knät.

Jag har ont i knät. Ont ont ont. Jag ignorerade den lilla värken i lördags när jag sprang 30 km. Jag ignorerade mer i tisdags när jag lät 27 km försvinna under mina ben. Jag ignorerade när jag samma dag lyfte så jag blev svimfärdig på gymmet. Igår ignorerade jag inte. Jag lät bli. På första gången på jättelänge lät jag bara bli. Jag tänkte smart, tänkte "om jag tar det lugnt idag är knäjäveln fin och bra imorn". Imorse när jag vaknade var inte knät fint och bra. Lätt lila dock Jag gick till valhalla och simmade runt två timmar. jAG HATAR att simma. Det är segt och pensionärigt. Eller. Ja det var mest pensionärer där iaf :P Små söta tanter som simmade lite långsammare än jag. Jag haltade upp ur bassängen och promerade hem. Jag var där halv sju. Nu är klockan fyra och jag blir helt rastlös utan de där milen jag behöver för att känna mig lugn. Jag behöver ju dom.

När jag spänner magen har jag fyra ganska tydliga magrutor (jag vet- man "ska" ha sex.) Inte fan är jag lyckligare för det. Men mår rätt ok nu. Benen har blivit större. Alltså måste jag ha ätit mycket (för mycket?), det är benmusklerna som blivit rena rama fotbollsmusklerna. Anja Pärsson..? Jag våndas lite över det - undrar om alla märker det, eller är det bara jag? "fan vad hon ätit över sommaren, hon har säkert inte haft annat för sig". HJÄRNSPÖKEN. Jag är inte såhär ytlig och gnällig, är jag det? Folk skiter väl i om jag har stora ben, jag bryr mig ju inte om hur andras ben ser ut.

Jag har fått större muskelmassa, jag måste acceptera att siffrorna blir lite mer på vågen. Muskler väger mer än fett- hur många gånger har man inte hört det. BLÄÄÄÄÄÄÄÄ.

En instruktör på mitt gym är så himla snygg. Kanske 170 lång, lite kortare, väldigt muskulös. Muskulös och ser sund ut, inte spec. "smaaal", utan hon ser bara så självsäkert hälsosam ut. vältränad.

Det regnar ute och jag har ont i halsen. Bara lite. Nu ska jag träna. Inget för benen, bara motionscykeln, det belastar nämligen inte knäna. Biceps, triceps, bröst, rygg, mage, axlar. Inget för benen. Jag ska vila mitt stackars knä. Jag ska vara snäll mot min kropp. Man ska vara glad att man kan använda sig av sin kropp. Vara glad åt hur mycket den kan göra, ha sex, springa, bygga och behålla muskler (om man ger den vad den behöver), ta hand om energin man ger den. Kroppen är så viktig, inte ska man förstöra den, utan utnyttja den på ett bra sätt. GE MIG MIN MENS. Min kropp håller min mens som gisslan. "ge mig energin jag behöver så får du din mens". Jag är fantastisk. Jag kan ju skriva en deckare eller nåt om min kropp som en inbrottstjuv som tar min mens som gisslan. Det kan bli en bestseller