frisk

Gutenmorgen. Jag har skrivit alltför sporadiskt. I tisdags umgicks jag med H, det var mys. Vi drack te, gjorde världens godast macklunch (hummus, guaccomole) och rökte pipa. Jag är så avslappnad med H, avskalad. Känner liksom att jag bara är jag, det räcker. H är underbar, hoppas hon vet det själv.

Sen åkte vi till J, han hade jobbat hela dagen och där kom vi och våldsgästade honom. Men det var lugnt, vi köpte keldas tomatsoppa och bröd och käkade middag där. Åkte hem kring tio. Igår så skulle jag egentligen till östra för att läsa min journal. Försov mig något så grovt. Skulle vart där halv nio. Vaknade tjugo i nio. Vad är det för fel på mig, jag som aldrig sover längre än sju ungefär.. Så jag fick ringa och boka om. Ska dit om ungefär fem minuter. Men igår åkte jag till mammas jobb, jobbade en bra stund med "pappersarbete", höll på i deras arkiv och söka upp utskicksadresser. Mammas kollegor är jättetrevliga, och unga. Jag trodde att det var mer medelålders som pysslade med dödstråkiga ekonomi.. hehe.. Jaja, sen fick vi lunch, lax och potäter och en sås.. (har lite svårt för kläggsåser fortf.). Menmen, sen jobbade jag lite till och åkte hem. Skulle springa en bit. Gick bra, ganska lugnt tempo. Knät gjorde dock ont. Fast jag har vilat det aslänge!!!! Sen skyndade jag mig hem, duschade, tog en banan och cyklade till kära farmor.
Fick fisksoppa, bröd och risgrynspudding (barndomsrätten nummer ett alltså). Sen pratade vi lite, tittade på tv och redan klockan nio gick jag och la mig i den sköna, hårda sängen.

Imorse åt jag frukost och cyklade hem. Nu östra som sagt snart.

Natten till tisdag ringde exet. En signal. Ringde upp, hennes mobil hade råkat(?) ringa mig när hon kastade sin mobil i väggen(?). Jaja, vi pratade om allt och ingenting ett bra tag. Länge sen var det vi hördes. Så himla länge sen vi blev tillsammans, två år sen. Känns som en annan tidsålder. Jag sa i allafall att jag fått mens och hon blev glad, tyckte det var bra. Hade mens en gång i början när vi var ihop, sen inte mer liksom..

Tja, ha en braig dag folks.

(senare efter östra): Tja, då har jag läst min journal. Jävlar vilken långläsning.. Hmm.. "Fan vad sjuk jag var" var väl den första tanken.. Sen att det stog jävligt ovidkommande saker här och där var väl lite irriterande. När jag var som sjukast, och var där för bedömningssamtal hade nöten till läkare skrivit "patienten "upptäckte" att hon var lesbisk för några år sedan,svårigheter med sexuell identitet kan medföra problem". Alltså HELT random, Blä på henne alltså. Och "upptäckte" med sitationstecken.. Jaja,
frågade även när man blir friskskriven. Behandlaren sa att det brukar vara om man hållit samma vikt samt mensat i tre månader. Så i september ska jag ta eget initiativ och gå dit - FÖR DOM KALLAR EN INTE. jag nämde att det var ju en brist - så dom friskskriver alltså inte personer om inte mänskorna själva står och skriker om att få bli friskskrivna och vägda. HAHAHA - dåligt! Tur att jag frågade, annars skulle diagnosen alltid vara "aktuell".!

Snart kommer H, vi ska baka bröd. sen ska jag köra. Sen till stan och kanske till J, H ska dit men jag får se, vill kolla på acnejeans också.. SOM JAG SKA FÅ JU. hehehe. Sa det till mor igår, och hon hade helt glömt av det. Acnejeans till en frisk kropp.

Det var något skrämmande i att kalla sig frisk för inte så länge sedan. Vad är man när man är frisk - tänkte jag konstant. Nu är det något vackert med det där friska. Det där glädjefyllda, älskade klyshiga livet - det där jag inte trodde jag kunde ha någonsin. Vad är ett liv utan anorexia?-tänkte jag. Nu är jag bara så himla glad och stolt och tacksam över att jag vågade ta steg efter steg bort från anorexian - gråt och skrik och sorg och ångest, men bort ifrån det. Nu är jag frisk - även om min journal väntar i några månader med att bli det. Jag har aldrig känt mig starkare och gladare än vad jag gör nu. En normalviktig kropp fick jag på köpet, det känns fint att ha. En stark kropp som faktiskt känns tusen gånger bättre och finare än den där avmagrade, undernärda kroppen jag hade ett tag.