Ja, och igår var göteborgsvarvet. Var rätt ledsen innan, och oladdad. Övertygad om att jag skulle springa på en mycket sämre tid än förra året (då sprang jag på 1:47) i år var det mer "jaha ska du springa varvet? det ska han och hon i klassen också göra" och inom mig, kom tävlingsinstinkten in, den som jag inte äger. Det är vanligt att folk jag känner kommer fram och säger "vet du vad jag gjorde igår, jag sprang en halvmil!"´och jag blir glad och frågar hur det kändes och var de sprang, om det var terräng och annat nörderi. Så. Då tar väl alla för givet att jag ska springa fort tänkte jag och deppade ner mig lite, eftersom dels väger jag mer än förra året och det blir lite svårare att klämma snabba tider (ingen jättemassa visserligen) och dessutom har jag tränat dåligt på intervaller/backpass. gillar helt enkelt inte att ta mig över min bekvämlighetszon och dra på i snabbtempo, (men vem gör det?). Klart att det är gött efteråt men jag anser det vara en pina när jag håller på med det. Så jag har haft många långa sköna bekvämsocialpass, många med M, några med M2, många själv. Ingen direkt "träning inför varvet" så att säga och jag var beklämd i fredags kväll. Nervös och inställd på "Okej bara det är under 2 timmar= okej".
Så stod jag där i startgrupp 4, värmde upp ingenting alls, trots att jag stod där i en halvtimme, det var trångt. Det var många som sprang med vänner och pratade med varandra. Jag hann jobba upp nervositeten till max och tänkte "fy helvete. Aldrig mer," psykiska pressen från VADÅ liksom. Här stod jag och började tänka i alla möjliga hemskhetsscenarier, skulle ju för guds skull bara kuta en sväng, det är sånt jag gör dagligen och ingen stor kaka, var mer det här med att "inte kunna bräcka mig själv" som kändes trist tror jag. Sen gick starten, det var rätt segt där jag stod, fick hitta luckor och gå/lunka de två första kilometrarna, fruktansvärt trångt. Men inte som förra året förstås då jag var i startgrupp 14 eller något liknande. Men det var knött och jag undrade om det skulle lossna. det gjorde det, och jag började min lilla tankebana ungefär samtidigt, dt var varmt. Inte så varmt att det var outhärdligt, jag knallade på utan uppfattning om tid och så(äger ingen klocka), fram till bron var det lugnt, jobbigt när vätskestationerna kom (drack en gång under loppet) eftersom det var mycket pappmuggar o trångt. Upp på bron, och här blev jag lite elak tror jag. Det var många som låg till vänster ("snabbfilen") och blockerade vägen, mestadels tunga gubbar. Jag vågade inte säga något men jag harklade väldigt svennigt. Sedan efter bron var det en lång skön nerförsbacke och min tankebana började runda av lite, på älvstranden krävdes det psyke av mig, det var tråkigt att springa på den sidan, fast jag haft långpass där i syftet att lära mig tycka det är ett okej ställe att springa på. Men det kommer det aldrig att bli, ack så tråkigt! Jättetrist raksträcka och banden som skulle spela var mestadels tysta i vart fall när jag kom förbi.. Men inget uppför här och dt var tacksamt, benen kändes pigga och jag tror jag ökade strax innan götaälvbron, där var det uppför och jag drog på liiite extra, visste att efter bron kommer avenyn upp och ner, sedan en jobbig lång uppförslutning i 3 km och sedan mål. Så avenyn upp och runt, sedan helt okej över vasagatan + förbi skolan.. Sen uppför till linné, lite tungt var det men inte så att jag inte kunde köra i samma tempo. Sedan sista biten uppför till målgång, några hundra meter innan stod underbara klasskamrater och skrek, och när man kommer in på stadion, då såg jag klockan och tänkte "jävlar nu kutar jag som ett as sista 200 metrarna" och det gjorde jag, när jag kom fram tänkte jag på förra året, då jag höll på att svimma vid målgång och var tvungen att stödja mig. Nu kändes det inte så. jag kände inget speciellt, tog min medalj, banan och choklad.
Lämnade chipet, väntade på M som hejjat och haft mina nycklar, tog dem, hälsade på klasskamraterna, sprang hem (det kändes lite nördigt, typ som att jag skulle visa mig tuff som kutade hem de fyra kilometrarna eller vad det kan vara, haha) fick tusen göteborgska kommentarer i form av "dööö tjäjjen dö´ springer åt FEL håll höhöhö". kutade in på konsum, köpte strumpbyxor. R och C (grannar) kom hit, vi drack ett glas vin, sedan gick vi på nån studentboendeföreningsfest (torrt) och käkade hamburgare i mängder, sedan gick jag ganska snart (jag ville bara åt maten) till As inflyttsfest, drack vin, tog emot grattisar (när folk blev berusade överflödade komplimanger hit och dit om gbgvarvet. rätt överdrivet må jag säga, haha). Sedan gick vi ut, dansade och kring tre kände jag mig klar och gick hem.
Idag har jag gjort ingenting alls, bara ätit lösgodis, pizza och träffat E, skulle ha pluggat men det blev inget av.
Just det, tiden blev 1:42. Kan inte låta bli att tänka på hur Inte trött jag kände mig, om jag brassat på lite kunde jag lätt hunnit under 1:40.
