Lite nere

Oj mitt liv går på slentrian (och det gillar vi inte, varken jag eller gull-anna!). Jag studerar och gör mitt bästa men jag tror att jag missar en hel del. Det är tenta den 24:e och då måste jag förstå allt jag läst. Det är jobbigt med vissa texter som har ett högtravande språk eller den engelska tjocka bok jag läste ut i fredags.. EU-rätt.

Menmen, annars har jag jobbat helgerna, gått på visning med gulliga R. Vi stod på kö och fick veta att vi var nummer två på en lägenhet som ligger så himla fint. Vi gick och kollade och allt var kanon tills en utbytesstudent kom in i "vår" lägenhet. Han frågade vilken köplats vi hade. Sen sa han att han stod som etta på den lägenheten.. Fan. Jag försökte seriöst flirta till mig att han skulle prioritera grannlägenheten för han stod på kö till flera. Det gick väl sådär och vi gick därifrån med vissheten att nä - inte någon lägenhet här för oss icke. Den var jättestor och fräsch. En trea med stooora fönster, stor balkong, fräscht kök, högt i tak. Bra läge, överkomlig hyra.. Menmen. bättre lycka nästa gång kanske.

Ja, jag är lite obehaglig till mods. Vet inte varför. Försöker väl ta reda på det men, jag vet inte vad jag fyller mina dagar med. De passerar och jag känner mig som en slö kniv ungefär. Gammal. Det är inte roligt att vara nitton och känna sig gammal. Jag vill bara krypa upp hos någon och känna mig behövd och kramad. Vem som helst. Om jag får en kram så bara suger jag upp det och nästan krampar fast vid personen. Vad är det här för plötsligt skitkonstigt behov? Jag som är så självständig? Kanske är för att jag blivit lite väl självständig.

Allt sånt där jag tänkte på förr; vem är jag, vad behöver jag just nu för att må bra, varför gör jag si varför gör jag så, mår jag bra? osv.osv, liksom bortprioriterat sånt lite på sista tiden.

Igår jobbade jag min nästsista dag. Var knepigt, vaknade lite halvseg, trött efter att ha sovit några få timmar bara, sen till jobbet, väl där fick jag värsta humörsvängningen och blev jätteglad och uppåt i ett par timmar sen kände jag att jag blev ledsen igen. Eller kanske inte direkt ledsen, bara mindre glad och uppåt.

Jag hoppas jag är inne i någon tillfällig svacka nu bara.