Mindre bröst!

Okej, tre veckor sen jag skrev... Hum. Och här ligger jag och kan inte röra mig..! Vi tar det från början. Två dagar efter studenten åkte jag och min gulleplutt(HA) till hans mormor för att tillbringa en underbar vecka där. Norrbotten, Överkaix var fantastiskt. Vi hade tur med vädret, drack vatten ur en källa (!) som smakade underbart, såg jokkfallet, cyklade, promenerade i bergen, åt en massa tårta (hans mormor hade typ femton i sin överfyllda frys, hon glömde visst att hon beställt varje gång). Det var så fint där, och hans mormor var så gullig, väldigt gammal. Över nittio, men helt klar i huvudet och så. På nätterna gick jag och J och tittade på midnattssolen. Det var så konstigt att det faktiskt var sol d y g n e t runt!

I allafall. I mitten av veckan ringde min mamma med ett besked. Något jag väntat på sen jag var sexton och fick veta att man kunde göra det statligt om man var "kvalificerad"; bröstreducering. Det stod en kallelse till operation den 19:e juni. Alltså igår. Fick kallelsen exakt två veckor innan operation och stod i valet och kvalet. Skulle jag eller inte, eftersom jag då skulle behöva ta ledig´från jobbet minst fyra arbetsdagar, visste inte om jag skulle kunna jobba på länge osv. Dividerade med mig själv, försökte få tag på min arbetsledare och så, gick dåligt M fick inga svar på mejl och jag fick inte tag på numret. Slutligen fick jag svar att jag sjukledigt dagarna tills den 28:e. Så förra veckan såg ut som så att jag blev erbjuden "chaufförsjobb" för kompis M, hans chaffis hade bangat i sista sekund, och M har inte körkort. Han behövde långskjuts. Han säljer öronproppar på stora konserter och får tydligen in svinmycket på det..(?) Hursom, Kylie Minou skulle spela i Oslo och jag körde dit och tillbaka för 500 pix. Hade inget för mig förra tisdagen ändå. Det tog 7-8 timmar allt som allt och var lite slitigt. Kom hem säkert i allafall. Nästa dag frågade M om jag kunde tänka mig att köra till sthlm och tillbaka på den fredan. Jag tvekade. Det är över femtio mil dit, och fram och tillbaka tar drygt 12 timmar. Jag skulle då komma hem med dom kring 3 på natten, jag som somnar tio om jag får välja. Ville ju inte orsaka trafikfara liksom. Jag prövade i af. Körde dit säljarna, hängde kring hötorget i fyra timmar.. själv. Hehe, indiska och en klänning blev det, samt bio och fika. Såg "what happens in vegas" med typ 100 fjortisungdomar (som pratade grav stockholmska) inte en tjej i salongen var över femton. Filmen var riktigt dåligt, men jag ville mest ha ett tidsfördriv. Sen sträckkörde jag hela vägen hem.. blev trött först vid 2tiden, men klarade det väldigt bra. Fick drygt 1000pix för det så det var värt. I måndags började jag jobba. Var två andra killar som började också den dan och dom var trevliga. Man känner sig så dum när man inget kan. Även tisdag jobbade jag tio timmar. Långa dagar. Men roligt.

Så i förrgår (onsdags).. Blev jag blev inskriven på sjukhuset. Dom var supergulliga, fick ligga på barnavdelning konstigt nog. Blev erbjuden lekterapi bland annat. Haha..! Gratis kaffe var det, jag drack många koppar. Läste tidningar, tittade på desperate housewifes på min dator och sov gott. På morgonen fick jag inte äta (man ska ju svälta innan operation, annars kan man kräkas under narkos = inte bra). Sen redan vid tio fick jag förberedas, nålar i armen, och sen ner till narkos. Skitnervös. Sen trevliga syrror som frågade saker, sen fick jag andas i en sån där grej så jag somnade. Vaknade på uppvak vid två. Frågade efter mamma. Dom sa att hon inte var på sjukhuset, kanske hon var på promenad? En kvart senare var det samma fråga från mig, fortfarande var hon inte där. Ytterligare en kvart senare låg jag och grät. Stilla. Det var många folk på uppvak, och inte så många syrror. Ville inte dom skulle tycka jag var krävande. Dom gör ett sånt grymt bra jobb. Det kom fram en ganska snart till mig och frågade hur det var med mig. Jag fick ringa mamma. De hade skickat hem henne och pappa(??) och sagt att jag inte skulle vakna förrän fyra. Tillslut fick jag träffa dom, kördes till vuxenavdelning. Mådde så illa. Fick dropp, lääänge. Och smärtstillande. Kände inte så mycket. J kom, och min syster och H. H hade med sig blommor och choklad. Vi pratade tills besökstid var slut klockan sju. Sov ett par timmar. Vaknade och var hungrig trots all dropp. Åt all choklad. Mådde illa igen, somnade, vaknade hade ont, fick mer smärtstillande. Somnade, vaknade, somnade osv. Fick frukost i morse utan illamående (tack!) och blev utskriven efter samtal med läkaren. Måste ha sportbehå dygnet runt 3 veckor nu!Därefter tre veckor dagtid. De tog bort 200 gram i ena, 100 i andra. Det låter som stor skillnad, men det var bara för att ja´g hade mer vävnad i ena. Så de är lika. De blir ytterligare 20-25% mindre, men just nu är de svullna. Känns annorlunda. De ser ganska konstiga ut med sömmar och sånt, men ändå naturliga. Jag blir nog nöjd!

Jag åkte med mamma och handlade två sportbehåar, hämtade ut recept också. Har mer ont idag, stramar otroligt. Kan röra på mig mycket lite. H och H åker med Hs pojkvän N till hennes land. J åker med L, S, D, J till S land. Så jag kände mig ensam. Sen ringde I, frågade om vi kunde göra ngt (hon visste inte om operationen). Berättade det och frågade om filmkväll. Föräldrarna ska bort så jag slipper va ensam hemma nyopererad och dan!<3
Jag får inte duscha förrän på måndag heller :S fräscht.. hum

Jag är ändå så himla glad. Det är så konstigt, jag ser typ proportionerlig ut, men framförallt: De 300 gram de tog bort märks när jag går. Det är mycket skillnad för axlar och nacke ska jag säga!

Jag har nu en normal Ckupa, jag som gick runt med E i förrgår!

Just det, sjuksyrrorna har mitt fulla stöd i att ha betydligt bättre lön än de har. Vilket jobb de gör, hur kan de ha så kasst betalt, det står inte i proportion till vilket arbete de utför. Högre lön för syrrorna!