Uppkörning.

Jag har gått hela helgen med grav ångest över uppkörningen som jag hade imorse 09.00. I fredags var jag hemma. ganska depp men över andra saker, i lördags träffade jag J och H och det var så skönt. Först H som jag mötte med lipen och hon är så bra, hon bara höll om mig, sen kom J och dom tröstade mig. Jag grät ett par gånger, sen hemåt, körde några timmar med pappa, sen till J där jag åt med han och hans mor, sedan gick vi till hans pappa för att hämta något, jag började gråta igen. Sen köpte vi snus för att jag behövde det just då. Efter veckor utan en enda.. Ja, sedan till H där vi drack te, åt glass och hallon, och supergod kanelkaka. Sedan åkte vi hem. Igårmorse gick jag upp tidigt, jobbade några timmar och gick hem för att väcka J. Vi pluggade en stund. Sen körde jag i flera timmar till.. Det kändes s¨å konstigt, som att jag glömt allt jag lärt mig liksom.. Sedan kom J på middag och stannade länge och tröstade mig. Jag var så fruktansvärt ledsen och det kändes nästan "utdömt" att gå till vägverket alls.. Innan han gick drack vi varm mjölk med kardemumma (jag tål inte mjölk i sådana mängder) men jag ville sova något. Tog även en banan (det ska man ju sova gött på) men det hjälpte Inte!. Sov ingenting, somnade slutligen när jag tänkte på A och hennes nya Bus! Började tänka på att det finns större saker i livet än ett futtigt körkort.

Väl på Vägverket så sa min körlärare "å där kommer hon hon är skitsnäll. vad bra att du får henne" när en tant gick ut mot oss(inspektör). varpå hon går FÖRBI oss mot snubben som sitter bakom mig och väntar på en inspektör..! Och vem skymtar inte bakom henne? jag kvider i huvudet när jag får se gubben jag körde upp med förra gången och JAVISST är det honom jag ska köra med igen..! Huvva där blev jag dödsnervös. Började med säkerhetskontroll då jag inte hittade var man skulle öppna huven.. fast jag gjort det såå många gånger. Pekade ut bromsvätska, motorolja, kylare och spolarvätska samt hur man fyllde på osv. Sen körde vi och jag var så himla nervös. vi skulle bland annat backa runt ett hörn och jag var så nervös så att benet darrade, kopplingen mot foten vibrerade och det hörde sååå tydligt. Jag sa "ursäkta men jag ska bara andas lite" och stannade bilen, tog tre djupa andetag och fortsatte. Likförbannat vibrerade foten.. Kunde ha kräkts. Vi körde i 50 minuter fast man brukar köra i ca 30 min. Han öppnade munnen när vi parkerade utanför vägverket och sa "du är godkänd". Jag var nära att börja lipa och krama gubben. Jag blev så jävla glad!!

Ringde till H först som skrek i luren och var¨så gullig! Sen J som lär helt jätteglad och var så söt. Sprang även på min vän Ls ex A som jag inte känner egentligen men en jättesöt tjej är hon iaf och jag kände mig dum som bara var glad och fnissig fast hon och L gjorde slut för några dar sen ungefär..

Hursomhaver LYCKA!

Vill avsluta med: GRATTIS A TILL DIN SÖTA BUS!