söndag, januari 27, 2008

en söndag.


Idag känns allt konstigt nog helt fantastiskt bra. Trots samma uppvaknande som dom andra dagarna med näsan som ett igentäppt rör och halsen tjock av slem. (visst låter det mysigt). Skämt å sido jag är en hypokondriker av rang och jag är faktiskt sjukt tacksam över att jag är frisk så mycket som jag är. I allafall, morgonen bjöd på solsken och jag gjorde gröt och tog lugn och ro för tidningen. Sen läste jag en del och lät förmiddagen flyta på i sakta mak. Sen begav jag mig ut på en extremt seg kort promenad. Det var inte segt som i tråkigt utan bara väldigt lugnt, gick inte alls långt men fick lite sol och glada känslor. Älskar lugnet i själen sånna här dagar. Allt bara finner ro när det gnistrar i gräset och är fint. Nu sitter jag här och vilar och äter mackor med kaffe. Ikväll är det film som sagt och sover hos J. Deras vän som vart i kina i ett halvår kommer hem idag.

Förresten, igår när jag fikade med J gjorde jag världens blunder. Gud vad dum jag kände mig. Råkade nämna att första gången jag sov med honom (efter A;s fest) har jag väldigt vaga minnen av.- Rättare sagt jag minns ingenting förutom att jag råkade skrämma hans mamma mitt i natten. Däremellan är det mörkt hål. Ja, jag var full. Han blev i allafall besviken. Och såg ledsen ut. Det kunde jag hållt för mig själv, det var ju mer än 5 månader sen så onödigt att säga det nu liksom.. Och ja det är pinsamt. Å andra sidan spelar det mindre roll nu.

4 kommentarer:

Blogger j sa...

jag lider också av en smula hypokondri. men hej, så länge man håller det på en någorlunda sund nivå är det faktiskt okej :)

8:57 fm  
Blogger Anna sa...

sexguden...en sån skulle jag behöva ;D
kanske inte var helt nödvändigt att berätta för honom men han överlever!!! inte så farligt som det han sa till dig veckan innan ju!!!

5:12 fm  
Blogger Anna sa...

haha, säg att man kan få minnseluckor av lycka!!!

5:13 fm  
Blogger ceppo sa...

josefine: jo det är det. En släng av hypokondri kan man få ha..

anna: ja gael behöver alla. En gnutta gael i livet så flyter allt. :) eller nästan. Ja men han såg så ledsen ut, blank i ögonen faktiskt. Och sa att det var så fint och sånt. GUD VAD JAG SKÄMS. Men det går över det med. Puss!

10:40 fm  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida