Jag har matångest just nu.
Jag tänker inte låtsas som att den inte finns.
Den finns där, varenda dag.

Ingen idé att förneka att det är det som upptar mina
tankar. Och att en dag med "fel" mat bara kan gå åt helvete.

Jag är hemma.
Jag har ont i huvudet.
Jag har matteprov imorgon.

Min syster läser säkert. Förlåt. Men jag orkar inte med
att ha skuldkänslor för dig hela tiden syster.
Och jag orkar inte med att du hela tiden ser på mig som om jag
ljuger. Jag ljuger inte om allt. Inte om allt hela tiden. Jag äter över 2000 de dagarna jag tränar,
yes I do. Och minst 1500 de andra dagarna. Men jag är en människa också. Under allt det andra, tunga, äckliga är jag en jävligt undergiven person som rodnar och är blyg mest hela tiden. En felkonstruerad person. Fel. fel.fel.fel. Det är det värsta. Att vara fel.

Innan jag kan ta hand om dig som du förtjänar älskling, måste jag klara att ta hand om mig själv.