jobbigt.

Jag känner mig lite matt. Hela kvällen igår, hela natten och hela morgonen nu har varit ett enda stort tomt hål. Jag var så ledsen. Pappa bad om ursäkt för att han vart otrevlig igårkväll, han kramade mig och sedan sa han det som var anledningen till allt "det känns att du har gått upp". Denna enda mening fick mig att gråta hela kvällen och natten, hoppa över kvällsmålet, inte sova någonting, och imorse var jag så slut av allt. Jag blir så arg och jag vet att han menade det som någon sorts "komplimang", men som sagt; jag kommer aldrig vara glad åt själva viktuppgången, bara åt bieffekterna, som mens, att träna, äta som en vanlig person osv. Att leva helt enkelt. Jag fattar ju att folk ser att jag går upp. Och det kommer synas mer. Men jag vill inte att en enda människa ska kommentera det. Jag är inte bara en kropp, jag är en person med känslor och just nu jobbar jag som bara den på att få tillbaka mensen. Jag kan fatta hur andra tänker. Nu när jag inte ser "mager" ut på samma sätt, varför ska jag då fortsätta gå upp i vikt? varför kommer inte mensen NU? Det är det som gör att jag fortsätter.

Fick sjukanmäla mig från skolan för jag är så trött. Nu har jag gjort yogité. Känner mig mätt. Jag är alltid mätt när jag är ledsen. Det sitter liksom som en spärr i halsen, som inte tycker det känns ok att äta idag. Jag ska plugga idag. Och hoppas jag orkar gå på körteorin.

Har iallafall lugnat ner mig lite.

Men om man ser rent logiskt när folk säger "vad frisk du ser ut" - aha - frisk, då räcker det nu, för om jag se frisk ut nu (som jag vet att jag gör) kanske jag ser helt groteskt tjock ut sen, dom skulle bara VETA hur jag måste se ut för att få mens - bli frisk på riktigt.

Nej, kan någon lämna ett sunt resonemang som jag kan anamma tack, för alla jobbiga tankar bara korsar och tvärsar i mitt huvud.