Pms.

Hupp hupp! Så var det helg igen. Dagarna flyger förbi utan att för den skull kännas enkla, det händer mycket men känns än så länge hanterbart(?). Det är skolan jag pratar om alltså, annars är det topp.

Spelat föreställning idag, gick ganska dåligt. Märkte det i början när jag såg att det var fullsatt (närmre 100 pers) i publiken, jag klev in på scen för att leverera replik och jag inte kände minsta nervöspirr i magen. Bara tomt - då vet man garanterat att det går dåligt. Som sagt är ju inte heller coola 13åringar den roligaste publiken. Dom klappar inte, även om nån råkar tycka att pjäsen vi jobbat häcken av oss för i ett halvår är apbra så klappar inte den ordentligt - för vad tycker hans/hennes coola kompisar om det. Nej tacka vet jag vuxenlivet där man kan bjuda skådisarna på applåd oavsett.. hehe.

Annars i veckan; sökt till universitetet. Känns Bra! Jag ska ju alltså inte börja till hösten. Men jag har sökt så att jag på så vis ska kunna söka ett stipendium som man måste visa att man sökt universitet för. Därefter så får man stipendiesumman om man pluggat juridik i en månad. Jag är alltså helt inställd på att börja till våren och det är också okej. Lund/Sthlm/gbg har jag sökt i allafall.

Idag har jag inte mått så strålande. PMS i lightversion (Alltså vet jag att den slår till med full äckelkraft imorn). Känt mig lite låg idag, svullen och ganska illamående. Det betyder att jag antagligen är ledsen imorn, än mer svullen men inte illamående. Det är väl det som är bra - att jag nu kan veta på dagen när det där överjordiska kommer. Finns det botemedel mot det? för det är som en "mini"-depression varje gång. Nån dag då jag bara gråter, inte kan hantera att spårvagnen åker ifrån mig, blir ledsen för ingenting, inte väl träffa folk. Mina kompisar partar idag, men det finns inte i min värld att göra det den här dan. Då skulle morgondagen bli ännu mer låg och det pallar jag inte.