hallååå

Livet är fint. Fint och höstigt och bra. Och jag känner att jag bara vill skita i allt och bara vara. För nu är det som det är.

Och det är fint väder och snart ska jag se manu chao (en vecka kvar) och jag har mens och blöder som ett skadeskjutet djur (MYSIG liknelse jag vet). Men det känns bra eftersom det är första gången sen juli och sådär.

Min kropp har förändrats. Fett har omfördelats på kroppen så nu har jag större lår och mindre midja. Minns inte att jag någonsin sett ut såhär. Men jag trivs ändå på något sätt. Känner det som att jaja - det här är väl så som jag ska se ut och jag kan känna att jag är helt okej som jag är. Älskar den känslan. Inte för att det alltid känns så, men oftast.

pliktverket vill inte ha mig. Det känns också helt okej just nu, men om en vecka kommer jag nog vara ledsen.
Ville ju göra lumpen men "pågrund av hälsodeklarationen" så blir det inte så. Sånt är livet. Att döma någon för sjukdomshistoria anser jag vara ganska korkat. Men just just nu så skiter jag i det.

Skriver mer sen.