Lyssnar på lollipop-låten nu. lövly. helt über. stort familjebråk nu. Pappa vill ha med sin jävla stefan på julafton. Man kan nästan tro att min pappa är bög så mycket som han hänger med fula äckliga stefan. Stefan var med förra julen, han var även med förra nyåret, förra midsommar och alla andra högtider, även påsk. Stefan känns nästan som en i familjen, typ den tråkiga morbrodern. fuck stefan. Jag vill inte ha med honom och hans äckliga barn. Jessica, sur bratunge i min ålder, Joakim - blyg brat i högstadieåldern, och Emelie, 18årig smalis. Nej dom får inte komma. Min farsa har alltså blivit godheten själv och skriker och försöker ge mig dåligt samvete. Han gormade på som om Stefan var hemlös och sa "Du tänker bara på dig själv du". Hela tiden. Det är min pappa det. Han manipulerar hela jävla tiden. Min mamma vill resa bort. Till någon släkting. Jaja. Jag får ha jul själv. Med en ensam julgran, en julklapp till mig själv, doktor kosmosreligionlåten på högsta och repeat, griljerad äcklig fucking kålrot och gråtgråtgråt tills jag somnar.

(jag är ebba, the most pessimist of the pessimistklubb all times.)