hej mens(?) näär?

Jag hade en viktig lektion idag - röst och rörelse. Sista lektionen i den kursen. Men var ju sjukskriven och grejs förra året så det blir nog inte bättre än VG :( Jag vill ha fina mvg-n hela betyget - allt. Det sticker typ i ögonen när jag ser Vg-na. Jag är knäpp jag vet.

I allafall. Halsontet är nästan över. Bara väldigt hes och huvudet dunkar. Jag yr-drömmer. Det känns som om saker händer i något sorts paralell-liv eller något. Jag inbillar mig saker. Som tur är vet jag att det är pågrund av förkylningen. Annars hade jag känt mig helt Galen..

När man mår dåligt (typ förkylning) är det lätt att äta mindre. Och till och med när jag känt mig hungrig har jag inte motiverat mig att äta så bra. Som tur är rör det sig om några dagar bara, bara sjukdagarna. Men jag märker ändå att det är ganska lätt att låta bli. Eftersom allt ont i huvudet och sådär överskuggar hungern så blir den oviktig.

Jag får sånna knäppa tankar ibland. Igår när jag skulle somna och mådde galet dåligt så fick jag en dum-tanke. "Jag kan ju pröva att gå ner ett par kilo" - bara som ett prov. Jag vet inte varför jag tänkte så egentligen. Kommer ihåg att dom på östra sa "pröva att gå upp i vikt - se det som ett experiment". Då kan man ju göra tvärtom, pröva att gå ner. Det handlar bara om tankar. Innerst inne vet jag ju att det knappast skulle ta mig närmre mensen liksom. Men å andra sidan så lär den väl aldrig dyka upp. Aldrig. Aldrig.Aldrig. GAH irritation är vad det är. Om den kom nu kunde jag stå ut. Känna "Ok-såhär kan jag leva - såhär kan jag acceptera att se ut". Men vetskapen eller nja - mer aningen om att det kanske rör sig om ytterligare ett par kilo gör mig helt galen. Det accepterar jag bara inte. NEJNEJNEJ. För nu är jag precis som vem som helst. Och jag vill bara inte gå upp något mer. Dom sa att jag kanske ligger på "tröskeln" till friskvikten. Sådär nära. Men jag VET ju inte.
BLÄ.

nej men. Jag mår faktiskt lite bättre i övrigt i allafall!