veckan och helg och vecka igen

Vad kass jag är på att blogga känner jag. Och mejla. Och ringa människor. Jag vet inte vad jag gör, men tanden sätter spår (som ursäkt). Den är död nu. Kall, grå och den sitter inte fast ett dyft. Känner jag. I min mun som inte ska få besöka tandläkare på en vecka. Jag lider. Och mina underbara vänner som står ut med mitt klagande. Så himla bra. Jag, som är värsta hypokondrikern i vanliga fall - nu med lös tand. Ingen fin kombo. Jag blir som ett nervvrak på knark. Loj ibland, ledsen (med regelbundna gråtattacker) och glad ibland.

Men nu är uppkörningen bokad. I slutet av november. Finfint, känns bra.
I går flög mor och far sin kos till Grekland, spontansemester sådär. Och bara 3,5 veckor har tyska T bott här, och mamma bestämde att jag ska vara hemma varje dag med henne och lillebror. Inte ens gå och ta en kopp te med en vän en kväll. Jaha? Lite drygt tycker jag, att bestämma det. Särskilt på sättet hon bestämde det. Det var som ett dolt hot "om du klarar att ta det här ansvaret så litar vi på att du kan bo själv". Jag vet att hon menar att jag får lättare pengar av henne och pappa i framtiden. Fult tycker jag. Jag och T känner inte varandra, lite stelt, men hon är snäll och så, bara att vi är olika. Man förändras så mycket mellan ettan och trean, (men hon är tusen gånger mognare än vad jag är).

Nu är konstprojektet över. Det var roligt, jag har hoppat på spanska steg tre, vilket innebär att jag slutar kring fem varje dag och börjar halv nio. Hårda bud. Kanske onödigt att ta en extra kurs, men fick språklust efter resan, kände att jag inte kan någonting.. Har kass engelska också ju.

Alltså, hemma varje dag, kväll. H och H skulle ut med en kommunistvän från Jönköping. Grabbarna kommer hit och pipar med mig, och tänder min brasa (för första gången i år!). Trevligt. Imorn vet jag inte, Ts syster kommer (också tyska, som bor i studentlägenhet nånstans), så jag VILL nog gå ut imorn, kan dom få lite systertid också. Annars plugg och jobb.