nyårsafton.

Nyårsafton. Denna kväll. Huvva, allt handlar om vad man ska ha på sig, vad man ska dricka, vilka man ska umgås med, hur fantastiskt underbart ROLIGT allt ska vara. Jag vill inte. Vill inte alls. Har känt intensivt motstånd i flera flera dagar. Och så skulle jag på fest, med mina kamrater, L, S, H, V och nån mer + J då. Det skulle visserligen bli trevligt, men fest hos någon jag inte känner långt borta. Jag har ingen lust. Jag har ingen lust att dricka något, ingen lust att vingla hem klockan tre inatt, ingen lust att vakna med bakfylla och äcklig andedräkt, de få timmarna av eventuellt "okej" festande är inte värt. Så när jag vaknade imorse var det värre än någonsin med motviljan. Så jag gick ner i köket och sa "jag stannar hemma ikväll". Mina föräldrar blev jätteglada (så glada som föräldrar blir när deras 19åriga dotter hellre är hemma på nyårsafton än går ut). Jag sa det så tidigt så möjligt, så att jag inte ska ha en "chans" att ångra mig ikväll. Känner mig dessutom lite huvudvärk-ig. Så det är nog bra. Imorse/förmiddags sprang jag långpass med M, väldigt trevligt och mycket snicksnackande, han skulle också vara hemma med sina föräldrar.

Känner mig lite som ett barn igen, men det kanske är det mognaste jag gjort på länge,,? att bara bestämma mig för att gå emot allt det här. Jag orkar inte helt enkelt. Mina vänner kommer nog tycka jag är ganska tråkig, särskilt som vi inte setts på så länge. (jag ringde nu, och jo jag kände mig lite dum). Men jag orkar inte. Energin rinner UR mig, att parta sådana dar förstör så mycket. Jag blir ändå bara besviken och får ångest av det.

Nej, det är underbart det här. Känner mig tillfreds. Har längtat tills allt bara är över, hela jul/nyårshelgen. Snart är det så. gud så skönt.!

Imorgon åker jag till landet över dan, blir trevligt. hänger med mina kusiner och deras hund.

Vill göra någon form av årsbokslut känner jag. Få det svart på vitt.
2008 är året då jag tog studenten, fick ett stipendium, året då det tog slut med exet, jobbade på nöjesparken, partade mer än brukligt, kom (överraskande nog) in på juristprogrammet, klarade mina tentor med nöd och näppe, tränade en hel del, opererade mina bröst, året då jag slutade använda bh, året då jag slutade och återupptog snusandet ungefär tusen gånger, året då jag åt mer än en hel karl och insåg nyttan och det fantastiska i det, året då jag hittade bästa träninspartnern(my partner in crime, M), året då jag hängde med mina vänner alldeles för lite (Hösten), året då jag inte flyttade hemifrån och är rätt okej nöjd med det, året då allt går på rutin, året då jag seriöst funderar på att lära mig studieteknik på min fritid inför nästa år. Året då jag tillslut förstod att jag kommer klara mig utan J, och då det känns helt okej. Året då höstterminen genere

De jag saknar mest nu är H och H. Som jag aldrig hänger med längre. Det gör mig ledsen. Mitt viktigaste nyårslöfte blir att hålla kontakten med mina vänner, de som inte läser med mig liksom.