überkalas, jaja.

Nu är det måndag och förra veckan sprang jag 5,7 mil bara.. veckan innan det 7,5 mil - fast då sprang jag varje dag utom en. Veckan som varit nu sprang jag fyra dagar och styrketränade mer. Ibland sätter hela alltet käppar i hjulet för mig. All planering, alla förbud, alla måsten. Jag mår som sämst när mina cirklar bryts, mina rutiner knäcks, jag kan inte hantera det. Ingenting får mig att må sämre. Det är bra ibland. Ibland inte.

Igår ringde oa och sa:
"det är något du måste få veta"
jag:"jasså, vadå?"
oa: "Jag och jocke har vart ihop i en månad och hållt på jättelänge innan dess"
jag: "jaha"
oa: "Ska du inte skälla på mig om vilket svin jag är?" (Med martyr-röst)
jag:"eeh"
... tystnad
jag: "men varför säger du detta nu, har du gått och skaffat dig ett samvete eller?"
oa:"eh.. Jag tycker bara att du förtjäääänar att veta, jocke dumpade mig i går för sanne"
jag:"jaha, vad kul då har jag något att skratta åt resten av livet", där la jag på och avslutade det sista samtalet jag någonsin kommer att ha med henne.

Såklart pratade jag med alice, åkte hem till alice, satt och skrattade och glodde på tv. Vi skrattade åt den skojiga sörjan som de åstadkommit.

Nu vet jag att alla sitter och förbannar jocke och sanne och så men jag vet att oa är den som är bakom hela skiten. Hallå, hon ringde ju mig för att hämnas på jocke, hon visste att jag skulle berätta för alice osv så klart hon fattar att det är bästa sättet att sätta jocke i skiten. Det stör inte mig, jag vet att oa inte ringde för att "jag förtjänade att veta". Jag vet att hon har någon störning uppenbarligen eftersom hon blir rastlös av att inte såra folk. Jag är glad att jag har kommit någonstans med mig själv, där jag inte behöver ta emot sådana som hon. Eller nån av de andra knepiga typerna. En rolig grej var att hon ringde dagen innan och typ "vill du va vän med mig?"