jul

Jag vet inte hur mkt panik det är möjligt att få på julafton, eller dagen efter. Jag ligger nog nånstans på gränsen där iaf.

Jag grät.
Min mamma var jätteledsen.
Min pappa skrek och slängde i dörren.

Min lillebror var bara arg och sprang ner ett ljus.
Min syster såg ledsen ut.

Min farmor åt godis.

Jag åt.
Jag svällde

Och nu.
dagen efter
har jag gått upp (men h e y vad hade du väntat dig lilla gumman.)

Har gått långt och ätit 150.
Nu ska jag jogga 1,3 och allt ordnar sig bara jag inte förstör allt.

FUCK FUCK FUCK FUCK.
Jag ångrar mig så.

Jag hatar julafton, och försökte fylla det jobbiga tomrummet med mat, choklad. Det hjälpte inte. allt jag åt blev det dubbla och ångesten nu är det inte värt.

Jag saknar Oa och skulle kunna mörda för att få träffa henne nu.

Jag ska gå och lägga mig direkt när jag hissat ner flaggan. Då slipper jag middagen.
Allt handlar om diciplin? Om varje dag var ett nytt kapitel då skulle allt vara ok. Men det är inte så, jag undrar hur länge jag ska få hålla på för att det ska släppa, hur länge, en vecka kanske, till nyår?

Doktor Kosmos på onsdag. Det och Oa är det enda som kan rädda mitt lov.
Om jag blir kräksjuk tills dess vet jag inte vad jag gör av mig själv.