bratsen

Söndag yes indeed. Det var riktigt trevligt igår, vi åt middag med mina föräldrar. klyftpotatis, marinerad quorn, yoghurtsås och broccoli. mumma! Vi drack kaffe och pratade om tågluffen och diskmaskiner. Mycket vuxet. Sedan satt vi länge på mitt rum och pratade om relationer (förhållanden) och jag blev helt förvånad av mig själv. Har inte tänkt på något sånt på ett år. Verkligen inte alls. Jag är helt asexuell känns det som. Plastbit. Säkert anorexibiverkning. Kanske försvinner snart då. Och det här med att ha någon, kändes inte heller så väldigt aktuellt. Fast sen i fredags har jag varit sjukt sugen på att gifta mig... Det hade vi lite roligt åt. Jag ser liksom inte nåns ansikte när jag tänker bröllop. En ansiktslös tjej med en skitsnygg brudklänning.. Jag vill gifta mig. Hehe. Ja, men det braiga är att ingen av oss har pojkvän/flickvän för tillfället (vi som ska tågluffa) och det känns bra, ingen som måste ta hänsyn till den personens sommarplaner liksom.

Dom gick strax efter elva och jag somnade sött. Idag vaknade jag rätt sent igen. Hemska tanke. Jag gillar att vara übermorgonpigg. Jag vaknar fortfarande först i familjen men.. Inte såå kul väder ute. Ska träffa tre vänner på ett snobbcafé i stan om ett par timmar. Vi är nämligen fjortisar i våran pjäs och ska ha en teaterövning på det där cafét.. Vi ska vara våra karaktärer. Synd att jag äger så lite snobbiga kläder. Hur är bratsen i göteborg liksom, jag har en såå klar bild över det, men svårt att omsätta i mig själv. Vad fikar dom förnågot? "latte?"

Sen kommer sötfarmor på besök till middagen. Hoppas hon inte säger något om hur jag ser ut. Jag vill inte att hon ska säga att jag gått upp (inte för att jag har det sen vi sågs sist men). Hon är underbar men smärtsamt ärlig.

Imorn är det vägning på östra och jag är som sagt i trygg förvissning om att jag ökat. Känns bra nu men jag vet att jag kommer bli sjukt ledsen imorgon. Det känns som om jag är i slutspurten på något sjukt sätt. Jag har inte sååå många kilon kvar och då känns det så knepigt, att se så vanlig ut, ingen vet ju att jag behöver gå upp vid första anblicken. Ingen. Jag vill inte ha breda höfter, stora bröst, mitt skelett känns felbyggt. Men alla kan inte vara "späda". Jag måste börja acceptera storlek 36, för jag kommer ha den storleken när jag väger 50. Jag vet det.

Men herregud jag kan faktiskt lägga energi på annat. Kände det igår. Njöt liksom av att itne börja tänka "ånej nu äter jag mest igen" utan bara prata, tänka på annat. Jag älskar mina kamrater, så glad att dom finns.