göteborgsvarvet och bal!

Igår var en galen dag, fredagens föreställning gick bra, de andra gick ut efteråt men jag körde hem. Var riktigt trött och ville ha sömn. Dessutom skulle jag skjutsa min storasyster.

Igår vaknade jag lite smånervös. Åt största frukosten på typ ett år med mamma. (så gott!), sen körde jag till Frölundaborg. Ställde bilen en bit ifrån, gick och hämtade chip med nummerlapp. Sen åkte jag till J. Åt igen, fast att jag inte var hungrig. Men energin behövdes senare tror jag. Sen gick jag runt hemma hos honom en stund innan vi gick till startområdet. Galet mycket folk! Sen cyklade J iväg när jag hittade min star´tgrupp. Stod och stretchade lite, tog det ganska lugnt. Sen kom tiden då vi började röra oss mot startfållan. Började bli riktigt nervös, för vad? att bli nertrampad. Var relativt kort mot alla långa män som gick kring mig. Sen passerade jag startlinjen och visste att chiptiden började räknas. Usch, första 1-2 kilometrarna fick man nästan gå. Det var så fruktansvärt trångt och alla ville framåt, tusentals människor som fick röra sig i snigelfart.

Sen kom det loss lite. Hade ingen klar strategi precis. När jag passerade slottskogen så hörde jag J som skrek "EBBAA!" och vinkade och såg glad ut. Min älskling. Sen över älvsborgsbron. Blev skittungt, motvind och uppför och jag sackade efter, över där, älvstranden massa människor i vimlet såg jag mamma, pappa, lillebror plus pappas gubbkompis. Dom hejjade, det var roligt! Sen kändes det Okej för jag tänkte att "efter götaälvbron är det en bit kaka" (piece of cake alltså). Det var okej, sen vid avenyn mådde jag illa. Hade ätit ganska tätt inpå och dessutom haft håll hela vägen. Försökte springa om seggubbar som tog plats och det gick väl sådär. Tittade efter vän med familj som har som tradition att se varvet på avenyn varje år. Men icke! Varvade götaplatsen, ner igen. Upp vid vasa. Mådde ännu mer illa. Kändes som maten jag ätit satt i halsen. Tog massa vattenmuggar och hällde över mig (fick konstiga blickar men ack så skönt det var!). Sen upp utefter botaniska och äntligen. 1 kilometer kvar. Upp för backen och jag började känna att nu är det nära! Sista 200 metrarna inne på slottskogsvallen kutade jag järnet. Väl inne skrek jag rätt ut "jag kommer svimma". Det svartnade för ögonen nästan, eller mer lock för öronen kanske. Tror mest jag var överväldigad. Kom en personal med vatten och sockertablett. Det kändes bättre. Var lugn och glad. Ut, hämta en massa choklad, bananer etc. Mötte J och hans mor. Tiden var bättre än väntat, under 1h och 50 minuter iaf (kanske 1.48 eller så).

Sen duscha, ta på sig scenkläder, käka käka käka i farten, köra H och D med till teatern (publik). Spelade kanske sista föreställningen någonsin med DP. Jag har så roligt på scen. Jag och H gör en scen som heter "heliga skrifter" där vi kritiserar religioner något i stil med "jag fann en anledning för alla era heliga skrifter, en funktion utan fara för mänskligheten. Så många har blivit skjutna för att de var alltför inspirerade av dessa skrifter man trodde var heliga". osv. Fin text (den är en översättning av en fransk musikers text som snurrar i bakgrunden när vi spelar). Vi klär även av oss i underkläder på scen, bjuder på bullar i pausen och kastar barbiedockor. Den är gravt bra!. Efteråt körde jag hem, åt en massa och somnade gott. Nu på morgonen har jag handlat. Det är bal idag..!