Pomelo
Hallå hallå.
Igår var jag med mor min på stan, vi köpte galet mycket kläder. För min del; en empire-klänning med hästmönster (den på bilden här brevid, fast jag har en ful tee under eftersom den är så urringad), en grå A-linjeformad 60talsaktig klänning, en randig babydollklänning, två par tjocka leggins(grå och svarta), tre par trosor, ett par 30talskostymbyxor med skyhög midja och veckade breda ben. Det var det. :) Byxorna provade jag först i 36, eftersom jag gått och INBILLAT mig att jag nog är en 36:a i byxor då jag inte haft byxor på skiiitlänge nu. Dom var förstora - såg hemskt ut. Så jag provade 34, de var också för stora, och det fanns inga 32:or. Storlek 34 på hm brukar ju vara små jämfört med andra affärer. Mamma tyckte dock jag skulle köpa dom eftersom jag ju ska kunna växa i dom. Så det gjorde jag. Har ägnat halva dan åt att lägga upp dom i benen.
Har pluggat dåligt i helgen, har tänkt plugga, men inte orkat. Fick värsta nervkraschen i fredags. Låg och grät och grät och grät i min säng. Och blev sådär "stoppmätt" av gråt och ledsenhet. Kände absolut inte för nåt krubb efter lunchen, och sen mot kvällen blev jag inte hungrig. Dessutom hade pappa sin kompis här som säkert tyckte jag var värsta psychobarnet. Men jag kämpade emot och tog lite lax och potatis, och medan jag åt blev jag faktiskt hungrig. Det lönar sig att kämpa emot och käka när något säger åt en att låta bli. Efteråt kan man känna sig helt lugn och harmonisk och nöjd med sig själv.
Nu ska jag dricka kaffe och äta pomelo (den där underbara citrusfrukten, om ni inte ätit den KÖP KÖP KÖP - den är jättegod..)
Etiketter: känslor
upplagd av ceppo
9:46 fm
3 kommentarer:
jösses! härligt med så mkt shopping, det var du värd. hoppas verkligen att du växer i dom där byxorna. 32 är en skrämmande liten storlek.
om psyk-brytet: så blir jag oxå. ibland tror jag att det mer är ett personlighetsdrag än äs som kommer igenom. eller för mig i alla fall. för jag gör likadant nu - bryter ihop. och det måste man få göra ibland för att rensa själen. man ska vara stolt över att man har nära till sina känslor. fast det kan helt klart bli för mycket när man har en äs uppepå det....
pomelo - ska inhandlas! själv är jag en sucker för sharon.
kramen!
Ja, 32 känns faktiskt inte som en frisk storlek, och jag tvivlar på att det är så förskräckligt många friska folk som har den storleken heller :) känns bra att skriva ned det också.
Vad skönt att få en annan vinkel på det med känslosamheten. Är liksom uppväxt med att man inte ska vara för extrem åt något håll. Inte för arg, glad eller ledsen. När jag får mina gråtattacker får jag höra att jag är "hysterisk". Men det känns skönt för självrespekten att kunna säga åt sig själv att man har nära till sina känslor istället.
Pomelo kallas i vissa affärer för "sweet"-nånting. Stor gul frukt, inplastad i ett rött nät :) Jaa sharon är gott, synd bara att det är en så jobbig mitten :P
näe, jag tror att strl 32 är för små tjejer som inte kommit in i puberteten ännu lixom.
men självklart måste man ju få vara ledsen!! eller asglad!!! blir ledsen i ögat när du skriver så där. klart du ska vara stolt! det finns så många isprinsessor som inte kan bjuda på ett garv eller visa en tår. otäckt tycker jag, har aldrig gillat såna typer. släpp känslorna loss det är vår!!!
ska handla imorrn....
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida