ja. så hände det sig en gång... PUNKTPUNKTPUNKT.

Jag ville må så bra. Och jag bokade upp mig hela slutet av förra veckan. Jag sprang runt på stan med tusen olika människor i högklackade skor och tajta jeans. Jag stressade till nästa fika, och nästa person och nästa timme. Jag hade det helt ok. Tills igår kväll. Äckelkänslor. Det värsta som finns är nog att känna sig äcklig. Över alla kanter, jag bara växte och allt bara är fel. FELFELFEL. Jag grät i tusen år och jag ringde jocke men hon var inte hemma, jag ringde oa men hon hann inte prata. Och det var ju fel bara det. Att jag ringde oa. Jag satt i min mammas knä och lipade hur länge som helst