konst och grejer

godmorgon. Ibland känns ingenting riktigt bra eller bekvämt. Igår var en sådan dag.

I måndags började skolan. Trodde det bara var upprop men det var lektioner och grejer. Vi har i allafall ett konstprojekt nu. Det blir nog helt okej.

Hyres/lägenhets-mänskan svarar inte när H försökt ringa en massa. Dumma tant/gubbe. Hade vart ett litet ljus i allt jobbigt med lägenhet nu alltså.

Har fått tillbaka vissa tankar den sista tiden. Agerar inte på dom. Svälter mig inte, och har ingen lust till det. Märkligt nog så ploppade bara tankarna upp ur ingenstans och det känns överjordiskt jobbigt. Det kanske drar över, eller, jag vet att det drar över. Gäller bara att leva som vanligt liksom.

Igår var vi på konsthallen, såg ett helt horribelt konstverk som bestod av några rum, de var liksom "isolerade" med tejp uppåt väggarna och golv, massa skyltdockor överallt, en hel vägg med skyltdockehuvuden som hade spikar/nålar överallt.Och sen bilder på människor som är döda. Alltså dödsögonblicket, fötter som slitits loss ifrån kroppen, hjärnsubstans på marken brevid ett dött barn, hundratals sådana bilder. Sterilt ljus. Fan vad skyddat vi lever egentligen. De här bilderna var från irak tror jag, och den distansen som man känner är hemsk. Att det är "vi i sverige" och "dom i irak" gör att man inte känner som man borde. Flera kunde inte gå in där, några mådde illa. Jag såg allt, och det var hemskt. Jag känner mig så skyddad och svensk.

Sedan var vi på Röhska, mindre utställning, sedan åkte jag hem. Skulle träna boxning med A för första gången. Skickade ett sms just innan, då meddelade hon att hon var lite förkyld och tänkte hoppa träningen. Och eftersom man är två och två och jag inte ville gå dit (bland biffarna) själv så gav jag mig ut på långdistans. De senaste löp-passen har jag tillåtit mig att inte pressa tider, springa i valfritt tempo och njuta. Det känns verkligen bra, man kan inte göra personbästa varje gång, och jag tänker inte ge mig i kast med att slå personligt rekord på flera månader. Känns riktigt bra. Har ingen press liksom. Och jag tror inte sthlm marathon är aktuellt för mig i maj. Blir göteborgsvarvet och om jag är i form, ett marathon framåt hösten 08 istället. Det gör att jag kan fokusera på träningsglädje fullt ut. Och det är tacksamt. Igår blev det iaf löpning i kvällssolen, medeltempo, och första gången jag sprang utan musik på flera månader. Kändes väldigt bra, höra mina egna andetag, ljudet från vattet, skorna mot gruset. Jag var inte ens svettig när jag kom hem, kände mig inte ansträngd, men hade njutit.

Idag är det röda sten med skolan, fortsätta se på konstbienalen, träffa exet lämna tröja (som jag haft i ett år).