grinade illa.

Och nej det gick inte vägen. Fan vad ledsen jag blev. Det kändes lite som jordens undergång. I-landsproblem javisst. Ovanpå allt, hur MYCKET jag tagit ledigt/missat i skolan på grund av körningen, mensen, att J inte är hemma, att jag inte börjat med projektet alls. Allt blev bara för mycket. jag grinade och jag grinade och jag grinade. H var gullig som alltid när jag mötte upp henne och hennes J. Sen träffade jag H och några från klassen. Grinade mer. Vänner är bra, mådde aningens bättre när jag tog mig hemåt. Fan vad dåligt, jag vill inte vänta till mars innan jag får körkort! Ska ringa imorn och höra om dom har ngn återbudstid.

Förresten, jag körde felfritt frånsett att jag var snabb mot korsningar. Blä. Jag ältar och ältar det här nu. Samtidigt som jag fortfarande blöder som ett skadat djur. Börjar gilla det här lagom mycket. (Inte alls). Nog med klagan från min sida. Jag får helt enkelt försöka gå vidare. Med skola och allt.
Blä.