Jag är så bra idag

Knepig dag. Till östra på morgonen. världens panik över vikten. Nu väger jag lika mycket som förra våren, kändes HEMSKT. Men ändå vet jag att det är bra innerst inne. Men det kändes faktiskt jobbigt som bara den. Men det innebär närmre till mensen och frisk kropp. Mamma körde mig till skolan, jag grät hela vägen, och fy sjutton vad jag kände mig äcklig och ful och konstig. Hon släppte av mig (säkert mer än lovligt trött på mitt utbrott och gråtflöde), då såg jag O komma mot mig, var en timma för tidigt i skolan, och trodde ingen annan skulle vara där. Vi går i samma klass och jag känner henne inte så jätteväl, en go tjej, bara det att vi inte umgåtts på fritiden och sådär. I allafall. Allt rann bara ur mig och jag lipade och lipade och pratade om saker som jag inte säger sådär bara rakt ut. Det känns tabu att prata om anorexi, tabu att "öppna sig" för folk som inte står en allra närmast. Men skönt att få det ur mig och jag hade nog gått hem om jag inte fått den pratstunden. Behövde bara några kramar och en braig lyssnare och resonerare. Dessutom fick jag ett sånt perspektiv på saker och ting. Samt att O inte blev arg på mig, med tanke på att hennes brors bästa vän dog för mindre än en vecka sen och det är jobbigt för hela familjen. Jag fick perspektiv på min vikt, vad gör det att jag gått upp ett kilo på två veckor då unga människor faktiskt dör? Men O sa att det var okej, att alla har sina problem och alla får gråta, det är bara nyttigt. Och det håller jag med om. Tack O!

Hade det jobbigt igår också, kändes som om hela min framtid var förstörd efter utvecklingssamtalet, jag är så jävla nojjig. Har tänkt på juridik så mycket på senaste tiden, och så kollade jag upp antagningspoängen till Umeå (jag har hakat upp mig på norrland) och de var 18.45 eller nåt våren 06.. Max är ju 20.0 som vi alla vet. Och på utveckl. samtalet hade jag mvg i historia och samhäll, vg+ i svenska (??), fast det är ett år kvar på kursen så han sa att jag kunde höja mig gott och väl. vg/mvg i engelska och matte okänt. Och så sa C (läraren) att jag låg på vg i teater, det förstörde allt. Jag blev så ledsen efteråt, då min andra teaterlärare sagt att jag var klar mvg i teater. Jag gillar inte C ibland, håller inte med i hur han lär ut osv. En gång sa han att vi skulle ha rollspel där alla eleverna var förståndshandikappade och några skulle vara assistenter. What?? liksom. Jag blev arg och sa aldrig i livet, sen dess känns det som om vi är lite på kant med varandra. I allafall, jag åkte hem och kände mig misserabel och var riktigt jävla jobbig, kände att jag likagärna kunde jobba på nåt skitjobb som McD.. haha, men imorse gick jag till min andra teaterlärare och frågade hur man kunde höja sig, hon sa att hon skulle prata med C, eftersom de båda sätter betygen i kurserna sceniskt ledarskap (100 poäng) och scenisk gestaltning B.

Å andra sidan vill jag göra saker extra mycket när jag inte "kan", som när jag trodde att man inte fick göra lumpen om man haft anorexi, folk sa det till mig och jag gick runt och trodde det aaslänge. Var så jävla arg och ville ville ville göra lumpen, sen så läste jag in mig och insåg att jag visst får mönstra om jag blir friskskriven! Så nu vill jag fortfarande men inte liiiika hett, jag dör inte om jag inte kommer in liksom. Vill fortfarande gå lumpen alltså.. haha. Som det med juridik, jag ville förut - nu när jag ser att det är nästan lika svårt att komma in som för läkarlinjen (!) så vill jag ännu mer. Hmm.. ett mönster?

Idag hade vi diskussion om moral i andra världskriget, jag tyckte tvärtemot ibland och sa det högt. Det låter ju jättemesigt för alla vanliga tyckande människor, men för mig är det verkligen en stor grej att inte ranta runt och hålla med hela tiden i rädsla för att "ifall jag säger emot, tycker annorlunda - kanske människor tycker illa om mig", utan stå för det jag tycker och argumentera för det - utan att vara rädd att folk ska tycka dåligt om mig för det. Framsteg alltså!

Sol inne sol i sinne! Jag kom hem och kramade min söta mamma och bad om ursäkt. Sen kontaktade jag A och frågade om hon ville gå på ännu ett boxpass imorn, det ville hon som tur var! fortf. träningsvärk i benen har jag.. :P vi ska betala terminsavgiften på ynka 600 pix imorn och träna gött i två timmar.. Jag tänker bli riktigt jävla bra på boxning.

Jag är så glad att jag kanske inte måste gå upp mer! Kanske bara ett par kilon max! ÜBER. Jag gjorde det-känslan värmer fint..

(btw, jag vet att jag ser väldigt sur ut.. det är jag inte!) :)