äckel-löpning.

Löpningen var den mest fruktansvärda någonsin. Jag har inte upplevt något liknande. Även när jag var som minst, sprang 32 kilometer och fick så ont i hjärtat att jag trodde jag skulle dö, inte ens då var det så hemskt som idag.

Jag började må sjukt illa ungefär halvvägs. Ont i magen också, trodde jag skulle kräkas. Men stannade inte, för jag tänkte att det var mens (?) igen efter två veckor. Det var det inte, med bara nån kilometer kvar hem tog jag mitt förnuft till fånga. Stannade, i flera minuter så stog jag med huvudet mellan benen och väntade på att få kräkas.. Men det gjorde jag inte. "kröp" hemåt. (jag var nära att sätta mig ner mitt i gatan liksom).

Kunde inte dricka eller äta på ett par timmar.

SEN blev jag ashungrig och åt järnet. Inte bokstavligt, jag åt helt enkelt väldigt mycket. Tror jag sprang för långt. Men egentligen beror nog illamåendet på mindre än 6 timmars sömn i kombination med en jävla massa kaffe till min luxuösa frukost, inte en droppe vatten innan, har inte kunnat dricka vatten sen dess heller, så jag har väl vätskebrist av fin kaliber nu. Jävlar vad jag ska vila imorn.

Får inte tag på H, försökt i veckan, och hon svarar inte nu. Undrar hur hon mår. Hon skulle ju komma hit(?). Hoppas iaf. J kommer nog snart och glor på mer harrypotter med mig. Nördigt nördigt. hehe.

Jag ser skabbig ut idag. Känner mig skabbig också. Men jag slipper iaf illamåendet. Jag snusar på bilden. Hah. Hah.