måndag, juni 30, 2008

Hur ska jag klara det här?


Jag befinner mig i en mycket obehaglig bubbla. Det känns inte som om jag sköter mina relationer, dock sköter dom mig. Det skulle ju va typiskt att inte ha vänner omkring sig om jag nu fixar detta. anteckning till mig: ta hand om vännerna fast du är ledsen). De hör av sig med fina sms som jag inte svarar på. Jag jobbar tio timmar per dag eller lite mer, jag försöker att inte tänka på mitt lilla helvete men det funkar inte. Personalfest igår på klubb. (varannan söndag). Jag var nog pinsam. Drack en öl och ett glas vin, men hade käkat lite dåligt under dagen så jag blev full på det lilla. Inte någon gladfylla direkt. Jag gick mest runt och såg instängd ut (bubblan). Sen träffade jag L, Som jag varit väldigt arg på över en grej. Men jag såg honom, han såg mig, jag grät i hans vita skjorta, det blev en massa mascara, jag grät så länge.

Jag känner mig så ur balans man kan vara. Hur ska jag fixa det här? Han ringde igår,fem minuter innan jag började. Aj. Han sa inte så mycket, han pratade tyst. Så jag hörde knappt vad han sa.

lördag, juni 28, 2008

Aj

Ja, igår klockan halv tre så försvann det finaste jag någonsin haft iväg. Igår halv tre satt jag och J på en bänk på ett torg och grät eftersom han inte vet vad han känner och därför gör slut. Jag kan inte göra annat än gråta. Jag grät och grät och när vi skildes åt gick jag gråtande iväg, jag träffade en kollega, som skulle på after work med vänner. Då satt jag och grät (jag kände inte hennes vänner). Min mamma kom och hämtade mig, idel gråt. Hemma, gråt gråt, köra till nyss nämda kollega, sov hos henne, låg och grät i kudden hela natten, på morgonen. Vakna upp utan armen runt mig efter yttepyttelite sömn. Ingen lukt, ingen varm J-kropp. Inte hans snusande i nacken på mig när vi vaknar. Hur fan ska jag klara mig utan det? Han kan varenda milimeter av min kropp. Varje tanke jag tänker, jag säger det nästan till honom innan jag tänker det. Han känner mig mer än någon annan. Jag är så himla kär. Jag kan ju inte ens vara arg på honom. Inte ens lite. Han gjorde det så fint. Han grät, och han sa att han inte visste hur han kände men att det var oärligt att fortsätta. Han pussade mig, luktade mig i nacken, jag sa allt jag tänkte. Att jag luktade på honom, försökte dra i mig det sista, för att ha lite kvar? jag vet inte. Jag fick låna hans tröja. För att jag frös. Nu finns den här. Försöker undvika att titta på den, känna på den.

Han är ju det finaste jag vet. AJ AJ AJ. jag har fysiskt ont nästan. Fysiskt ont. Jag känner mig som en disktrasa som någon vrider ur så jävla hårt. Mina tankar bara går som en skiva som hakat upp sig. Allt bra, allt fint, allt jag INTE HAR. Så få mornar jag vaknat själv de senaste nio månaderna, så få kvällar jag behövt sova utan honom. Hans andetag gör mig lugn. Hans andetag ger mig ro, hans armar om mig, eller att få ha mina armar runt honom. Det är något större liksom.

Det är tur att jag jobbade idag, tror jag. Tio och en halv timma på liseberg, på rasterna gick jag och grinade, och en jag inte kände tröstade mig lite, det var snällt. Jag känner ju inte så många på mitt jobb än. och att då komma in med första intrycket som jättedeppig gick ju inte, så jag gick och log och skämtade innan jag rasade in på toaletter för en grinpaus. Det gör så ont. Jag känner mig gammal. När jag log och så idag så kändes det som om jag såg mig själv utifrån. Ibland är det käckt att ha spelat teater i flera år. Man kan det där med att "ta på sig ett uttryck".

Ja vad ska man göra? Jag vet inte med spanien heller, vill itne åka dit själv. Allt är ju bokat, men det får väl avbokas då. Vet ingenting, kanske pluggar direkt. Allt är så fel.

Jag är ju så kär.

torsdag, juni 26, 2008

snart jobb


Veckan har gått, jag har fått besök flera gånger, och kunnat gå lite på stan. Jag är ganska trött men annars är det fint. Det är konstigt att se på mig själv i spegel¨n, trots de skarpa ärren som alltid kommer finnas där, så är de fina, de ser naturliga ut, och det känns lättare, 300 gram som försvinner över en dag. Det märks. Idag var jag på återbesök och fick nya tejpar på ärren, det läker bra hittills, och jag ska tejpa ett halvår framåt(!) för att hindra ärren att växa. Det är ju lite tråkigt, men det är inte hälften vad bekymmer jag haft med min byst. Jag sprang in i kirurgen idag också, han frågade om jag var nöjd osv, och det är jag verkligen. Så häftigt att jag fick göra det.

På lördag börjar jag jobba, tio timmar fysiskt arbete, också på söndag. Är egentligen lite trött och osäker på hur det ska gå, Men jag längtar verkligen efter att jobba så det får bli så!

en lista från anna!:

1. Sommarplaner: jobba jobba jo-o-bba..! tio timmar, fem dar i veckan, ledig tors/fredag då alla andra jobbar. Då gäller det slappatid istället. Läka tänkte jag också göra.
2. Mest nöjd med: J, mina vänner och mig själv. Att jag klarade att få körkort, stipendium, fina betyg, underbar man, klara en operation, få ett jobb som var übersvårt att få - allt inom loppet av ett år. Sjukt nöjd.
3. Last: stress, kan nästan känna mig drogad av stress, känna att jag behöver den och stressa upp mig själv. (sen gillar jag godis och sånt - men det är ingen last)
4. Vad hänger på väggarna: marilyn monroeaffischer och spegel.
5: relation till mejlen? ingen speciellt bra(?) läser den nån gång i veckan. Det enda jag får som är värt är mejl från anna nån gång i bland! Mest skräpmejl får jag.
6: Senast jag skrattade: Idag när jag skulle backa in på en trång plats (fickparkera) och jag hade en lång tutande kö. vad kan man göra annat än skratta liksom..?! hehe.
7:nojjor: att det inte ska lösa sig med CSN, att det ska gå dåligt på jobbet, att jag läser för lite.
8. Favoritresmål: allt med tåg. Älskar tåget, nästan roligare än att vara på ett ställe. Paris i regn är också fantastiskt.
9. Favoritråvara: ost. Äter säkert ett hekto om dagen. Mackor kan jag äta i en vecka, älskar mackor.´Och kaffe.
10. Favoritredskap i köket: kaffekokaren
11. Hemlig kunskap: Det är en sån man vill ha, Men nej. Är alldeles för klok för alla mina kunskaper för att hålla dem hemliga!
12. Skrek senast till mina barn: Har inga barn.

jag har nu på mig en stadig, ganska ful träningsbehå jag ska ha i åtta veckor (inte sex som kirurgen sa). dag och natt i tre, sen bara dagtid. huvva! Men sköterskan blinkade lite och sa att ifall jag skulle gå ut om några veckor, så kunde jag ta någon snyggare behå för en kväll. Iddes inte säga att jag tänker gå ut på söndag, och skulle det vara ok med en snyggbehå då med? ehm.. kan ju faktiskt ändå inte dansa, men trevligt kan det bli ändå!:)

fredag, juni 20, 2008

Mindre bröst!


Okej, tre veckor sen jag skrev... Hum. Och här ligger jag och kan inte röra mig..! Vi tar det från början. Två dagar efter studenten åkte jag och min gulleplutt(HA) till hans mormor för att tillbringa en underbar vecka där. Norrbotten, Överkaix var fantastiskt. Vi hade tur med vädret, drack vatten ur en källa (!) som smakade underbart, såg jokkfallet, cyklade, promenerade i bergen, åt en massa tårta (hans mormor hade typ femton i sin överfyllda frys, hon glömde visst att hon beställt varje gång). Det var så fint där, och hans mormor var så gullig, väldigt gammal. Över nittio, men helt klar i huvudet och så. På nätterna gick jag och J och tittade på midnattssolen. Det var så konstigt att det faktiskt var sol d y g n e t runt!

I allafall. I mitten av veckan ringde min mamma med ett besked. Något jag väntat på sen jag var sexton och fick veta att man kunde göra det statligt om man var "kvalificerad"; bröstreducering. Det stod en kallelse till operation den 19:e juni. Alltså igår. Fick kallelsen exakt två veckor innan operation och stod i valet och kvalet. Skulle jag eller inte, eftersom jag då skulle behöva ta ledig´från jobbet minst fyra arbetsdagar, visste inte om jag skulle kunna jobba på länge osv. Dividerade med mig själv, försökte få tag på min arbetsledare och så, gick dåligt M fick inga svar på mejl och jag fick inte tag på numret. Slutligen fick jag svar att jag sjukledigt dagarna tills den 28:e. Så förra veckan såg ut som så att jag blev erbjuden "chaufförsjobb" för kompis M, hans chaffis hade bangat i sista sekund, och M har inte körkort. Han behövde långskjuts. Han säljer öronproppar på stora konserter och får tydligen in svinmycket på det..(?) Hursom, Kylie Minou skulle spela i Oslo och jag körde dit och tillbaka för 500 pix. Hade inget för mig förra tisdagen ändå. Det tog 7-8 timmar allt som allt och var lite slitigt. Kom hem säkert i allafall. Nästa dag frågade M om jag kunde tänka mig att köra till sthlm och tillbaka på den fredan. Jag tvekade. Det är över femtio mil dit, och fram och tillbaka tar drygt 12 timmar. Jag skulle då komma hem med dom kring 3 på natten, jag som somnar tio om jag får välja. Ville ju inte orsaka trafikfara liksom. Jag prövade i af. Körde dit säljarna, hängde kring hötorget i fyra timmar.. själv. Hehe, indiska och en klänning blev det, samt bio och fika. Såg "what happens in vegas" med typ 100 fjortisungdomar (som pratade grav stockholmska) inte en tjej i salongen var över femton. Filmen var riktigt dåligt, men jag ville mest ha ett tidsfördriv. Sen sträckkörde jag hela vägen hem.. blev trött först vid 2tiden, men klarade det väldigt bra. Fick drygt 1000pix för det så det var värt. I måndags började jag jobba. Var två andra killar som började också den dan och dom var trevliga. Man känner sig så dum när man inget kan. Även tisdag jobbade jag tio timmar. Långa dagar. Men roligt.

Så i förrgår (onsdags).. Blev jag blev inskriven på sjukhuset. Dom var supergulliga, fick ligga på barnavdelning konstigt nog. Blev erbjuden lekterapi bland annat. Haha..! Gratis kaffe var det, jag drack många koppar. Läste tidningar, tittade på desperate housewifes på min dator och sov gott. På morgonen fick jag inte äta (man ska ju svälta innan operation, annars kan man kräkas under narkos = inte bra). Sen redan vid tio fick jag förberedas, nålar i armen, och sen ner till narkos. Skitnervös. Sen trevliga syrror som frågade saker, sen fick jag andas i en sån där grej så jag somnade. Vaknade på uppvak vid två. Frågade efter mamma. Dom sa att hon inte var på sjukhuset, kanske hon var på promenad? En kvart senare var det samma fråga från mig, fortfarande var hon inte där. Ytterligare en kvart senare låg jag och grät. Stilla. Det var många folk på uppvak, och inte så många syrror. Ville inte dom skulle tycka jag var krävande. Dom gör ett sånt grymt bra jobb. Det kom fram en ganska snart till mig och frågade hur det var med mig. Jag fick ringa mamma. De hade skickat hem henne och pappa(??) och sagt att jag inte skulle vakna förrän fyra. Tillslut fick jag träffa dom, kördes till vuxenavdelning. Mådde så illa. Fick dropp, lääänge. Och smärtstillande. Kände inte så mycket. J kom, och min syster och H. H hade med sig blommor och choklad. Vi pratade tills besökstid var slut klockan sju. Sov ett par timmar. Vaknade och var hungrig trots all dropp. Åt all choklad. Mådde illa igen, somnade, vaknade hade ont, fick mer smärtstillande. Somnade, vaknade, somnade osv. Fick frukost i morse utan illamående (tack!) och blev utskriven efter samtal med läkaren. Måste ha sportbehå dygnet runt 3 veckor nu!Därefter tre veckor dagtid. De tog bort 200 gram i ena, 100 i andra. Det låter som stor skillnad, men det var bara för att ja´g hade mer vävnad i ena. Så de är lika. De blir ytterligare 20-25% mindre, men just nu är de svullna. Känns annorlunda. De ser ganska konstiga ut med sömmar och sånt, men ändå naturliga. Jag blir nog nöjd!

Jag åkte med mamma och handlade två sportbehåar, hämtade ut recept också. Har mer ont idag, stramar otroligt. Kan röra på mig mycket lite. H och H åker med Hs pojkvän N till hennes land. J åker med L, S, D, J till S land. Så jag kände mig ensam. Sen ringde I, frågade om vi kunde göra ngt (hon visste inte om operationen). Berättade det och frågade om filmkväll. Föräldrarna ska bort så jag slipper va ensam hemma nyopererad och dan!<3
Jag får inte duscha förrän på måndag heller :S fräscht.. hum

Jag är ändå så himla glad. Det är så konstigt, jag ser typ proportionerlig ut, men framförallt: De 300 gram de tog bort märks när jag går. Det är mycket skillnad för axlar och nacke ska jag säga!

Jag har nu en normal Ckupa, jag som gick runt med E i förrgår!

Just det, sjuksyrrorna har mitt fulla stöd i att ha betydligt bättre lön än de har. Vilket jobb de gör, hur kan de ha så kasst betalt, det står inte i proportion till vilket arbete de utför. Högre lön för syrrorna!