utmaning.

Jag blev utmanad av underbara Anna!

Spelreglerna:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir utmanade ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Bloggaren väljer sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter att det är gjort skriver bloggaren en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit utmanade och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

1. Första gången jag var full hamnade jag på akuten
Jag var 14 år och skitsressad eftersom "alla andra" ju varit fulla. Jag var rädd att hamna efter så jag och min "erfarna" kompis J gick ner i våran källare och hämtade vitrysk starksprit som vi hällde i en petflaska. Vi visste inte hur mycket som behövdes så vi hällde på många deciliter, sedan hällde vi i en skvätt päroncider "för att det inte skulle smaka så mycket sprit" enl. min kompis.. (det var väl 4 delar sprit och en del cider). Sedan smög vi ut när min mamma hade somnat och satte oss på en ramp. Hon smakade bara lite och tyckte det var jätteäckligt. Jag tyckte också det var äckligt. Men jag skulle ju bli full, så jag drack. Allt. Inom en halvtimme var jag skitfull och min förtvivlade kompis släpade runt mig för att jag skulle bli nykter. Vi snubblade in och hon väckte min mamma, jag var riktigt borta så jag kördes till akuten där jag blev kvar över natten. Ingen magpumpning i varjefall. Sedan fick jag prata med BUP på morgonen. Jag minns att jag var skiträdd och att jag måste verka smart och klok och bra, så att dom inte trodde jag var ett psycho. Herregud vad hemskt det är att vara barn alltså..

2: Jag har grym telefonskräck. Jag tycker det är skitläskigt att ringa olika myndigheter, min arbetsgivare, släktingar och till och med flera av mina kompisar. Direktmöten med folk är inga problem men i telefon känns det hemskt. Jag blir till och med nervös när det ringer någon som ska prata med nån annan hemma, eller när nån ringer fel, telefonförsäljare osv. Innan jag ringer t.ex min körskola för att boka tider måste jag samla mod skitlänge, verkligen gå igenom vad jag ska säga i detalj och sedan stammar jag ändå på ett ord eller två för att jag blir så nervös.

3: Ibland när jag är ute och går så känner jag mig tvungen att göra något på ett visst sätt. Typ "nu måste jag gå hundra meter och titta bakåt vid varje lyckstolpe, eller "nu måste jag gå med högerben upp för varje trappsteg. Samma sak när jag går hemifrån, ibland får jag gå tillbaka och titta att jag har låst tre, fyra gånger, eller kolla att jag stängt av spisen/kaffekokaren.

4: Jag säger alltid tack vid konstiga tillfällen. Ja det låter helknäppt. Det är det också. Till exempel när jag ger något till någon, eller öppnar en dörr för nån så säger den personen "tack", då säger jag också "tack". Eller som i ovan nämda telefonskräcks-sammanhang då någon säger "kan du hälsa din pappa att ringa mig", säger jag "javisst", säger den personen "tack" och jag säger "tack så mycket" - klick. Jag har blivit uppfostrad med artighet, så det har nog med det att göra. Att vara trevlig är det centrala i min uppfostran. Det är sorgligt. Ibland känner jag mig jätteläskig, sådär alldeles överdrivet äckligt fjäsktrevlig.. Har skitsvårt att knyta an till människor - allt många ser är en slisktrevlig fasad - (jag hade också blivit lite "rädd"). Ibland önskar jag att mina föräldrar tänkt ett steg längre, och tänkt lite mer på självkänsla och att lyssna på sig själv och bedömma vad som är rätt för en själv. Missförstå mig inte, jag gillar mina föräldrar jättemycket, men den biten har de missat.

5: Jag har inte haft mens på ett år och sju månader. Anledningen till att jag skriver det här är att det leder mig till något mer - jag tänker konstant på att få mens. Jag drömmer att jag får mens, när jag grinar så grinar jag ofta för att jag inte har mens. Helt sjukt egentligen. Men jag lovar er, man känner sig som en bit plast. Dessutom blir jag grymt irriterad på när folk gnäller på att dom har mensverk. När jag var femton (och sist hade mens typ) så hade jag också sjukt mycket mensverk. Jag hade så ont att jag inte kunde gå till skolan ibland. Alla kvinnor i min släkt har det typ så. Men nu längtar jag. Verkligen längtar efter mensverk. Och att köpa tamponger/bindor. Ha en bra fungerande kropp liksom.

6: Jag har haft en 23 centimeter lång rosa tuppkam. Den har även varit: blå, röd, gul och min naturliga mellanbrunblonda färg. Jag rakade tuppkammen när jag nyss fyllt femton, lite för att impa på en tjej jag gillade då. Sen hade jag kvar den rätt länge, iallafall ett år nästan. Det var jättejobbigt att sätta upp den, och man fick alltid be nån kompis snagga sidorna. Men det var värt det då, det kändes som en identitet. Med tuppkammen kom det liksom tusen saker på köpet. Punk, kängor och ett annat bemötande. Människor tittade på mig som om jag var ett ufo. Och fan vad jag njöt av det. Man blev uppmärksammad på ett knepigt sätt. Högljudda suckar i kombo med misstänksama blickar och folk som höll hårt i väskan när jag gick förbi var en kick. Jag syntes som fan. Och jag kunde bete mig hur jag ville. Jag var rätt snäll. Men jag hade friheten att bete mig hur som helst eftersom det förväntades av mig. Det kändes tyvärr som att jag representerade en grupp så jag var ännu snällare än vanligt. För det mesta. Utom på helgerna när jag och mina dåvarande kompisar drack öl och skrek "kukdjur" till varenda person som passerade oss samt kissade i folks trädgårdar typ. (jag skäms lite när jag tänker på det). När hösten kom och jag skulle börja gymnasiet rakade jag av mig tuppkammen. Tuppkammen var en symbok för barndomen kändes det som. Jag tror att den jag var då "formade" mig till den högst vanliga människa jag är idag..


Okej, nu hittar jag inte sex personers bloggar som inte skrivit den här utmaningen redan (bloggar jag läser alltså). Därför; känn er fria att utmanas av mig om ni läser det här.