det är fint.

Anledningen till att mitt bloggande är så bristfälligt den senaste tiden är att det känns som om jag utelämnar en del av mitt liv. Som om jag ljuger. Alla jag känner vet ju det här (utom A, min gamla vapendragare - vi ses så sällan), jag mår bra och har slutat hålla på och fundera en massa. Känns som om jag haft världens identitetskris. (det förstår ingen som jag känner, men för mig är det i alla fall så). J och jag är vi. Det har hållt på ett tag, det märkliga är att vi känt varandra sen i våras, och nu händer det här.. Det andra märkliga är att något jag varit så säker på, kanske det enda jag har varit säker på inte är som jag trodde. Jag är uppenbarligen inte gay. Har tragglat detta ett bra tag med mig själv nu och det känns okej. Det här att ingen fattar att det är en stor grej för mig kan man jämföra med en hetersexuell gift småbarsfarsa som plötsligt upptäcker att han är bög. Hur känns det liksom? Det var inte lätt för mig. Lite på grund av att jag vart rädd för vad folk ska säga. Tänkt helt bisarra saker som andra skulle tycka eller säga. Att jag inte kan bestämma mig, att jag går emot allt jag sagt. Det gör jag ju, eftersom jag var så säker. Men jag skiter i det. Jag hatar ordet bisexuell, och jag hatar att andra ska säga att jag är det. Jag är ingenting. Jag är ebba och jag är kär. Punkt. Det är ju ingen grej för någon annan än mig egentligen. Och J då.

Men nu är jag helt pirrig i magen och J är världens finaste och det känns så himla självklart. Och bra. Jävligt bra. Har nästan vart lite rädd för att det känns så bra. Får jag må såhär liksom. Det var länge sen jag kände något liknande.I ettan, det var ju två år sen. Och fint i början, men vi la för mycket av varandra på varandras axlar. "jag klarar mig inte utan dig" sa jag - en sextonårings stora allvar. Känner mig tusen år äldre, så oändligt mycket mer hel. Den perioden var kass av andra orsaker, jag började mecka med maten och blev sjuk, och jag har inte vågat ens tänka på att gilla någon under hela den tiden. Så går jag och blir förälskad i en grabb liksom. Han tittar på mig sådär fint. Jag tittar på honom hela tiden. När jag går till spårvagnen på mornarna så kan det börja pirra i magen och jag ler. Jag ser dum ut när jag ler. Mina tänder är ju fortfarande helt fula, men jag skiter i det. Att bara gå och le ensam bland alla löv för att man är så glad är inte fel. Jag gillar att sova och vakna med hans mun mot min hals. Jag sover bra med honom konstigt nog. Sover oftast dåligt med andra och bra själv. Brukar säga år folk att andas tystare samt ta med mig öronproppar när jag sover borta.. Haha.. Jag gillar att äta gröt med honom på morgonen och promenera med honom till gamlestadstorget för att jag ska ta spårvagnen. Jag älskar att prata med honom, om allt och inget. Att dansa,laga mat,snusa,se på film,plugga med honom. Att möta hans ögon med från andra sidan rummet och rodna. Att dricka te, jag är inte precis någon tegalning själv, men min tekonsumtion har ju ökat lavinartat. Han dricker baljor av te, jämt. Fan jag kan själv störa mig på människor som bara pratar en person. Så därför gör jag inte det. Just detta inlägget får väl ses som ett kommautinlägg. Och lite glädje i det också.

I veckan; höll föredrag om Eugene O´Neill och Bertholt Brecht tillsammans med L. Jag var Ó´Neill och hon Brecht. Jag hade lösmustasch och skjorta,kostymbrallor,väst. L had också kostymattribut och en hatt. Vi var ambitiösa med det där (inte), Hade förberett kanske i en timme aktiv tid fast vi hade typ fem lektioner på oss.. I nästan en halvtimma satt vi och spelade schack och låtsades vara döda dramatiker. Lyckad redovisning.. Haha, nej men det gick okej i allafall. Sen var det teater och det var trevligt. Domoro går framåt. Vi har så jävla bra ideér till vår föreställning hela tiden. Idag hade vi ledigt (med undantag för tjejgrupp kl 13) och hade därför den bhalvroliga ideén att dricka igår. Vi var hos S och tog ett skott i kvarten (var det meningen i allafall) samt lyssnade på musik. Moget. Och V drog fram klockan hela tiden så vi tog snarare ett skott var femte minut. Huvva. Jag hade med mig Ouzo. Sen gick vi till majvallen och sprang nakna (i mitt fall i underkläder). Vi klättrade över det höga säkerhetsplanket. (majvallen är som en friidrottsarena - en sån där som är låst för allmänheten - korpfotbollsmatcher spelas där antar jag) Sov hos J, alla gick hem kring midnatt. Vaknade imorse (halv tio!!!) sent. Hade överjordisk huvudvärk, utan att ha varit sååå full, men huvudet påminde mig om att jag borde ha druckit åtminstånne ett glas vatten mellan alla skott. J hämtade två alvedon och massa vatten, så jag slapp resa mig och känna huvudet. Dagen gick, tjejgruppen gick bra, jag hade förnimmelser av ouzodoft överallt ifrån. Fy..! Imorn är det en ganska slapp dag, massa föreläsningar bara och handledning för oss. Jag hoppas innerligt på lika überbra väder det har varit idag. Har inte vart på humör för några längre promenader, (typ till och från spårvagnen har vart min melodi idag), men imorn vill jag traska i sol och löv! Slutar tre så då har jag tid. På fredag börjar vi ett (Inställd lektion) och slutar fem.. Sen har jag lov. Ska bli så himmelens skönt. Som alltid har jag höga pluggambitioner för lovet. Blir aldrig så. Men just detta lovet.. Spanska och Naturkunskap antar jag. Och körande. Och pussande. Och hoppas att Js tentor går bra såklart. Tre på en vecka, är inte det lite inhumant.