en torsdag

Igår var en trevlig dag. Var skitnervös för att träffa mina släktingar. Mamman i familjen har alltid sagt "tänk på figuren" och dylikt till sina döttrar. Så nervös för att någon av dom skulle säga "hehe du har lagt på dig lite HULL". Underbart nog så fick jag inga dum-kommentarer.

Dagen började med att jag promenerade till östra. Tog bara en halvtimma så jag var där i god tid, träffade dietisten klockan nio. Vi pratade lite om träningsmängd kontra mat. Jag beskrev vilka grabbportioner jag äter till lunch och middag (grabbportioner=mycket mat, ungefär så mycket käk en pubertetsstinn gosse äter), hon tyckte det var bra för en som tränar. Så det kändes bra. Sen tyckte hon att jag skulle lägga till några smörgåsar utspritt över dan. Annars så åt jag bra :) Jag frågade om mensfrånvaron kanske kunde vara järnbrist. Det kunde den. Hon tyckte jag skulle börja äta messmör (???) för det var tydligen järnrikt. Jag sa att jag tränade dels för att det är roligt, och dels för att jag vill mönstra nästa år. Hon sa att om jag skulle lägga på ett par hundra kalorier extra varje dag skulle jag inte gå upp i fettvikt med den träningsdos jag har. Utan i muskler. Kändes gutt. Lite muskler är aldrig fel. Och jag har inte samma viktfobi längre heller. Kanske är ett halvkilo underhudsfett det sista som krävs för mens? Det och muskler skulle ju kunna bli ett par kilo till.

Sen hämtade pappa mig och vi åkte hem och hämtade bullarna jag bakat för farmors skull. Vi tog med oss lillebror och åkte till ett församlingshem där hennes mottagning skulle hållas. Jag var nervös och hungrig. Jag fick skära upp tårtor, lägga kakor på fat, bre frallor osv.

Gästerna kom vid tolv och jag fick plötsligt en tanke "jag borde hålla tal. Min farmor fyller 80". Jag fick minipanik, för jag visste inte om jag ville och sådär. Sen så viskade jag ut min pappa i köket och sa: "pappa, hur låter det här? Jag heter ebba och är barnbarn till britt, jag har några spontana ord att säga till min älskade farmor. Jag vill tacka dig för att du alltid har varit så närvarande för mig. Jag vill tacka dig för att du läste så mycket för mig. Det bästa jag visste när jag var barn var att krypa upp i din soffa och lyssna på din behagliga röst när du läste selma lagerlöf för mig. Tack farmor!". Och jag tittade på pappa och han GRÄT. Så jävla skumt att se min farsa gråta alltså. En stor karl med röda ögon. Lilla pappa.

Sen gick jag ut och höll talet för de 70-80 personerna som var där. I mikrofon! Jag var nervös och darrade på rösten och det var hemskt att höra sig själv i mikrofon. Men det blev ingen katastrof. jag började inte gråta. Ingen skrattade åt mig. Det gick helt okej.

Jag åt én fralla och smakade lite på en tårta. Den var god. Sådetså.

Sedan åkte vi hem och jag fick spring i benen. Åkte till skatås och tog den långa slingan, den gick längs delsjön och det var så jävla fint. I lördags sprang jag snabbt, igår var det mer meditativt. Underbart. Sen cyklade jag hem, plockade vitsippor på vägen (de har slått ut nya!). Lite senare kom släktingar + farmor igen. Jag var vrålhungrig. Vi åt en jättegod grön ärtsoppa med valnötsbröd. Dom drack vin. Jag fick lite vitt vin, det var gott. Men skrattretande att min mamma hällde upp en liten slurk i mitt glas.. Med bara fyra ynka veckor kvar tills vuxendagen tycker man jag kunde fått ett glas åtminstånne. Jag trodde aldrig jag skulle gilla vin. Men på sista tiden har vissa vita viner verkligen varit goda. (mousserande är förstås alltid gott..).

Sen gick dom på sena kvällen och jag pluggade matte en stund. Sedan sängen och sömn.

Snart ska jag till östra för viktgrejs och prat med behandlaren. Känns okej. Sen får jag åka nånstans och äta fort som bara den (kanske sushin vid redbergsplatsen ;) ..), eftersom jag inte hinner äta i skolan. Sen åka till skolan, ha engelska, svenska, sedan direkt till teatern, förbereda sig upp till tänderna. Sen föreställning och sen hem.. Samma grej imorn minus sovmorgon.. hehe. Jobbigt. Samma sak hela helgen. På söndag går sista föreställningen. Kan nog vara lite skönt.

Hoppas det går bra ikväll!