torsdag, april 27, 2006

yäs.

Klockan är sju, det är fredag. Morgon. Idrott idag. Hoppas det är utegrejs. Jag är värdelös på skolgympan, springer runt som ett konstigt mähä och åstadkommer ingenting, presterar ingenting. Det jag kan är att springa själv i skogen. Ensam, och möjligtvis lyfta tyngder då. Allt som heter lagsport och redskap gör mig illamående. Men jag är en fin människa i allafall. sådetså.

Idag ska jag springa när jag kommer hem. Vi slutar tolv så det är bra. Vi var hos skolläkaren igår, jag och mamma. Hon sa att jag inte skulle springa långdistans innan mensen kom tillbaka. Och att jag ska äta lakto-ovo-vegetariskt om den inte kommit tillbaka i mitten av sommaren.

Jag längtar efter dig min röda lilla vän.. moahahaha. Kom tillbaka!

tisdag, april 25, 2006

slentrian

Jag ska börja blogga igen. Jag måste ju skriva av mig ibland. Idag har jag haft nationella prov i engelska, det var lite jobbigt, jag hann inte läsa igenom min text ens. Jag tänkte "aha, 80 minuter det är en piece of cake det fixar jag på halva tiden", men ääh, mitt engelska ordförråd var inte vad jag trodde att det var, hälften av orden jag tänkte skriva kunde jag helt enkelt inte översätta till engelska vilket resulterade i en massa stavfel och slarviga kringående förklaringar. Men det var ok.

Hade ont i huvudet och gick hem vid tio, tog en tablett och en halvtimme senare var det über, det blev sol och jag fick dåligt samvete. Gick till skatås, tänkte jogga milen, det blev milen, sedan 5-km-rundan (uppförUppföruppför) och sedan hem, så allt som allt sprang jag 1,7 mil, längst hittills och det var inte farligt ansträngande, klarar nog 1,8 på torsdag iaf. Det är som en fånig liten drog, jag känner mig som en av de där hurtbullarna som springer med raska steg och ler när man möter dem. Vem fan ler när man springer? (Jag).

OMG - jag har förvandlats till en av de där nördarna som ler mot folk de möter i spåret. SO HELP ME GOD. Dessutom finns det en rad oskrivna regler på de längre spåren. Exempelvis anses det jobbigt att spring jämsides med folk, alltså om man nu råkar ha samma takt som en annan mänska får man snällt sakta ner tills personen sprungit utom synhåll så att man kan öka takten igen alternativt kuta som fan förbi personen ett par hundra meter och sedan återgå till sitt tempo. Jag väljer alternativ dos, vilket nog inte är så fel för konditionen. Regeln säger också att den som ligger först inte behöver bry sig om något (den var faktiskt ute först moahaha).

I allafall, när jag kom hem käkade jag nästan direkt och sedan blev jag jättetrött och huvudvärken kom tillbaka som på beställning, jag la mig och somnade och satte klockan på en timma, sedan när jag skulle stiga upp kändes min kropp tung som en bil eller något och jag ville . Hoho jajaja, helt slut var jag tills jag ryckte upp mig och började städa lite och tog en huvudvärkstablett till, nu är klockan halv sju och jag mår prima och det är väl för väl med tanke på att jag ska styrketräna om en timma.

Vilket kul liv jag har. Jag är så jävla nöjd med min slentrianmässiga tillvaro. Faktiskt. Det känns som om jag borde kommentera Jojjo och Oa här på något sätt, exet och exet liksom. Inget behov av elakhet har jag. Faktum är att jag inte skulle bli ens lite upprörd om de typ.. blev ihop eller något.

Mitt slentrianmässiga liv går vidare, det gör alla andras också. Halleluja..!