äktenskapet.

Ja, bloggade lång igår, och så försvann hela texten.. typiskt! Ja, igår var jag i allafall lite sådär halvledsen. Mina vänner, som skulle komma hit ikväll (trodde jag var spikat) hade andra planer på varsitt håll. Jag blev besviken, och det låg hos mig. Men istället för att skriva "förlåt att jag blev sur" när kompis x frågade hur det var, skrev jag "jag blev besviken och det lígger hos mig". Kändes bra att våga skriva hur jag verkligen kände. Jag får också vara arg och besviken och till och med sur eller irriterad, jag blir INTE hatad för det. Innerst inne tror jag det. Och det är ju en rädsla.

Dom kommer i allafall imorn kväll istället och det blir nog trevligt. Idag tänkte jag jobba, eftersom det ska vara klart imorn förmiddag, kan lika gärna ha det undanstökat. Om en halvtimme beger jag mig ut i mörkret för att promenixa till städet. ruggigt och läskigt, men säkert skönt efteråt. Dessutom känns det bra att GÖRA någonting.

Imorn kommer la familia hem också, känns rätt gött. På måndag är det vägning och den här gången vet jag att jag gått upp, eftersom jag ryckt upp mig nu i mitten av veckan och krubbat utav bara den. Jag ska gå upp. Nu.

I allafall, ska städa upp imorn här hemma, lämna lite böcker, (kanske) plugga, umgås med vännerna. Blir nog en braig lördag.

Och nu, det viktigaste; http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1024130,00.html
Först så tänkte jag.. "äntligen", sen insåg jag att det inte var så himla lätt. Vad är grejen med kristendomens "monopol" på äktenskapet, är det så Himla Farligt att definiera två människor som väljer att gifta sig, att leva med varandra resten av livet, är det då så himla hemskt att tillskriva den samhörigheten "äktenskap"-ordet, oavsett hur paren ser ut? Men bortsett från det, och bortsett från alla protester det här kommer vålla från überkristna homofoba, bortsett från alla farhågor om det kommer bli som med inseminationsgrejen (de sätter lesbiska kvinnor i den "tredje" gruppen, den som har lägsta prioritet till bebisar, mammorna får inte som heterosexuella par välja utseende på donatorn så det matchar den mamman som inte bär barnet, så som straighta får välja donatorutseende som matchar farsans). Ja som sagt, bortsett från det. Bortsett från att jag är ganska ateist, men nu ändå skulle kunna tänka mig att gifta mig i kyrkan. Kan vara fint liksom. Hjälp vad jag svamlar känner jag. Menmen, dagens inlägg till samhällsdebatten!

Of to work nu