfarbrorn. Känns gött.

Har kunnat tänka lite mindre på allt jobbigt och lite mer på sommaren. Det kommer bli så jävla kul. Vi pratar om det hela tiden, och resonerar och fnissar och är lyriska. Och tänker på hur jävla okulturella vi är som inte reser i östeuropa utan i väst.. Hehe, öst får bli en annan sommar. Vi ska muta människor med snus som vi har med oss. Vi vill se Amsterdam.

Jag har ont i halsen som sagt och imorgon blir det dubbel körlektion och lots and lots of vila.. Kanske en solig kort promenix om jag har tur.. :)

måndag, mars 12, 2007

början på veckan


Oj vilken lång dag.. Men skön. det var sol och underbart väder. vi njöt. OCh åt sushi med tjejorna innan vi hade teater. Går framåt med scenerna.

Men ändå är det jobbigt. Jag är så jävla trött på den här sjukdomen nu. Den syns liksom inte utanpå (längre), vet inte om den någonsin gjort det. Men den tar för mycket plats inuti. Verkligen. Jag oroar mig alltid över att ha ätit för mycket. Men jag äter ändå mycket mat, för jag vet att jag aldrig kommer att gå upp om jag inte käkar på. Idag på sushin beställde jag typ först. Blev mellansushin, och alla andra tog 8bitar, och jag tog 10. Och alla blev jäääätteeemätta och typ ville vrida sig på golvet av mättnad. Jag blev mellanmätt trots att jag ätit mycket mer än dom till lunch också. Och tre timmar senare var jag hungrig igen. Kom hem nyss och åt en microrätt. Och en frukt. Och det snurrar i huvudet, jag borde aldrig ha gått ifrån matschemat. Tänkte att "jag klarar det själv" för några veckor sen. Nu känns det omöjligt att gå tillbaka till. Det har tappat sin "magiska" bestämmanderätt. vem bestämmer då? anorexin? jag? Men den ständiga undran om jag har ätit för mycket är så jobbig att tänka på. Känner mig abnorm. Jag äter alltid mest. I alla sammanhang. utom kanske sötsaker då. Varför bryr jag mig om ifall människor tycker jag är glupsk? När jag var längre ner i vikt var jag lika glupsk egentligen. Fast jag åt inte med magen och munnen. Jag åt med ögonen. Jag skämdes så mycket över att tycka om mat. Och jag antar att jag fortfarande skäms.

jag vill ju bara ha mens. Det är det centrala.

Jag har sånna underbara vänner, och jag är så glad att dom finns. våran sommar kommer bli überbra, helt fantastisk. Men om min kropp inte funkar kan jag knappast tågluffa. När min mens kommer kommer även kroppen funka, kommer inte få lika mycket blodsockerdippar i humöret och inte börja gråta när jag inte fått mat på länge. Och let´s face it - när man tågluffar äter man när man har möjlighet, ibland får maten vänta, eftersom det inte finns att få tag på ibland. Och då kan inte jag sitta där och lipa. Nej då ska mensen ha kommit.

Jag måste bara skriva ur mig lite klagan:
Min hals.
Jag har så helvetiskt ont i halsen och som den hypokondriker jag är tänker jag genast på flunsan.

Hela lärarlaget har gått runt med influensa i skolan. Smittat varandra, lärarkandidater, elever. Hur korkat är inte det?? Om man har det yrket och inte kan jobba hemma får man faktiskt ta sitt ansvar och sjukskriva sig. Inte gå runt och nysa, febriga och ta i handtag, hosta i trånga klassrum, usch vilken smittohärd alltså.. :(

Känns bra att jag "bundit upp mig" lite i veckan iallafall. Imorn kommer två vänner och kollar på house hos mig (och käkar min favvo fruktsallad) och onsdag massa körlektioner (okej då -två) och plugg, torsdag lång dag i skolan och fredag filmkväll hos mig, och lördag på födelsedagsmiddag hos en eller hemma med familjen. På det plugg och jobb. Känns okej.

Lägg märke till min rödförkylda uppsyn. (näsan i allafall).

Ska försöka sova.
Trivs inte med att vara ensam faktiskt.
Det är inte kul att ta ansvaret över käket.
Men samtidigt bra.

Om jag gått upp på måndag är det ju "Mig själv jag har att skylla"- verkligen svart på vitt. Det är otroligt jobbigt. Samtidigt så ska jag ju upp så..

lördag, mars 10, 2007

jobbjobbjobb


Det är lördag. Och jag är skittrött. Fick ju göra lillebrorsans skitjobb eftersom han glömde att skicka in om att han behövde vikarie.. Men jag tänkte "det här lär inte ta så långt tid" och klev upp halv åtta, planen var att fixa det innan frukost. Förtydligande; han grejar alltså med att lägga reklam i folks brevlådor för slavlön. (ja jag vet att slavar inte fick någon lön). Jag var inte klar över att det skulle ta en så jävla tid. Var ute i flera timmar och magen kändes som ett hål av hunger. När det äntligen var klart så kunde jag gå hem och var skiithungrig. Jag har förresten grova typ "tics" över att allting ska vara klart när jag äter frukost. Alltså, jag måste ha duschat, klätt på mig, kastat in eventuell tvätt i tvättstugan, gjort köket skinande rent, allt ska vara "perfekt" innan jag äter. Knäppt. Så jag duschade, gjorde i ordning alla naglar, klippte och grejade, la in lakanen i tvättmaskinen, städade köket och gick iväg och köpte en fralla. Gjorde mig en kaffe och åt frukost (typ lunch-tid egentligen). Sedan satte jag mig ner och pustade ut i fem minuter, la lakanen i tummlaren och prommenixade till jobbet. Jobbade längre än vanligt, över fyra timmar. Då vart jag hungrig igen.

Det är svårt. Fick reda på att jag ska träffa min behandlare för första gången på nästa måndag.. Det känns skumt. Och familjen åkte ju idag så jag är själv i en vecka. Nu hänger det verkligen på mig om jag går upp eller inte. verkligen. Fan.. Blir så lätt att man "fuskar" när man är själv alltså.. Jag kom hem från jobbet trött som en gnu, tog två knäckemackor. gick ett par timmar, gjorde middag, en jätteäcklig färdig fiskgratäng. Jag hann inte träffa nån idag på grund av allt jobb. Känns lite tråkigt. Imorn kommer brudarna hit och vi ska plugga + kanske titta lite på europakartan.. ;)

Ska äta något mer ikväll, blir nog ett stadigt kvällsmål, känner mig lite låg. Jag har ju dessutom varit igång dagen lång så min kropp kräver käk.

Har pluggat lite nu och bäddat sängen med fräscha lakan. Nu ska jag läsa körteori, sedan dissar jag melodifestivalen för fyran..!

utmaning.

Jag blev utmanad av underbara Anna!

Spelreglerna:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.


1. Första gången jag var full hamnade jag på akuten
Jag var 14 år och skitsressad eftersom "alla andra" ju varit fulla. Jag var rädd att hamna efter så jag och min "erfarna" kompis J gick ner i våran källare och hämtade vitrysk starksprit som vi hällde i en petflaska. Vi visste inte hur mycket som behövdes så vi hällde på många deciliter, sedan hällde vi i en skvätt päroncider "för att det inte skulle smaka så mycket sprit" enl. min kompis.. (det var väl 4 delar sprit och en del cider). Sedan smög vi ut när min mamma hade somnat och satte oss på en ramp. Hon smakade bara lite och tyckte det var jätteäckligt. Jag tyckte också det var äckligt. Men jag skulle ju bli full, så jag drack. Allt. Inom en halvtimme var jag skitfull och min förtvivlade kompis släpade runt mig för att jag skulle bli nykter. Vi snubblade in och hon väckte min mamma, jag var riktigt borta så jag kördes till akuten där jag blev kvar över natten. Ingen magpumpning i varjefall. Sedan fick jag prata med BUP på morgonen. Jag minns att jag var skiträdd och att jag måste verka smart och klok och bra, så att dom inte trodde jag var ett psycho. Herregud vad hemskt det är att vara barn alltså..

2: Jag har grym telefonskräck. Jag tycker det är skitläskigt att ringa olika myndigheter, min arbetsgivare, släktingar och till och med flera av mina kompisar. Direktmöten med folk är inga problem men i telefon känns det hemskt. Jag blir till och med nervös när det ringer någon som ska prata med nån annan hemma, eller när nån ringer fel, telefonförsäljare osv. Innan jag ringer t.ex min körskola för att boka tider måste jag samla mod skitlänge, verkligen gå igenom vad jag ska säga i detalj och sedan stammar jag ändå på ett ord eller två för att jag blir så nervös.

3: Ibland när jag är ute och går så känner jag mig tvungen att göra något på ett visst sätt. Typ "nu måste jag gå hundra meter och titta bakåt vid varje lyckstolpe, eller "nu måste jag gå med högerben upp för varje trappsteg. Samma sak när jag går hemifrån, ibland får jag gå tillbaka och titta att jag har låst tre, fyra gånger, eller kolla att jag stängt av spisen/kaffekokaren.

4: Jag säger alltid tack vid konstiga tillfällen. Ja det låter helknäppt. Det är det också. Till exempel när jag ger något till någon, eller öppnar en dörr för nån så säger den personen "tack", då säger jag också "tack". Eller som i ovan nämda telefonskräcks-sammanhang då någon säger "kan du hälsa din pappa att ringa mig", säger jag "javisst", säger den personen "tack" och jag säger "tack så mycket" - klick. Jag har blivit uppfostrad med artighet, så det har nog med det att göra. Att vara trevlig är det centrala i min uppfostran. Det är sorgligt. Ibland känner jag mig jätteläskig, sådär alldeles överdrivet äckligt fjäsktrevlig.. Har skitsvårt att knyta an till människor - allt många ser är en slisktrevlig fasad - (jag hade också blivit lite "rädd"). Ibland önskar jag att mina föräldrar tänkt ett steg längre, och tänkt lite mer på självkänsla och att lyssna på sig själv och bedömma vad som är rätt för en själv. Missförstå mig inte, jag gillar mina föräldrar jättemycket, men den biten har de missat.

5: Jag har inte haft mens på ett år och sju månader. Anledningen till att jag skriver det här är att det leder mig till något mer - jag tänker konstant på att få mens. Jag drömmer att jag får mens, när jag grinar så grinar jag ofta för att jag inte har mens. Helt sjukt egentligen. Men jag lovar er, man känner sig som en bit plast. Dessutom blir jag grymt irriterad på när folk gnäller på att dom har mensverk. När jag var femton (och sist hade mens typ) så hade jag också sjukt mycket mensverk. Jag hade så ont att jag inte kunde gå till skolan ibland. Alla kvinnor i min släkt har det typ så. Men nu längtar jag. Verkligen längtar efter mensverk. Och att köpa tamponger/bindor. Ha en bra fungerande kropp liksom.

6: Jag har haft en 23 centimeter lång rosa tuppkam. Den har även varit: blå, röd, gul och min naturliga mellanbrunblonda färg. Jag rakade tuppkammen när jag nyss fyllt femton, lite för att impa på en tjej jag gillade då. Sen hade jag kvar den rätt länge, iallafall ett år nästan. Det var jättejobbigt att sätta upp den, och man fick alltid be nån kompis snagga sidorna. Men det var värt det då, det kändes som en identitet. Med tuppkammen kom det liksom tusen saker på köpet. Punk, kängor och ett annat bemötande. Människor tittade på mig som om jag var ett ufo. Och fan vad jag njöt av det. Man blev uppmärksammad på ett knepigt sätt. Högljudda suckar i kombo med misstänksama blickar och folk som höll hårt i väskan när jag gick förbi var en kick. Jag syntes som fan. Och jag kunde bete mig hur jag ville. Jag var rätt snäll. Men jag hade friheten att bete mig hur som helst eftersom det förväntades av mig. Det kändes tyvärr som att jag representerade en grupp så jag var ännu snällare än vanligt. För det mesta. Utom på helgerna när jag och mina dåvarande kompisar drack öl och skrek "kukdjur" till varenda person som passerade oss samt kissade i folks trädgårdar typ. (jag skäms lite när jag tänker på det). När hösten kom och jag skulle börja gymnasiet rakade jag av mig tuppkammen. Tuppkammen var en symbok för barndomen kändes det som. Jag tror att den jag var då "formade" mig till den högst vanliga människa jag är idag..


Okej, nu hittar jag inte sex personers bloggar som inte skrivit den här utmaningen redan (bloggar jag läser alltså). Därför; känn er fria att utmanas av mig om ni läser det här.

torsdag, mars 08, 2007

Kvinnodagen


Ibland känns allt lätt. Idag känns allt fantastiskt. Det var sol, promenerade med underbara H hem till henne för en kopp té. Vi sög i oss så mycket d-vitamin av solen som vi bara kunde och pratade en massa.

Inget är spikat om tågluffen, men ser ut som om jag får med mig några kamrater i allafall. Vi satt och drömde i skolan över en europakarta vart vi skulle åka. Genom danmark,tyskland ner till frankrike, upp till england, tillbaka till frankrike, schweiz, österrike.. hem. Det kommer bli så jävla roligt om det blir av. Och om människor inte kan så drar jag själv, men de verkar på "i sinnet" iallafall. Vi räknade ut att det inte kommer bli så jävla dyrt.. inte under 7000 pix dock. Inga problem för duktiga mig som har sparat som ett gnu hela året ;)

På lördag åker familjen bort och jag blir själv i 8 dar. Känns lugnt, lugn till att plugga utan en dataspelslillebrolla som hänger över axeln och tjatar över att jag ska bli klar. Vart och handlat/övningskört med mamma imorse. Samt östra. Tappat i vikt men inte fasligt mycket, men ändå. Får försöka ta igen det de närmsta två veckorna så jag kan gå upp igen. Jag vill faktiskt inte trilla dit igen, man märker att man tappar så otroligt fort. Bara man hoppar över mellisen, även om man äter tre jättestadiga mål i övrigt. Jag äter liksom mest i min klass på lunchen, mer än grabbarna också. Kändes förvånande att jag kunde gå ner ändå.. I allafall. Vi köpte massa färdigrätter/go green så att jag ska slippa laga massa krubb på kvällarna. Blir så lätt att man drar in på vissa grejer i recept och så. typ oljan. Med färdiga grejer behöver man inte tänka. Man kokar lite broccoli bara och käkar det som finns :) Övningskörningen gick också bra, startade bra i backarna med de andra bilarna asnära, jag backade alltså inte sönder deras bilar ;) hehe..

efter jag träffat H var jag aphungrig, inte krubbat sen lunch, klockan var sex och magen kurrade. Ringde mamma och frågade om vi kunde äta sushi, det tyckte hon lät gött så hon köpte det. lovely..

Nu ska jag försöka krubba ett kvällsmål så jag kommer tillbaka på banan igen ;)

onsdag, mars 07, 2007

Hungrig


Jag har så ont i min tand/käke att jag snart går sönder.. Tog bedövningsmedel vid lunch så jag åt rätt mycket, men i övrigt har jag knappt ätit idag och jag är så överjordiskt hungrig. Vill inte ta för mkt bedövning, känns inte bra. Jag är ledsen också, på grund av all hunger. Körningen gick skit idag. Kände mig helt inkapabel att klara någonting fast hon är jättepedagogisk min körlärare. Imorn är det vägning på östra och jag är livrädd för att ha gått upp, livrädd för att ha gått ner, livrädd för att ha hållt vikten. Jag känner mig inte tillfreds.

Jag har varit lat i skolan idag och det dåliga samvetet gnager hål på mig, jag har massa att göra som jag bara lallat bort. FUCK.

Mamma skulle komma hem med soppa, någon lite kaloririkare typ kelda. Men hon är sen så jag får väl maten vid 7 eller så, och jag åt lunch vid elva. JAG ÄR SÅ JÄVLA HUNGRIG. Hur fan funkade jag förut när jag åt sådär yttepyttelite per dag?? Jag blir helt spattig och ledsen utan mat.

Hungrig.

tisdag, mars 06, 2007

koftan och tisdag.


Tisdag och veckan är igång. Teater igår som varje måndag. Vi kom lite framåt och i 1a scenen ska jag sitta på en typ.. 7 meter hög stege högst upp. Läskigt. Men det går nog vägen. Psykologen också igår (som varje måndag), kom fram till massa intressant. Jag hade en dålig dag till en början. Men jag gillar henne och hon är smart.

Vi pratade om hur mycket jag faller ihop om andra påpekar att jag gått upp i vikt. "vad frisk du ser ut", eller "du börjar gå upp!" - jag blir helt söndertrasad av sånt här. Mina tankar börjar snurra och jag känner mig bara TJOCKTJOCKTJOCK. I allafall så handlar det en massa om att jag har svårt att veta vem jag är, identiteten liksom, tror att den ligger i att vara "liten". Jag vet inte hur folk ser mig liksom, förr var det väl "den lilla, halvtråkiga, tysta ebba", vad blir då kvar om jag går upp tänkte jag "den halvtråkiga tysta ebba". Jag gjorde något jag var jävligt bra på, gick ner i vikt. Det kändes som min prestation, och nu när jag vänder, står still nu, men Ska Fortsätta upp, vad händer med mig då? I allafall är det svårt, men om "liten" innebär menslös (som jag skrivit varje dag i typ ett år) så vill jag hellre ta lika mycket plats som vem som helst med mens. sådetså.

Här ovan är min secondhand-tröja. KRISS heter märket, känner inte till men mamma sa att det var ett fancy märke. Haha. Den kostade mig iallafall inte många kronor och är skön som satan.

Veckan går, idag har jag vart hos tandläkarn igen.. Fått värsta bakteriella knepigheterna mellan en visdomstand och tandköttet. svullet och svårt att tugga. fick bedövande som mamma hade i skåpet (från ett utskrivet recept) och råkade dutta tungan, så jag kände typ inte tungan på hela förmíddagen och kände mig som en ful hamster. mouahahaha.. I allafall jag skulle köpa nån salva, pappa fixade det.

Imorgon börjar vi med hela förmiddan teater, sedan en lektion efter lunch, sedan till körskolan plugga teori + körlektion. Ett par veckor sen, illa. Så jag får köra på nu de närmsta veckorna, vill så förtvivlat gärna ha körkortet kirrat och klart i sommar..

lördag, mars 03, 2007

lördag.


Skön helg. För en gångs skull känns det bra med helg. Fick tillbaka industrialismen-provet (det jag skrev elva sidor på *mallhoppa*). Blev glad, det var mvg.. Började med barnteaterprojektet som ska visas upp i slutet av maj :) Så himla skoj. Hamnat i en bra grupp men vi fick en dålig saga att spela. Så det var synd. Men barnteater är skoj. Barn är så himla ärliga. Man får respons på det man gör. Om det är tråkigt så går dom, eller säger "det är tråkigt" innan nån vuxen dagisfröken hinner hyscha på dom.

I allafall, var på Kubafest igår med A, H,H, L och I. Det var trevligt. Jag drack en cider. Den var rätt äcklig. Men jag kände inte för att bli berusad. Det var två bra band. Åkte hem rätt tidigt och var hemma innan 01. När jag vaknade imorse kändes det som bakfylla. Saggigt i huvudet. Jag tror att jag är såpass alkoholkänslig att jag får lightbakfyllor oavsett om jag blir full eller inte. Illa.. Iaf, efter frukosten idag gick jag och jobbade några timmar, gick in på en loppis och fick tag på en kofta, vet inte om den är fin eller ful. Men den kändes rätt (foto kommer nog imorn eller så), sen gick jag till hem (och solen sken i en kvart) UNDERBART. Sen körde jag och pappa och handlade. Jag körde motorled för första gången, med massa annan trafik. Gick faktiskt bra :) Jag bytte fil utan problem (heller inte gjort så mycket) och körde om och grejer. Och parkerade trångt. När vi hade handlat klart hade jag inte ätit på över 6 timmar. Ett såntdära "glömt bort att äta"-tillfälle. Kände mig läskigt låg men visste iallafall varför, vi åkte till sushi-stället och käkade. Mumma! Hemma nu, ska plugga lite innan H kommer, sen resten av tjejorna - vi ska göra egen pizza och titta på film och ha brasa. Mys!

btw: Jag åt en hel semla i torsdags. Jag var låg efter för lite mat över dagen och fan vad gott det var. Jag njöt faktiskt av den och jag var arg samtidigt, arg på allt som hindrar mig att äta något jag tycker om ibland.

(och jag äter ändå inte mer än en semla per år. Det borde man knappast bli tjock på - SÅDETSÅ)

torsdag, mars 01, 2007

guldfisk


Ja visst ser jag väl ut som en guldfisk :P

Helt okej dag idag. Började med knaskänslor. Allt kändes uppochner. Bestämdes att vi skulle käka en semla hemma idag. Usch, gått och oroat mig för det där hela dan. Kanske "fegar ur". haha. Hoppade båda mellisarna för den sakens skull och nu är jag ashungrig. Vi ska äta soppa innan. Fy vad jobbigt det känns. Även om jag äter den där himla semlan + soppa kommer ju inte dagsenergin upp riktigt i det den ska.

Nä ibland går det bara sämre med maten.

Har varit allmänt oproduktiv i skolan annars idag. verkligen. Men njutit av sällskapet. Var på körskolan och bokade nya tider idag. Ska läsa lite i körboken nu.