ålderspaniken slår till.

BROMSA TIDEN!

Jag har en fruktansvärd åldersnoja. På riktigt! När jag fyllde 18 hade jag ett oändligt år på mig, jag var ung. Imorgon blir jag 19 och det är gammalt, eller det känns gammalt just nu! Usch, jag har ju inte ens flyttat hemifrån..! När jag var 16 var det tusen saker jag skulle göra innan 19. qué? flyttat hemifrån var prio.

En annan sak, dagen jag väntat på ¨ända sen jag började högstadiet är här om fyra dagar, på torsdag lämnar jag institutionen "skolan" för gott (äh universitetet omnämns kortochgott "universitetet").

I veckan: ska ju till spanien i höst. Vill läsa juridik redan i vår, helst i göteborg. Gick in och kollade på göteborgsuniversitets hemsida. Tydligen så tar de bara in folk på hösten. Det gör inte de andra universiteten. Ska jag flytta? alldeles ensam till en ny stad? Ifrån J och älskade göteborg? Kanske. Men var? hur ska jag få lägenhet/boende? Hummhumm. Först hösten i allafall!.

Nu ska jag städa. Och nojja ner tusen bitar, herregud jag FÅR JU INTE GÅ PÅ SYSTEMET ENS - (då kan man inte vara gammal?)