ruckat på rutinerna

Jag är en sjukt störd person ibland alltså! Som idag, på teatern, så kom Lena (lärare) in och berättade att idag fanns det möjlighet att gå på folkteatern gratis klockan sju då en ny bra pjäs spelas där. H och A bestämde sig för att gå. Och jag kan inte träna boxning själv. Jag vet, det är lite mesigt, men aldrig att jag går dit själv..! Så jag började lipa..! Haha, normalt eller vad?

Men såhär va, att ha mina rutiner, mina planeringar, mitt liv är som ett litet schema ibland. Jag vill veta vilka dagar jag tränar, vad jag gör, hur dan ser ut. Men livet går inte alltid så. Den här veckan har vi föreställningar t.ex, och då blir det bara idag jag skulle kunnat boxas. Det stör mitt lilla schema, därför tog jag till lipen. Omoget. Men jag bestämde mig slutligen för att göra nåt friskt och normalt, följa med mina kamrater på teater.

När jag promenixade hemåt började jag fundera sådär jobbigt, diskutera med mig själv om hur varmt det var ute, att jag nog borde gå ut på en springtur nu när det inte blev nån boxning. Det riktigt skar i huvudet på mig, det kändes lite "hotfullt", och när jag kom hem så sa jag åt mig själv att "näe, idag känns det verkligen inte roligt, om jag skulle göra det nu skulle det vara för att jag kände tvång. Så jag låter bli". Och liiite dåligt samvete har jag. Men jag kunde ändå resonera med mig själv. Såhär blir vissa veckor, när man har mer för sig. Man måste kunna rucka på schemat.

Snart ska jag unna mig att cykla eller promenera till folkan, som ren njutning i kvällssolen. Inget tvång alltså. Bra att jag kunde "placera" in sånt här i fack.

Jag är på god väg att bli av med anorexin känner jag, den kommer att blekna ännu mer än den har gjort, Men då måste jag kanske tänka logiskt ibland. Tänka att det inte gör något om jag inte tränar när jag har det på schemat. Nån gång mer eller mindre spelar liksom ingen större roll.

Det känns lite jobbigt ändå, eftersom det här är en ovanligt "matig" vecka. Imorn är det mottagning för farmor, och det är bullar och kakor osv. Vet inte om jag ska äta där. På lördag är det farmors fest, och på söndag firar vi sista föreställningen med teatergruppen.

Och mitt i alltet och förvirring och jag vet inte vad, står jag och väntar och väntar och väntar och väntar på mensen. BLÄ