Jag hann inte avsluta min hatiska harang mot Fredde, summan av kardemumman är i alla fall att det är den absolut största orsaken till missnöje i mitt liv för tillfället. Jag är så sjukligt irriterad och framförallt FRUSTRERAD över att jag går på blå mark varenda morgon, eller nja, landet iaf - är ju blått som blåklint. Men, göteborgarna hade iaf hjärtat lite mer åt mitten, så götet är väl mer LILA isåfall. Mesigt att inte partierna kan hålla sig till sina ideologier liksom..

Jaja nog om det.
Igår åkte jag till trollhättan för första gången på - jagvetintehurlänge. (länge).. Bussen var i n s t ä l l d dit så jag blev lite fundersam och gick fram till en tjej som såg trevlig ut och sa "hej jag hänger på dig", så det löste sig, vi tog skepplandabussen till nåt älvängen sen bytte vi till trollhättan. Hon var jättetrevlig. Hon går marinbiologi i lysekil. Innan jag klev av bussen visste hon allt om mitt liv och jag en del om hennes. (till saken hör att vi presenterade oss med namn dom typ sista fem minutrarna). Jag fick huvudvärkstabletter av henne också. Jag rådfrågade henne till OCH MED om massa grejs. Hehe, är jag sån? Tydligen. Social så det svider i vissa sammanhang.

Iaf, i trollhättan hängde jag med oa och hennes vän. Vi drack. Jag hade inte grundat (varför lär jag mig inte av mina gamla misstag?) så blev väldigt på kanelen. Full som en alika på några skvättar vodka. Jag snusade. Igen. Massa snus. Underbart. Jag tål inte alkohol. Min kropp tål inte alkohol. Men jag kräks inte av det som när jag var barn och ölade allt som oftast. Jag kan förresten inte häva i mig sånna mängder som öl krävs hm ja.

Jag nojjade över att gå hem till oa och spankulera in där full för hennes föräldrar. Det skulle kännas mindre angenämt. Men det löste sig fint, jag sa bara hej jättefort.

Vi lyssnade på anna ternheim, och det är ju fin musik.
Jag gck till stationen halv sex på morgonen. Sen så åkte jag bussen hem. Satt och tänkte en massa. Men jag kände mig inte fel, inte alls. Jag var ju bara full och glad liksom. Jag kräktes inte, jag ramlade inte och slog upp knät (haha) eller nåt annat tråkigt. Ja pratade förvisso med människor i telefon jag inte brukar prata med -men vadå, det är ju inte som det är första gången de hör mig berusad.

Det var trevligt.

Jag dricker så sällan, just av alla de där anledningarna; rädd att kräkas, rädd att göra nåt dumt, rädd för hur "onyttigt" det är för mig osv osv osv. Så jag upplever sällan bakfylla. Det är inte roligt att vara bakis, det enda som hjälper är extrema mängder vatten, helst när man redan är full, och träning. Det hjälper faktiskt. fast huvudet är bly och allt man säger tar tid att formulera för sig själv i hjärnan, trots det så finns det inget så frigörande som att jogga eller nörda sig på annat vis. Så jag fick tränat idag iaf.

Imorgon ska jag till hummlan, det funkar bra. Hon jag pratar med är shysst, hon känns ärlig. Det känns som att hon ser något hos mig. Hon sa att jag nog lipar så ofta för att jag inte kan uttrycka hur arg jag är. Där satte hon huvudet på spiken. Men nu gråter jag inte så ofta som förut. Rent själsligt är jag inne i en rätt fin uppåtspiral just nu. über.

fick mvg på samhällsprovet, det frigav tusen endorfiner så jag blev helt bubblig i magen. Och glad, och stolt för att jag kan allt det där jag skrev.
<3