onsdag, oktober 26, 2005

dröm

Jag´vaknade helt kallsvettig vid fyratiden, jag grät. Länge. Jag drömde en mardröm som kändes så verklig just när jag drömde den att jag trodde på det. Ibland kan det vara som att man "jag drömmer nu jag vaknar sen", men det var så verkligt. Oa hade tagit livet av sig. Jag var ensam kvar. Och det var verkligen ensamt. Jag grät i drömmen. Jag grät när jag vaknade ur den. Jag skulle aldrig aldrig någonsin klara något sånt. aldrig.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida