onsdag, januari 30, 2008

TRÖTT!


Jag är så galet trött. Förkylningen går mot sitt slut och tröttheten är helt absurd. Tror jag ska knoppa nu (och klockan är inte ens halv nio..).

Skolan slutade tidigt idag. Vi hade bara en ganska kort föreläsning.. Så åkte jag hem, gjorde lunch och gick till körskolan. Det var ändå rätt roligt för min körlärare sa att min uppkörning var den bästa han vart med på frånsett den där dumma korsningen som jag ju kuggade för. Det var ju roligt att höra trots att pojkvaskern ju bara vart med på en 15-16(?) st uppkörningar på grund av hans låga ålder. Ska ta några till innan uppkörningen.

Sen gick jag till stan och träffade J för fika och gos. Sen hem, köpte bröd på vägen och gjorde soppa till mig, mor och lillebror. Tv blev det sen och nu trött. fast jag drack kaffe för nån halvtimma sen. SÖMN. nu.

tisdag, januari 29, 2008

tjenis.


Nu sitter jag här efter en helt och håller oproduktiv dag. Usch jag vet att saker ska göras men jag orkar inte. Allt känns tråkigt grått och trist. Jag fick tillbaka religionsprovet idag. MVG så det var ju bra.

Nu är min förkylning på upphällningen. ser ut att gå över nu tills imorn. Det är ju också. bra. Har en körlektion imorn efter lunch. bra. Allt är "bra". MEN JAG MÅR GRÅTT SOM VÄRSTA GRÅVÄDRET. Inget känns meningsfullt. Antar att mensen är i antågande. Återigen känns det hemskt att svullna upp i flera dar innan, återigen hemskt med humöret. Ändå, bra bra bra. friskt men tråkigt.

ja, var hos tandläkarn för rotfyllning imorse, gick okej. Nu gör det ont dock. Ja sen gick skoldagen och allt var lika grått. Sen hem och lagade mat till alla. lax, potatis och citronyoghurt. Nu sitter jag här med fetaste tråkkänslan. Huvva.

måste läsa "förvanlingen" och recensera snarast. Klassiker och säkert bra men det tar emot. Första boken jag läst på länge är nu så gott som över (skit i traditionerna heter den). Läste mycket förr i tiden men finner liksom aldrig tid eller ordentlig "ro" för att göra det nuförtiden. Överhuvudtaget har LATmonstret övertagit min kropp för tillfället. Inget känns roligt. Pesimist idag..? det är exakt fyra månader till studenten. Fyra långa, utdragna månader som bjuder på 1 st uppkörning ganska snart (och jag räknar redan med att kugga), 2 st föreställningar med allt vad det innebär - massa massa massa repetitioner, X antal kurser som ska avslutas, 1 st jobbigt projektarbete som ska skrivas. Vill strejka.

söndag, januari 27, 2008

en söndag.


Idag känns allt konstigt nog helt fantastiskt bra. Trots samma uppvaknande som dom andra dagarna med näsan som ett igentäppt rör och halsen tjock av slem. (visst låter det mysigt). Skämt å sido jag är en hypokondriker av rang och jag är faktiskt sjukt tacksam över att jag är frisk så mycket som jag är. I allafall, morgonen bjöd på solsken och jag gjorde gröt och tog lugn och ro för tidningen. Sen läste jag en del och lät förmiddagen flyta på i sakta mak. Sen begav jag mig ut på en extremt seg kort promenad. Det var inte segt som i tråkigt utan bara väldigt lugnt, gick inte alls långt men fick lite sol och glada känslor. Älskar lugnet i själen sånna här dagar. Allt bara finner ro när det gnistrar i gräset och är fint. Nu sitter jag här och vilar och äter mackor med kaffe. Ikväll är det film som sagt och sover hos J. Deras vän som vart i kina i ett halvår kommer hem idag.

Förresten, igår när jag fikade med J gjorde jag världens blunder. Gud vad dum jag kände mig. Råkade nämna att första gången jag sov med honom (efter A;s fest) har jag väldigt vaga minnen av.- Rättare sagt jag minns ingenting förutom att jag råkade skrämma hans mamma mitt i natten. Däremellan är det mörkt hål. Ja, jag var full. Han blev i allafall besviken. Och såg ledsen ut. Det kunde jag hållt för mig själv, det var ju mer än 5 månader sen så onödigt att säga det nu liksom.. Och ja det är pinsamt. Å andra sidan spelar det mindre roll nu.

lördag, januari 26, 2008

Gael Garcia Bernal


Usch det är jobbigt med förkylning. Trodde den skulle va över nu... Jag är ju som sagt aldrig sjuk så sen i onsdags har jag vart fökyld och är förvånad över det. Att det ej gått över alltså. Idag vaknade jag med känslan av att inte kunna andas och försökte få in än mer nässprej i näsan. Huvvaligen det gillar jag inte alls. Helt täppt har jag vart nu ett tag, skumt, de få gånger jag är förkyld har jag vart täppt pyttelite men nu är det helt igentjockat. Sen åt jag lugn god helgfrukost med mamma och pappa. vi gjorde latte, mackor, ägg och tog det lugnt. Sen läste jag tidningen i lugn och ro, innan jag och mamma körde en stund. Vi åkte och handlade sen släppte hon av mig på jobbet och när jag var klar där var klockan kring två, sen ringde jag J och dom skulle se "sexguden" (hans ord) Gael Garcia Bernal.. När jag kom fanns var det helt fullt så jag kom inte fram till dom. Jag lyssnade i allafall men hörde såg honom inte förrän den sista minuten när han reste sig upp. Han hade snaggat sig (mexikanska sexguden) och den karln är inte ful alltså!

Sen åkte vi till V och åt det han lagat, indisk kikärtsgrej med ris och vego-moussaka. Gott gott. Tja, gick hem till J innan filmen vi skulle se han och jag och sen när vi var vid järntorget insåg vi att vi inte skulle hinna men den snälla tjejen i kassan lät oss byta in mot en rumänsk film nästa söndag. Shysst. Så gick vi till hagabion för fika istället innan jag gick hem för laxmackor och sömn. Blev inget röhsska för mig. Känns tråkigt å andra sidan har jag vart och jobbat+kört och så idag när jag borde vara hemma för sömn non stop. Så jag är nog illa tvungen att sova inatt och inte hålla mig vaken för filmer. Fast det hade vart himla roligt förstås..

Imorn får jag se vad som sker, film halv sex, lars von triers senaste. Och tja.. Lite plugg om jag orkar. Annars vila.

fredag, januari 25, 2008

en fredag.


Tja.. Blev bara jag och J och S igår. Vi åt spaghetti med vegofärssås och choklad/kaffe. Mumma! Kände iofs inte såå mycket smak med snoret i näsan och så men det var ändå gött. Sen gick S ganska tidigt och vi somnade innan tio. Jag vaknade vid halv tre av att jag hade sviiinont i halsen, började gå upp och vanka i rummet, svammla om att jag nog hade körtelfeber, väckte även J och började nojja över körtelfeber och att jag skulle få ig i alla ämnen och att körtelfeber är döden och så vidare.. Hehe, somnade om efter 1-2 timmar och vi sov till länge, segade oss, duschade, jag snöt mig 500 gånger, tog två mucoangin och sen åt vi frukostlunch; älskar att ha den tiden (började skolan kvart över elva) så vi åt just innan vi begav oss. Smörgåsar, välling, frukt. Gött kött. Sen gick vi och vi började prata om sömn. Han sover ju kasst, jag sover bäst. Sen jag blev frisk så har jag sovit utmärkt (allmänt känt att ätstörningar vållar även sömnstörningar) så sa han nåt om att jag ju sover bra och jag sa "jo jag sover för att jag äter bra" ungefär. Då sa karln "ja men så äter du ju som en gris också". Jag satt och knöt skosnöret så jag hörde inte riktigt, jag sa "sa du att jag äter som en GRIS?" "Ja, eller som en man då". Jag blev ganska putt. Och är det än. Har inte sagt det till honom men så säger man väl inte? Inte därför att jag haft anorexi en gång i världen men hur kul är det att höra att "du äter som en gris" av ens pojkvän?. Ska man berätta att det gör en lite ledsen eller bara låta det passera liksom? Han har ju märkt att jag äter likamycket (eller mer) än honom. Jag är sån. Och det har jag gjort till en "grej" lite "hehehe jag äter som en karl heheh". Förstår att det verkar "konstigt" men tjenis, jag tränar ganska mycket, jag är en person i behov av ständig påfyllning. Hur trevligt är det att "äta som en gris". Det låter som någon som HÄLLER i sig föda från stora hinkar typ. Jaja det kändes inte helt roligt att ha den definieringen över sig i varje fall. Jag vet i varje fall att jag äter fullständigt lagomt för att vara just jag. Alla är olika.

I skolan hade vi teater, lunch vid tolv. Eftersom jag inmundigat min brunch bara 1,5 timmar innan och var mäktamätt jobbade jag med projektarbetet. Sen basgruppsmöte. Sen slutade vi, jag H och H åkte till stan och träffade pojkarna. Kaffe och kanelbulle blev det och det var gött. Lite prat. Sen åkte jag hem, H med. Vi pratade på vägen. Jag vill henne så väl. Önskar att vi något kunde göra. Som vanligt. Hon sa något som jag tänker på. "ett dumt exempel, men idag när du inte åt lunch för att du "ätit nyss" så tänker jag varför ska jag göra det då, jag hade också ´ätit nyss´". Jag VET att det här är ett sätt för anorexijävulssjukdomen att försvara det den gör "varför ska jag om inte hon". Men det kändes så hemskt. För jag försöker vara ett gott exempel. Jag äter cirkus dubbelt så mycket som andra brudar i skolan gör. Jag äter lunch varje dag. Jag äter alltid full tallrik (ett berg, vi har små tallrikar i skolan). När jag en dag avstår p.g.a sovmorgon och BRUNCH(för mig är det nåt som mängdmässigt motsvarar frukost+lunch). så blir det såhär. Skulden. Hon sa själv sen att jag inte bar någon skuld till det som är. Att jag måste tro det. Men hur illa måste jag inte ha påverkat henne i tvåan. När jag faktiskt hoppade lunch/åt dåligt. Pratade om mina jobbigheter med just henne. Nej nu kommer lipen igen. Jag tänker ofta på det attjag tränar, tänker hon likadant där "kan hon springa kan jag träna varje dag typ". Man får slå sånt åt sidan om man ska bli frisk på några månader. Man kan inte bli frisk om man tränar samtidigt. Det går emot sig självt. Jag slutade - en stor del i att jag lyckades bli frisk. Tvärt, inte ens en promenad om dan tog jag. I flera månader. Jag åt efter schema och jag lyckades. Jag tränar eftersom jag har en normalvikt och tycker det är kul. Jag vill inte att det anorektiska i henne ska kunna ta poäng på det. Jag är hennes vän, men vill inte vara den som förstör och hjälper hennes anorexi så lyssna här; när jag hade anorexi tränade jag ingenting på länge. Det var jobbigt till en början men det går att sluta. Nej, man ska inte träna som underviktig. Det är farligt, det vet du. Egentligen. Låt bli just därför.

Jag hatar den jävla svenska vården. Ska man behöva vänta tre må¨nader på att få hjälp ska man det? fattar dom inte vad som kan hända för en anorektiker på tre månader? Har dom ingen prioritering alls? Så himla frustrerande att inte kunna göra något. Maktlöshet. Och att känna igen den där envisan. Den där skrämmande envisan som är anorektiska tankar i ord. "Det är bara lite lite kvar". va??!! Och jag vet att mina vänner pratade om mig när jag var sjuk. Klart man som vän pratar om oro och saker som är. Det är inte som ATT DET INTE FINNS. DET FINNS. Man hittar varje orsak som finns till att kunna behålla en undervikt. Eller anorexin gör. Under den där för magra kroppen finns ju det kloka. Som vill motbevisa och bli frisk. Klart vi stödjer och finns här. Man vill göra något konstruktivt bara. Något som visar resultat. Att gå upp i vikt och se friskare ut är bara en del i att bli frisk från sjukdomen. Det som märks mest är LIV i ögonen. Man kan inte vara "låtsasfrisk" för det där gnistret i ögonen finns inte när man är sjuk.

När jag kom hem var jag skithungrig. Tog gårdagens pasta+sås+fetaost(och vanlig ost)+ketchup och vegobollar. Hehe (rolig mix). Ska lägga mig tidigt ikväll och hoppas på friskare tider. Imorn är det en spansk film som är halv åtta och sova på Röhsska muséet. Lite fräckt "en natt på museet". Skräckfilm i tolv timmar i sträck. Kommer somna efter en. Om jag orkar dit eftersom jag är så förkyld. Sitter här och funderar på allt. När och hur det blir bättre med min fina vän.

torsdag, januari 24, 2008

blääää sjuk.


Usch och fy är halsont och huvudvärk och snor (som på bilden illustreras så vackert). Veckan har vart slapp. I lördags gick jag ut (som i drickavinut) första gången sen nyår. Trevligt och så. På fredan åt vi pannkakstårta hos L, hon fyllde 19., Mysigt! På måndagen religionsprov (Huvva) och tjejgruppsmöte, sen mådde jag inte bra. Mådde illa av huvudvärk och gick hem vid lunch. Tisdagen spanska+utvärdering och basgruppsmöte, slutade runt fyra. Åt sen sushi med A (det var så länge sen vi sågs). Hemskt trevligt var det i alla fall. Sen kollade J och jag på Babel (filmen) den var bra, sen sov vi och jag vaknade igår upp med halsont u tom denna värld. Tog massa mucoangin och alvedon men det hjälpte föga. Vi tog det himla lugnt hela dan (ledig från skolan vart jag) och på eftermiddagen gick vi till solrosen (vego-restaurang) och åt järnet. Så himla gott är det. Sen satt vi där ett par timmar och bara pratade och det var mysigt, sen gick vi till götaplatsen, han till universitetet och jag till bio. Jag och L såg "enchanted" (förtrollad). Inget jättehit precis men lite mysigt sådär. Sen gick jag hem, käkade lite till och somnade.

Vaknade med huvudvärk i stora mått idag. Det dunkar när jag rör mig typ. Och halsen och snor som sagt. Är ledig fram till lunch därefter en föreläsning jag MÅSTE gå på, sen typ 2,5 timmar håltimma (blä) och sen spanska till klockan fem. Orkar egentligen inte alls gå till skolan. Tror jag bär på lite feber egentligen också. Men jag hinner inte låta bli, hoppas det blir bättre till imorn annars måste jag också gå till skolan som sjuk eftersom vi har teater, och jag missade den i måndags när jag gick hem.. Fy. J var iaf gullig mot mig igår, hämtade allt jag ville ha och fixade. shysst. J är ju typ halvsjuk jämt också och när jag väl blir sjuk (typ aldrig någonsin) så blir jag världens ömkligaste.Tycker verkligen synd om mig själv.. hehe..

Sen har jag och karln min tittat på spanskakurser i Sevilla och lite andra spanska städer, känns som om vi vill åka dit i höst och plugga nåra månader.. Han är på en gravt mycket högre nivå men jag vill verkligen kunna prata spanska och inte bara skriva text som nu..

I måndags fick jag kallelse till en jobbintervju om 10 dar.. (första gallringen; gruppintervju) hoppas det går finemang då!

Ikväll var det tänkt att grabbarna+H+H skulle komma och laga mat här, har itne frågat än får se hur jag känner kring lunch.

tisdag, januari 15, 2008

seg på att göra saker

Tja, vad kass jag är på att uppdattera känner jag.. Kass är jag även just nu på att; svara på brev, mejl, ringa samtal som ska ringas, göra läxorna ambitiöst och i tid, dricka kaffe i "normala mängder" (hinkar snarare runt 10 koppar/dagen).. Men det är okej, det är trots allt januari.. Och jag har ju hängt med grabben en del. Det hjälper. I helgen bara tagit det lugnt. Filmkvällar gånger två och fikande hitan och ditan. Jag tänkte på hur oförskämt bra jag egentligen har det (trots skoltristess/stress och sådär) när jag på lördan kom hem till J och var hungrig som en elefant. Jag kunde inte tänka riktigt, hade inte ätit lite eller så under dan. Jag blir ju som skrivet innan bara så sjukt hungrig jämt typ.. Blodsockerfall ungefär. Tja, så sa han att han kunde fixa mat och så blev vi stående ett tag och jag började lipa. Han frågade var det var men jag bara kände att jag verkligen behövde gråta eftersom jag inte gjort det på ett tag. Eller jag har väl grinat med kompis X nån gång på fyllan i gemensam oro över annan vän. Hursomhaver, så hulkade jag fram att jag bara behövde grina lite. Han verkade inte förstå att man kan gråta över ingenting men han tröstade mig i allafall. Sen fick jag mat och lugnet lade sig över mig.. <3

I söndags såg jag galet bra film; darjeeling limited. Så väldigt bra. Blev gravt sugen på att tågluffa i indien.. Köpte även filmfestivalpass och fikade med H och S. Igår teater på kvällen, det var jättebra. Jag älskar min grupp och vi har så roligt när vi dansar med tvåtusen kilo kläder på oss.

Snart kommer J hit och pluggar. I morgon blir det samma visa för mig, spanska spanska spanska, i helgen vet jag inte vad som händer. Kanske nån fest eller så. vart nykter sen nyår och jag kan iofs vara det månaden ut för att köra på vit-tema, å andra sidan hade några glas vitt inte suttit fel.

onsdag, januari 09, 2008

Alllt är såhär.


Veckan då, första veckan detta år hände inte så mycket. Jag har tittat på "på smällen" (ack så roligt) med kamraterna, kastat massa snöbollar med dom på andra långgatan mitt i natten. Förbi oss gick några kulturella grabbar. Sådana där som vet allt om östländernas filmhistoria (förmodligen gör även mina vänner det, haha) och är ganska pretantiösa 23-åringar (dom kan ha vart 25 också vad vet jag). Dom såg i allafall märkbart irriterade ut och sa "kan ni sluta kasta snöbollar så att vi som är äldre än 17 kan gå över gatan" med snipiga miner. Men hallå, det var ju första snön, och min mage var fylld av mysiga glada känslor. Vi gjorde i allafall ett uppehåll så att snipmännen kunde gå förbi. Annars har jag inte gjort så mycket. Snön försvann illa kvickt och nu regnar det mest. J var hos mig igår och oj vad jag gillar den pojken. Idag händer inget stort. Ska till farmor snart och sova där. Mysigt.

Annnars i mitt liv just nu tänker jag bara på en grej, precis som alla mina närmsta vänner. H:s sjukdom. Det är det centrala i våra liv. Hur mycket man än tror att inte alla är en del av det stämmer det inte. Vi är insyltade, självklart är det så om man är ett "tight" (hatar det ordet) gäng och en person blir sjuk. Vi känner oss så jävla maktlösa. Jag känner att jag borde fan veta. Jag har ju vart där själv. Hur sorgligt det än är - man glömmer. Jag trodde aldrig jag kunde glömma hur saker var. Klart jag minns - men det bleknar oerhört. Jag trodde aldrig jag kunde tröttna på mens - men det gjorde jag. Därmed inte sagt att jag inte förstår det hon går igenom. Måste dessutom vara hundra resor värre än för mig. Inga "riktiga" vuxna som håller koll, längre tid sjuk.. JAG VILL GÖRA NÅGOT. vi vill göra NÅGOT. Jag är så jävla förbannad på den där skitsjukdomen. Vad den gör mot en människa - hur en människa FÖRÄNDRAS. HATAR DEN. särskilt när man vet att den där underbara finns innuti och inte vet hur hon ska bära sig åt för att bli fri. klart hon vet men inte vet hur hon ska KLARA det. Jag är arg för att hon tränar hela tiden, arg för att hon äter som en mus, arg för att hon ramlar ihop i svimattacker, arg för orkeslösheten. Inte arg på henne, arg på det som gör så mot henne. FAN helvetes jävla skit. J sov ju här inatt som sagt, ingen av oss kunde sova. Oro oro oro över att inget kunna göra för henne.

Tänker att det är mitt fel också , jag har skuld i det. Dels genom att ha lastat henne när jag var sjuk och inte hon frisk (som ju jag är idag) och dels genom att inte ha sett till att vi åt på tågluffen, kunde allt sett annorlunda ut om jag tagit initiativ till fyra-fem mål om dan, och inte de få fattiga mål vi åt. Alla gick vi ju ner under resan, jag gick självklart upp det jag förlorade och de andra med antar jag. Utom H. Kanske.

Jag vågar inte protestera. VIll kunna be henne äta upp när hon inte gör det, be henne ta mat överhuvudtaget när hon inte gör det. bli fly förbannad när hon säger "jag har inte ätit idag och gått i flera timmar". Känner mig så förbannat feg. Vi är ju rädda att förlora henne, förlora henne helt. Det låter blödigt och dramatiskt och hemskt. Men så är det. Vi vill att hon ska prata med oss. Inte gå in i sig själv.

Något som hindrar en som sjuk (ngt jag tänkt på ibland) är hur man ser på "normala portioner". Vad en "normal portion" är, oro för att man ätit "för mycket". Vad är för mycket liksom? Som underviktig ska den rädslan inte finnas ALLS. Man har inte ätit för mycket, tills att man nått sin friskvikt äter man bra -förutsett att man når den någorlunda kvickt. Och det där med "man ska äta 3 medelstora potatisar, 100-150 gram kött/fisk, 05-1 dl sås, 1 dl rivna morötter+ ett glas mjölk" som man får veta på olika matscheman. Allt är ju individuellt. JAG äter betydligt mer än så (minus mjölk för det är äckligt) och jag håller min vikt. Allt beror på hur ens förbränning är, om man är aktiv osv. Jag personligen behöver mycket mat, precis som många 18åringar.

Nu ska jag dra mig, hoppas på mindre mardrömmar inatt. FAN vad jag vill att det löser sig.

tisdag, januari 08, 2008

Året 07..!

Året som gått, jag har svårt att sammanfatta det och kommer säkerligen behöva tillföra en del saker vartefter jag kommer på dom. En sak som känns väldigt bra är att jag är stolt när jag tänker igenom året 2007. När jag sammanfattade 2006 bestod det mycket i att jag kommit till insikt under slutet av året. Insikt över sjukdomen, vilja att bli frisk och så vidare. Men här kommer året:

*klarade av att gå upp till friskvikten och hålla den stabilt.
*fick äntligen tillbaka mensen efter två år utan.
*började inse det roliga med att ta mig utanför "tryggheten" (sjukdomen). Vågade umgås med vänner och är nästan aldrig hemma längre.
*fick börja träna igen
*förstå att jag tycker om J mer än som vän och därmed;
*komma ut som "inte gay" och blev ihop med karln.
*kugga på första teoriprovet, klara på andra försöket, kugga första uppkörningen och boka ny (många vändor där.. ;)
*vända totalt, någon gång i slutet av maj började allt plötsligt kännas värt allt slit. Och när mensen kom en månad senare föll allt på plats.
*tågluffat ihop med tre härliga brudar, där fått en återblick i hur det går när man käkar för lite (vi åt typ.. bröd och choklad, fy vad grinig jag blev under den resan. Ändå åt jag mest).
*älskat och älskat och älskat. Liv, vänner, J, väder, skolan ibland och kunskap.
*haft mitt första vuxna år, fyllt 18 med allt vad det innebär.
*druckit oändligt mycket vin (skärpning detta året.. hehe)
*njutit.
resor:
*tågluff under juni/juli. Länder under den: Danmark, Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike, Italien, Schweiz.
*Skåne

konserter och festivaler:
*siesta, helt underbart. Lilla festivalen med überbra artister i Hässleholm. Hade lätt åkt även nu i år om det inte var för att vi tar studenten när den är..
*Way out West. Hängde med M. Jag var för trött och sliten (dagarna efter tågluffen var den) för att uppskatta festivalen fullt ut. Orkade inte stanna på sena kvällar eller utnyttja klubbutbudet. Tråkigt för det hade vart skoj. Bäst var Manu chao (såklart) och Regina Spektor. Värt det.
*Manu Chao, med J i Malmö. Fint fint fint.
*Svenska akademien+Kapten Röd, Trädgårn. Fulla äckliga mänskor som kastade flaskor med öl i golvet. Synd, annars var konserten fet.
*småspelningar på klubbar i Gbg, med Hs pojkväns band bland annat.

onsdag, januari 02, 2008

idag 2008




Ett bra tag sen nu. Hela jul och nyårshelgen är över och det är nog bra. Känns faktiskt himla segt att nu är det dom tuffaste månaderna som kommer. Januari/februare/mars avskyr jag.. Men det blir vad man gör det till.

Julen tillbringades ju hemma med släkt, tittade även förbi hos J och hans släkt mitt på dan. Jag var så nervös att jag knappt fick fram ett ord - ändå är jag ganska snacksalig i de flesta sällskap. Kände mig hemsk. Men sen åkte jag hem och käkade julbord som var jättegott - men det räcker gott och väl med en gång om året. Sojakorvar, sojafärsbullar, lax, potäter, mackor (det är ju exakt samma som påskmat egentligen - har vi suedos ingen fantasi?). Sen paketöppning. Jag fick; löparkläder (det behövde jag - en dyr löparjacka), cabarét-filmen av systerysters snygga karl, teaterbiljetter, sockar, strumpebyxor, trosor och anmälning till Göteborgsvarvet (av mormor och morfar). Det blev jag gladast för. J kom senare på kvällen och av honom fick jag världens mysigaste tjocktröja som jag gått och sneglat på ett tag.. från zara - den ser lite ut som något som Malin i Saltkråkan har. Skitfin.

Mellandagarna blev det köpande.. Köpte en jacka (den på bilden) med kortare JÄTTEBREDA armar från topshop. Hade kostat 1200:- men den gick för halva priset. Sen köpte jag även klänningen på bilden på HM för 200 pix, en svart "sexig" poloklänning till orginalpris från Monki fick också komma med hem. Den bars på nyårsafton.

Nyårsafton som tillbringades med åtta andra glada barn ute på S land (Valinge - mitt ute i ingenstans ungefär). Vi hade fem flaskor champagne med oss, tre flaskor vin, en låda vin, starksprit (som jag lät bli) och öl. Oj oj. Det var trevligt men jag däckade nog kring ett.. Dagen efter var ångest för mig. Hälften åkte hem, bara jag och fyra grabbar kvar. Jag började tänka på framtid och jobbiga saker, hur allt ska gå, när jag kommer flytta (någonsin?), vad jag ska göra med livet, det och jordens bakfylla var ingen lyckad kombo. Somnade innan elva igår, gick upp och så städade vi och åkte. L körde bra och fint att komma hem. Nu har jag duschat och ska till majorna, vi ska nog äta sushi och glo på film tror jag. Har jättedåligt samvete över att jag inget plugg gjort över lovet. Borde borde borde, mina betyg ser inte lika bra ut detta läsåret och jag vill så gärna fixa att i allafall söka juridik och kanske fixa det nästa år. Hum..

Nån gång senare i veckan blir det en årssammanfattning på 2007. Känner att jag behöver göra en sån för att se att jag utfört under(verk) detta år..!